Oväntat
Idag har jag gjort något högst oväntat och överträffat mig själv:) Det var så att jag skulle på qigong idag och det ligger i centrum. Jag åkte dit och hade en underbar timme med uppmjukande rörelser som var som balsam för kroppen. Jag var oerhört trött innan jag kom dit, men sen efteråt var jag full av energi igen.
När jag var klar där så bestämde jag mig plötsligt för att gå hem istället för att ta bussen...Jo, ni hörde rätt, jag klarade av att gå, ensam, hela vägen från centrum och hem till mig. Som motivation till det hade jag att jag ju måste göra mina steg på stegräknaren och den här dagen förra veckan så gick vi ju vår promenad så det var många steg att ta in i dag. Jag fick verkligen hålla i mig själv för att klara av det. Det kändes tomt och läskigt först, men sen när det gick bra så fick jag förnyat mod och fortsatte steg för steg framåt. Jag hade lite ångest, men det var bara en susning mot för vad det brukar vara.
Jag fick prata i mitt inre hela tiden för att lugna mig med positiva tankar. Som t.ex. det här går bra, du klarar det här, du kommer att vara så nöjd när du är klar, du kommer att bli stolt över dig själv. Den här gången funkade det att använda sig av sådana meningar, det är inte alltid det gör det om ångesten är för stark. Jag hade ju en reträttväg också om det skulle gå snett, då kunde jag alltid hoppa på bussen och fortsätta med den, så det kändes tryggt.
Dessutom, när jag bestämde mig i morse för vad jag skulle äta till middag idag, så blev det potatis och lax. Jo, jag skulle ge mig på potatisen också.
HÄR ÄR DEN:) Jippiiiii!!! Jag har klarat av att skala potatis och det gick riktigt bra. Jag kom på en annan sak som jag glömt är anledningen till att jag får ångest av att skala. Det är att bli geggig om händerna*S*. Det är läskigt och otäckt, men nu gjorde jag alla moment precis som jag skulle. Jag använde samma motivationsmeningar här, så idag var det en bra dag. Det funkade och jag KLARADE det...
Nu ska jag äta min middag som snart är klar. Må så gott därute, kram A
När jag var klar där så bestämde jag mig plötsligt för att gå hem istället för att ta bussen...Jo, ni hörde rätt, jag klarade av att gå, ensam, hela vägen från centrum och hem till mig. Som motivation till det hade jag att jag ju måste göra mina steg på stegräknaren och den här dagen förra veckan så gick vi ju vår promenad så det var många steg att ta in i dag. Jag fick verkligen hålla i mig själv för att klara av det. Det kändes tomt och läskigt först, men sen när det gick bra så fick jag förnyat mod och fortsatte steg för steg framåt. Jag hade lite ångest, men det var bara en susning mot för vad det brukar vara.
Jag fick prata i mitt inre hela tiden för att lugna mig med positiva tankar. Som t.ex. det här går bra, du klarar det här, du kommer att vara så nöjd när du är klar, du kommer att bli stolt över dig själv. Den här gången funkade det att använda sig av sådana meningar, det är inte alltid det gör det om ångesten är för stark. Jag hade ju en reträttväg också om det skulle gå snett, då kunde jag alltid hoppa på bussen och fortsätta med den, så det kändes tryggt.
Dessutom, när jag bestämde mig i morse för vad jag skulle äta till middag idag, så blev det potatis och lax. Jo, jag skulle ge mig på potatisen också.
HÄR ÄR DEN:) Jippiiiii!!! Jag har klarat av att skala potatis och det gick riktigt bra. Jag kom på en annan sak som jag glömt är anledningen till att jag får ångest av att skala. Det är att bli geggig om händerna*S*. Det är läskigt och otäckt, men nu gjorde jag alla moment precis som jag skulle. Jag använde samma motivationsmeningar här, så idag var det en bra dag. Det funkade och jag KLARADE det...
Nu ska jag äta min middag som snart är klar. Må så gott därute, kram A
Kommentarer
Postat av: yvette
Men kolla de är ju potatis i kastrullen..BRAA syster yster du klarade de galant. Och de va ju ett bra val att promenera istället för att ta bussen.
KRAM till dej
Postat av: Amari
Haha, men vet du vad som hände...S Jag blir ju tokig, jag hade dragit ner värmen för mycket så när klockan ringde så hade inte vattnet kokat nåt, så jag fick ju stå och vänta med fisken färdig och allt på att potatisen skulle bli mjuk. Nääää, tacka vet jag makaroner;) Kram till dig också
Postat av: Lotta
Du är ju fantastisk duktig. Ge inte upp potatisen nu, nästa gång blir den perfekt!!!!!
Postat av: Amari
Tack för hejaropen!
Trackback
