Mysig fikastund
Idag när jag vaknade så hade jag fortfarande ångest och jag var trött. Jag hade bestämt möte med en vän, i och för sig inte förrän vid 14, så jag visste att jag fick tid att vila och sova ut trots allt. Men något i mig gnagde och jag ville fly, undvika att behöva göra något annat. Jag ville gärna gräva ner mig i ångesten och slippa vara trevlig och social.
Men, jag tog tag i mig själv och bestämde mig för att den här rösten inte skulle få vinna idag. Jag tog det lugnt tills Christer kom, och sen åkte vi till ett av mina favoritställen på Lidingö - Tindra Loves Coffee. Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle få ta något gott till kaffet och det blev en mumsig chokladboll med pärlsocker på. 
Mums:) Vacker tavla
Christer, kär vän!
Jag njöt verkligen av chokladbollen och vi satt och pratade i flera timmar. Det blev förstås mycket prat om dans eftersom det är Christers specialité, han försökte övertyga mig om att jag också ska börja, men jag sa att jag behöver hitta en partner som vill dansa först...Annars är det både roligt och en bra motionsform.
Jag ångrar verkligen inte att jag bestämde mig för att gå ut iallafall. Det var både härligt och befriande av dåliga tankar, så tack Christer! Kvällen ägnade jag mig åt att läsa Sjöjungfrun, den är såååå bra. En liten recension kommer senare.
Må gott och lev väl, KRAM A
Kan man få må bra???????
Idag är en ny dag och efter gårdagen var jag mycket trött och sliten. Jag sov gott i natt, tacka för det med de medicinerna...
Men jag kände mig tung i sinnet och nere i allmänhet i morse när jag vaknade.
Det har väckts en svår tanke i mig den senaste tiden och den handlar om hur det är att vara psykiskt sjuk och stå inför ett tillfrisknande. Det är en svår balansgång på många sätt, men en viktig komponent här är vad ens omgivning kan stötta med och hjälpa till med.
När man mår dåligt så är det så himla viktigt och läkande att ha människor runtomkring sig som bryr sig och som stöttar då det är tungt för att man ska orka ta ett steg till den dagen. Man blir buren på så många olika sätt av omtanke och medkänsla, viljan att finnas till hands finns där och många vill hjälpa till.
Men det jag märker är att ju bättre jag mår och ju mer jag återhämtar mig så försvinner mycket av det där som var så självklart förrut och det gör mig rädd. Vägen jag vandrar i mitt tillfrisknande till att få ett så bra liv som möjligt är kantat av olika svårigheter och stödet jag har haft på min resa är lika viktigt nu som då.
Det är svårt att leva med att alla har sitt och sina liv och det är svårt att få tid över till någon som faktiskt behöver rätt så mycket kontakt. Jag vet så väl hur det är och jag försöker att inte ta illa vid mig. Men t.ex. så när jag låg på sjukhuset och mådde skitdåligt, så gjordes en besökslista så att jag på något sätt skulle ha en nära kontakt med mina nära och kära. Det var otroligt värdefullt för mig då. Men sen när man kommer hem och återgår till en vardag, så undrar jag plötsligt vart alla tog vägen. Det är så lätt att falla in i fällan att jag får uppmärksamhet och omtanke bara då jag mår dåligt och ingen då jag mår bra, så varför anstränga sig att må bra??? Jag vill absolut inte anklaga någon i det här nu utan jag vet att ni alla finns där ute och tänker på mig ofta. Det är bara så svårt att få detta att gå ihop och fungera, trots att jag nu mår så otroligt mycket bättre än tidigare.
Tråden till det goda är fortfarande så tunn och skör och den kan brista när som helst. Det gör mig också rädd, men jag försöker att hålla fast vid det goda för att få stanna kvar här så länge som möjligt. Jag försöker att lägga på minnet och tydliggöra allt som är bra och som fungerar, men jag har svårt att göra det ensam. Jag behöver fortfarande ett nära stöd och ett engagemang i det som nu går bra och ett deltagande. Det får mig att känna att livet är verkligt och att det verkligen händer goda saker, även för mig.
Det är ju meningen att vården ska ge en behandling som gör att man kan må så bra som möjligt och att man också blir så självständig som möjligt med hjälp av dem. Men det som är så viktigt är att ha kontakt med de nära för det är länken till det normala i livet, det som man tappat bort så mycket av under tiden då man varit sjuk. Det är superviktigt att få den biten att fungera för att kunna återvända till något som iallafall liknar ett normalt liv.
Det jag egentligen vill säga med det här är att jag behöver er, jag behöver det handfasta stödet för att inte falla. Jag klarar det inte själv och jag är tacksam för att ni finns därute. Dessa tankar och känslor föder en ångest i mig, men jag ska klara att hantera den och besegra monstren inom mig. Jag vet att ni tror på mig, och jag ska försöka att tro på mig själv.
Stöd behöver vi alla ha!
STOR KRAM TILL ER ALLA, A
Men jag kände mig tung i sinnet och nere i allmänhet i morse när jag vaknade.
Det har väckts en svår tanke i mig den senaste tiden och den handlar om hur det är att vara psykiskt sjuk och stå inför ett tillfrisknande. Det är en svår balansgång på många sätt, men en viktig komponent här är vad ens omgivning kan stötta med och hjälpa till med.
När man mår dåligt så är det så himla viktigt och läkande att ha människor runtomkring sig som bryr sig och som stöttar då det är tungt för att man ska orka ta ett steg till den dagen. Man blir buren på så många olika sätt av omtanke och medkänsla, viljan att finnas till hands finns där och många vill hjälpa till.
Men det jag märker är att ju bättre jag mår och ju mer jag återhämtar mig så försvinner mycket av det där som var så självklart förrut och det gör mig rädd. Vägen jag vandrar i mitt tillfrisknande till att få ett så bra liv som möjligt är kantat av olika svårigheter och stödet jag har haft på min resa är lika viktigt nu som då.
Det är svårt att leva med att alla har sitt och sina liv och det är svårt att få tid över till någon som faktiskt behöver rätt så mycket kontakt. Jag vet så väl hur det är och jag försöker att inte ta illa vid mig. Men t.ex. så när jag låg på sjukhuset och mådde skitdåligt, så gjordes en besökslista så att jag på något sätt skulle ha en nära kontakt med mina nära och kära. Det var otroligt värdefullt för mig då. Men sen när man kommer hem och återgår till en vardag, så undrar jag plötsligt vart alla tog vägen. Det är så lätt att falla in i fällan att jag får uppmärksamhet och omtanke bara då jag mår dåligt och ingen då jag mår bra, så varför anstränga sig att må bra??? Jag vill absolut inte anklaga någon i det här nu utan jag vet att ni alla finns där ute och tänker på mig ofta. Det är bara så svårt att få detta att gå ihop och fungera, trots att jag nu mår så otroligt mycket bättre än tidigare.
Tråden till det goda är fortfarande så tunn och skör och den kan brista när som helst. Det gör mig också rädd, men jag försöker att hålla fast vid det goda för att få stanna kvar här så länge som möjligt. Jag försöker att lägga på minnet och tydliggöra allt som är bra och som fungerar, men jag har svårt att göra det ensam. Jag behöver fortfarande ett nära stöd och ett engagemang i det som nu går bra och ett deltagande. Det får mig att känna att livet är verkligt och att det verkligen händer goda saker, även för mig.
Det är ju meningen att vården ska ge en behandling som gör att man kan må så bra som möjligt och att man också blir så självständig som möjligt med hjälp av dem. Men det som är så viktigt är att ha kontakt med de nära för det är länken till det normala i livet, det som man tappat bort så mycket av under tiden då man varit sjuk. Det är superviktigt att få den biten att fungera för att kunna återvända till något som iallafall liknar ett normalt liv.
Det jag egentligen vill säga med det här är att jag behöver er, jag behöver det handfasta stödet för att inte falla. Jag klarar det inte själv och jag är tacksam för att ni finns därute. Dessa tankar och känslor föder en ångest i mig, men jag ska klara att hantera den och besegra monstren inom mig. Jag vet att ni tror på mig, och jag ska försöka att tro på mig själv.
Stöd behöver vi alla ha!
STOR KRAM TILL ER ALLA, A
ÅNGEST............
OBS!!! NI SOM INTE VILL LÄSA OM HUR DET ÄR ATT HA ÅNGEST, BLÄDDRA FÖRBI DETTA INLÄGG DÅ!!!!!!!!
Fy fan, vilken ångest jag har just nu. Det är obegripligt hur något som känts så bra i 2 hela dagar så snabbt kan förvandlas till ett helvete och en mardröm. Ni som har erfarenhet av stark ångest vet vad jag pratar om, annars är det svårt att förklara för någon som aldrig upplevt det.
Jag känner mig så liten och värdelös just nu och önskar att någon skulle finnas till hands och bara hålla om mig och trösta. Tänk om det fanns nåt ställe man kunde få ringa till där de visste hur man skulle hantera någon som har svår ångest, men det finns det naturligtvis inte. Bara akut-teamet och de har jag ju ingen särskilt bra erfarenhet av. Folk kommer med så dumma frågor och påståenden när de ska hjälpa, när man egentligen behöver någon som handfast guidar en ur det här tillståndet av bara kaos. Mörker....Jag vill inte vara här och jag har nu tagit 3 ångestdämpande tabletter på en gång bara för att slippa.
Jag sitter och stålsätter mig för att inte gå iväg och fixa cigaretter också som kan dämpa för stunden. Det känns skitjobbigt för jag har inte haft nån ångestattack sen jag slutade röka och det här är inte lätt att hantera. Hur f-n ska jag klara det här då??? Jag vill ju ha godis också som dämpar ångesten, men det har jag inte heller hemma.
Egentligen är det här det bästa, att få rida ut stormen och se att jag klarar det. För det gör jag, det kommer till en topp och sen dalar det ner igen. Men det är så fruktansvärt jobbigt att genomlida toppen. Varför??? Varför ska jag behöva ha det så här??? Vad är det för fel på mig???
Jag försöker med ångesthantering, andas, tänka på annat, jag sitter här och skriver för brinnande livet bara för att få något annat att fokusera på. Det börjar funka, ångesten börjar släppa lite nu. Tack och lov!!! Lugnet börjar infinna sig, äntligen...SKA SOVA NU!
Fy fan, vilken ångest jag har just nu. Det är obegripligt hur något som känts så bra i 2 hela dagar så snabbt kan förvandlas till ett helvete och en mardröm. Ni som har erfarenhet av stark ångest vet vad jag pratar om, annars är det svårt att förklara för någon som aldrig upplevt det.
Jag känner mig så liten och värdelös just nu och önskar att någon skulle finnas till hands och bara hålla om mig och trösta. Tänk om det fanns nåt ställe man kunde få ringa till där de visste hur man skulle hantera någon som har svår ångest, men det finns det naturligtvis inte. Bara akut-teamet och de har jag ju ingen särskilt bra erfarenhet av. Folk kommer med så dumma frågor och påståenden när de ska hjälpa, när man egentligen behöver någon som handfast guidar en ur det här tillståndet av bara kaos. Mörker....Jag vill inte vara här och jag har nu tagit 3 ångestdämpande tabletter på en gång bara för att slippa.
Jag sitter och stålsätter mig för att inte gå iväg och fixa cigaretter också som kan dämpa för stunden. Det känns skitjobbigt för jag har inte haft nån ångestattack sen jag slutade röka och det här är inte lätt att hantera. Hur f-n ska jag klara det här då??? Jag vill ju ha godis också som dämpar ångesten, men det har jag inte heller hemma.
Egentligen är det här det bästa, att få rida ut stormen och se att jag klarar det. För det gör jag, det kommer till en topp och sen dalar det ner igen. Men det är så fruktansvärt jobbigt att genomlida toppen. Varför??? Varför ska jag behöva ha det så här??? Vad är det för fel på mig???
Jag försöker med ångesthantering, andas, tänka på annat, jag sitter här och skriver för brinnande livet bara för att få något annat att fokusera på. Det börjar funka, ångesten börjar släppa lite nu. Tack och lov!!! Lugnet börjar infinna sig, äntligen...SKA SOVA NU!
"Ledig" dag
Äntligen, en helt "ledig" dag att bara ägna mig åt att vara hemma i min lägenhet och absolut inte sätta foten utanför dörren på hela dagen. Nja, jag kanske ska gå ut med soppåsen iallafall och det är ju några steg som jag måste gå då, men annars så ska jag vara inne hela dagen.
Jag gillar dessa dagar och jag har nu upptäckt att jag kommer att få väldigt lite av dem i framtiden. Det är på både gott och ont, men mest gott känner jag. Hela min kalender är i princip full i februari med aktiviteter varje dag, men trots det så har jag hittat en mycket god balans mellan dessa aktiviteter. Detta är ju en nödvändighet för mig för att livet och jag ska fungera.. Jag ska dessutom in med två mycket viktiga aktiviteter till och det är mina terapitimmar och mina träningsdagar. Ingen av dessa går att skippa, men jag tror att jag har hittat vart jag ska lägga in dem så det är lugnt.
Hörni, kommer ni ihåg vad det är för dag idag annars?? Idag får jag ju börja ÄTA igen:) MAT, MAT, MAT ska det bli, men naturligtvis efter dietistens schema. Inte någon svullo här inte, men det känns så skönt att få stoppa något fast i munnen igen. Dessutom så var jag så besviken då jag ställde mig på vågen i morse och upptäckte att jag bara gått ner 1½ kg på all den här plågan, så det var definitivt inte värt det. Det kan man göra på andra, bättre sätt, så det var sista gången nutrilett ska få ta plats i mitt liv. Så det så!
Jag har dessutom redan, så här tidigt, jobbat med boken en del och det går sakta framåt med den, mycket tillfredsställande. Jag vet ju att det kommer att krävas att jag ska samla ihop material som vi jobbat med, jag och min läkare, för att beskriva vad det var som gjorde att jag har kommit så långt som jag gjort och det är ett litet motstånd i mig att leta igenom alla mina papper för att få alla delar på plats. Ännu så länge skriver jag bara fritt ur minnet, men snart måste jag sätta igång med det. Jag behöver en extra puff i rumpan för att börja leta...Men det ska bli så kul att se allt vi gjorde där nere och återuppleva minnena som är så positiva. Det ger mig kraft och energi tillbaka att bara tänka på min underbara läkare som hjälpt mig så mycket. Tack gode Gud för henne och mina KP's!!!
Igår hände också något mycket positivt. Jag satt här och plötsligt så kände jag mig bara LYCKLIG:) Det kan jag säga var en hel oändlighet sen jag gjorde det sist, om jag nånsin ens har gjort det. Det var bara en sån djup känsla av tacksamhet över allt positivt som sker just nu, alla underbara människor jag har runtomkring mig som jobbar för mitt bästa och för att allt ska bli så bra som möjligt, många positiva aktiviteter, jag mår bra - har väldigt lite ångest just nu, jag har slutat RÖKA, jag KAN, jag VILL och jag SKA klara det här!!! Det ska bli bra till slut.
Jag berättade det för min käraste vän Lotta i telefonen och hon blev så glad när hon hörde detta. Dessutom så kom hon med en jättebra idé, att jag skulle få som hemläxa att skriva ner allt som gör mig lycklig idag på ett papper och göra det lite fint med bilder på som jag tycker om, sen lägga det i byrålådan för att kunna plocka fram det då jag kommer att ha sämre dagar, då allt känns tungt och jobbigt, omöjligt etc. Det var en strålande idé och jag gjorde den naturligtvis glatt. Nu ska jag bara skriva ut den på min mammas skrivare och sen lägga det nånstans att vila tills jag behöver det.
Jag är iallafall uppfylld av denna positiva känsla även idag och jag är så tacksam. Tack snälla Lotta för idén, du är en fantastisk vän och jag älskar DIG!!!
STOR KRAM TILL ER ALLA!!! A
Jag gillar dessa dagar och jag har nu upptäckt att jag kommer att få väldigt lite av dem i framtiden. Det är på både gott och ont, men mest gott känner jag. Hela min kalender är i princip full i februari med aktiviteter varje dag, men trots det så har jag hittat en mycket god balans mellan dessa aktiviteter. Detta är ju en nödvändighet för mig för att livet och jag ska fungera.. Jag ska dessutom in med två mycket viktiga aktiviteter till och det är mina terapitimmar och mina träningsdagar. Ingen av dessa går att skippa, men jag tror att jag har hittat vart jag ska lägga in dem så det är lugnt.
Hörni, kommer ni ihåg vad det är för dag idag annars?? Idag får jag ju börja ÄTA igen:) MAT, MAT, MAT ska det bli, men naturligtvis efter dietistens schema. Inte någon svullo här inte, men det känns så skönt att få stoppa något fast i munnen igen. Dessutom så var jag så besviken då jag ställde mig på vågen i morse och upptäckte att jag bara gått ner 1½ kg på all den här plågan, så det var definitivt inte värt det. Det kan man göra på andra, bättre sätt, så det var sista gången nutrilett ska få ta plats i mitt liv. Så det så!
Jag har dessutom redan, så här tidigt, jobbat med boken en del och det går sakta framåt med den, mycket tillfredsställande. Jag vet ju att det kommer att krävas att jag ska samla ihop material som vi jobbat med, jag och min läkare, för att beskriva vad det var som gjorde att jag har kommit så långt som jag gjort och det är ett litet motstånd i mig att leta igenom alla mina papper för att få alla delar på plats. Ännu så länge skriver jag bara fritt ur minnet, men snart måste jag sätta igång med det. Jag behöver en extra puff i rumpan för att börja leta...Men det ska bli så kul att se allt vi gjorde där nere och återuppleva minnena som är så positiva. Det ger mig kraft och energi tillbaka att bara tänka på min underbara läkare som hjälpt mig så mycket. Tack gode Gud för henne och mina KP's!!!
Igår hände också något mycket positivt. Jag satt här och plötsligt så kände jag mig bara LYCKLIG:) Det kan jag säga var en hel oändlighet sen jag gjorde det sist, om jag nånsin ens har gjort det. Det var bara en sån djup känsla av tacksamhet över allt positivt som sker just nu, alla underbara människor jag har runtomkring mig som jobbar för mitt bästa och för att allt ska bli så bra som möjligt, många positiva aktiviteter, jag mår bra - har väldigt lite ångest just nu, jag har slutat RÖKA, jag KAN, jag VILL och jag SKA klara det här!!! Det ska bli bra till slut.
Jag berättade det för min käraste vän Lotta i telefonen och hon blev så glad när hon hörde detta. Dessutom så kom hon med en jättebra idé, att jag skulle få som hemläxa att skriva ner allt som gör mig lycklig idag på ett papper och göra det lite fint med bilder på som jag tycker om, sen lägga det i byrålådan för att kunna plocka fram det då jag kommer att ha sämre dagar, då allt känns tungt och jobbigt, omöjligt etc. Det var en strålande idé och jag gjorde den naturligtvis glatt. Nu ska jag bara skriva ut den på min mammas skrivare och sen lägga det nånstans att vila tills jag behöver det.
Jag är iallafall uppfylld av denna positiva känsla även idag och jag är så tacksam. Tack snälla Lotta för idén, du är en fantastisk vän och jag älskar DIG!!!
STOR KRAM TILL ER ALLA!!! A
Böcker
Idag fick jag låna dessa två böcker av min ledsagare Solveig:
Det ska bli jättekul att läsa dem och recensioner kommer senare. Jag har inte kunnat läsa en bok på jättelänge, men nu börjar jag känna mig så lugn och stabil att jag kan det. Kom gärna med andra boktips om ni vet några bra böcker, helst svenska deckare då förstås;) KRAM A
Det ska bli jättekul att läsa dem och recensioner kommer senare. Jag har inte kunnat läsa en bok på jättelänge, men nu börjar jag känna mig så lugn och stabil att jag kan det. Kom gärna med andra boktips om ni vet några bra böcker, helst svenska deckare då förstås;) KRAM A
Senaste rapporten
Ja, jag var ju för trött i går för att skriva nåt vettigt, så jag gör ett försök idag då jag är utsövd och utvilad. Jag har just gått upp, för andra gången. Orkade helt enkelt inte tidigare...
Igår hade jag en mycket bra dag. Jag fick otroligt mycket gjort. Det började med att jag åkte till Labbet på min vårdcentral för att äntligen ta det där vanliga sköldkörtelprovet som jag egentligen ska göra varannan månad, men som nu blev lite längre emellan. Kan inte hjälpas, har inte kommit iväg helt enkelt. Jag åkte iväg tidigt för att jag tänkte att det är säkert jättemånga som sitter där i väntrummet och det kommer att ta tid. Men se det gjorde det inte, jag var först och jag var klar på 5 minuter, hihi va skönt. Jag hade dessutom en jättebra tjej som tog provet, det kändes absolut ingenting. Jag har ju för vana att ta med fjärilsnål för att de är de bästa för mina tunna kärl och konstigt nog så är det inte alla där som kan ta med en sån. Den här gången hade jag iallafall tur och fick en supertjej, skönt.
Jaha, vad skulle jag då göra för att slå ihjäl en timme när jag skulle ha nästa möte??? Jag var ju i Lidingö centrum, så jag gick och tog Metro och City, sen gick jag till Princess och köpte mig en kanna te. Men fattar ni, den kostade 25 spänn!!! Det är ju hutlöst tycker jag. Jag kan köpa en hel påse med te nästan för det priset och jag tar ju bara en liten slurk i tesilen, och vattnet kostar inget. Så vad är problemet?? Nåja, jag fick mitt te och det var gott iallafall. Tur det;)
Det var iallafall väldigt vilsamt och trevligt att sitta där och läsa och dricka gott te. En riktig njutningsstund, borde göra oftare.
Sen var det dags att åka upp till öppenvården för telefonkonferens. Jag, min kurator, min nuvarande läkare och min fd läkare skulle ha en telefonkonferens med tanke på att min fd läkare vill ändra mina diagnoser. Hon vill berätta om sina tankar och teorier kring det och då var en telefonkonferens en mycket bra idé. Jag var lite nervös för det är ett viktigt samtal där jag önskar att så mycket information som möjligt ska komma ut, så att jag bättre kan få hjälp med min behandling.
Men jag behövde verkligen inte oroa mig. Min fd läkare, som är underbar för övrigt, hade som vanligt mycket klokt att säga och vi hade en superdialog som nog var nyttig för de andra två att höra och följa för att se hur vi jobbade och hur jag behöver att man pratar till mig för att det ska bli begripligt.
Min fd läkare hade dessutom gjort iordning en rapport om sina betraktelser och berättade hur hon såg på mig, den var på 4 sidor! Men så tacksam jag är att hon fortfarande är engagerad och inblandad i detta och det kommer att vara till en stor hjälp för min nya kontakt med min läkare här uppe då vi nu ska börja samarbeta och hitta en bra modell för mig.
Det ska bli intressant att se vad han kommer fram till då vi ses igen, men jag har fullt förtroende för honom redan och jag tycker mycket om hans sätt att vara, så jag tror att det här kommer att bli riktigt bra.
Efter den här konferensen så var jag riktigt slut. Vi höll ju på i en timme, så det var mycket intryck och information som skulle bearbetas. Jag åkte direkt hem och vilade och drack nutrilett förstås. Guuud så trött jag är på detta nu.
Jag ringde några samtal, bl. a. till Tre, för min faktura hade inte kommit den här månaden. Jag fick alla uppgifter över telefonen, så det är ju tur att man har sån koll för annars skulle det kunna gå illa med betalningar etc.
Sen ringde jag till SonyEricssons support för att få hjälp med min telefon. Jag har varit så irriterad för att det inte har gått att zooma med den, så jag har försökt allt men inte lyckats få igång den funktionen. Till min förvåning så svarade killen att då den står på den högsta upplösningen så kan man inte zooma. VA???!!! Men varför då?? Han hade inget bra svar på det, mer än att det bara funkar så. Hm, nu är jag ju lite ledsen över att jag bytt telefon till faktiskt en sämre än min gamla. Förrut hade jag en k800i och nu har jag k770i, det enda jag kan vara glad över är att min nya telefon är lila, det är jättefint:) Men annars så är den klart sämre och den har inte ens blixt heller. Så, detta börjar likna en ännu större anledning till att köpa en digitalkamera så småningom. Drömmen är ju en Sony Cybershot.
Fin, men sämre...
Åh, en sån här vill jag ha!!!!!!!!!!
En annan dröm jag har, en Sony VAIO Laptop!!! Men då ska man väl vinna på Lotto eller nåt för att få råd med en sån...
Senare på eftermiddagen kom Solveig, min ledsagare. Vi hade ju städning på schemat idag och det var något som jag verkligen inte kände för just då...Men sagt och gjort, jag satte igång och hade bestämt att det var badrummet som skulle städas idag. Vi har ju bestämt att det ska va städning en gång i veckan och då ska jag ta ett rum i taget. Det känns verkligen bra.
Jag tog ut allt från badrummet, mattor, tvättkorg, våg, sopkorg, tvättställning etc. Sen satte jag igång med hyllorna jag har med en massa saker i, pust. Jag torkade precis vartenda grej och hyllorna och det blev så fint. Sen gjorde jag toaletten, blä, men det ska ju göras. Först torka utvändigt och helst därnere där det samlas mycket damm som man inte ser...Sen inuti. Nu glänser den, kan jag säga. Sen var det badrumsskåpet, huga vad det var dammigt uppepå. Tog ut allt och torkade även inuti. Handfatet var en historia för sig, det var smutsigt, kan man säga och badkaret likaså. På ytan ser allt jättefräscht ut, men sen när man börjar med mitt favoritmedel VIM, så lossnar det en hel del. Jag tog t.o.m. fläkten som jag retat mig på så länge, där det har fastnat så mycket damm och äckel. Den var lätt att göra ren, så det ska ske betydligt oftare nu. Listerna fick sitt också.
Dammsög allt, även under badkaret och sen svabbade jag. HURRA, jag hade klarat det!!! Solveig hade suttit på en pall under tiden och tittat på när jag städade, men hon var ett så glatt sällskap vilket gjorde det hela betydligt lättare. Nu GLÄNSER det verkligen i mitt badrum, luktar gott och det är så skönt. Jag bytte även handdukarna så att jag kan tvätta dem nästa vecka. Precis ALLT är städat nu. Bra jobbat, Amari!!!
Efter det här var orken helt slut. Jag bara föll ihop i fåtöljen och satt där en bra stund och bara vilade. Pratade länge med mamma och rapporterade dagens händelser från telefonkonferensen och det är så kul att även hon mår så bra som hon gör nu. Det är naturligtvis för att saker och ting faller på plats och fungerar, jag mår bra och fungerar också. Men det är för att det har börjat skapas en struktur i hela mitt liv och då håller jag ihop mycket bättre, då det inte flyter runt bara. Då drabbas jag av en sån ångest. Det här kommer att ta lite tid och jag behöver vara tålmodig och uthållig, men jag klarar mig bra under tiden för jag har fullt upp med andra aktiviteter som gör att jag mår bra. Tack och lov!
Idag är det då torsdag och idag händer inte så mycket mer än att jag och Solveig ska åka och veckohandla senare i eftermiddag. Så jag har möjlighet att återhämta mig och bara ta det lugnt en stor del av dagen.
Tack och lov så är det sista dagen med nutrilett idag och det är ett under att jag har stått ut. Jag trodde jag skulle bli tokig ett tag för jag längtade så mycket efter MAT. Men imorgon får jag börja äta igen, jippi.
Det verkar som att jag fått svamp på tungan också, för den ser verkligen äcklig ut, ungefär som en tvättsvamp med beläggningar på, urk. Men då fick jag ett gott råd av min vän Carina och det var att gurgla och dricka en liten flaska vischyvatten om dagen, så ska det tydligen försvinna av det. Tyvärr avskyr jag vischyvatten, men jag får ju stå ut med det, bara det försvinner. Kan ju inte komma tillbaka och ska byta piercingen och se ut så där, hihi.
Ja, det var en lååååång rapport från mig idag. Hoppas ni orkar läsa...Må så gott, och stor kram till er alla, A
Igår hade jag en mycket bra dag. Jag fick otroligt mycket gjort. Det började med att jag åkte till Labbet på min vårdcentral för att äntligen ta det där vanliga sköldkörtelprovet som jag egentligen ska göra varannan månad, men som nu blev lite längre emellan. Kan inte hjälpas, har inte kommit iväg helt enkelt. Jag åkte iväg tidigt för att jag tänkte att det är säkert jättemånga som sitter där i väntrummet och det kommer att ta tid. Men se det gjorde det inte, jag var först och jag var klar på 5 minuter, hihi va skönt. Jag hade dessutom en jättebra tjej som tog provet, det kändes absolut ingenting. Jag har ju för vana att ta med fjärilsnål för att de är de bästa för mina tunna kärl och konstigt nog så är det inte alla där som kan ta med en sån. Den här gången hade jag iallafall tur och fick en supertjej, skönt.
Jaha, vad skulle jag då göra för att slå ihjäl en timme när jag skulle ha nästa möte??? Jag var ju i Lidingö centrum, så jag gick och tog Metro och City, sen gick jag till Princess och köpte mig en kanna te. Men fattar ni, den kostade 25 spänn!!! Det är ju hutlöst tycker jag. Jag kan köpa en hel påse med te nästan för det priset och jag tar ju bara en liten slurk i tesilen, och vattnet kostar inget. Så vad är problemet?? Nåja, jag fick mitt te och det var gott iallafall. Tur det;)
Det var iallafall väldigt vilsamt och trevligt att sitta där och läsa och dricka gott te. En riktig njutningsstund, borde göra oftare.
Sen var det dags att åka upp till öppenvården för telefonkonferens. Jag, min kurator, min nuvarande läkare och min fd läkare skulle ha en telefonkonferens med tanke på att min fd läkare vill ändra mina diagnoser. Hon vill berätta om sina tankar och teorier kring det och då var en telefonkonferens en mycket bra idé. Jag var lite nervös för det är ett viktigt samtal där jag önskar att så mycket information som möjligt ska komma ut, så att jag bättre kan få hjälp med min behandling.
Men jag behövde verkligen inte oroa mig. Min fd läkare, som är underbar för övrigt, hade som vanligt mycket klokt att säga och vi hade en superdialog som nog var nyttig för de andra två att höra och följa för att se hur vi jobbade och hur jag behöver att man pratar till mig för att det ska bli begripligt.
Min fd läkare hade dessutom gjort iordning en rapport om sina betraktelser och berättade hur hon såg på mig, den var på 4 sidor! Men så tacksam jag är att hon fortfarande är engagerad och inblandad i detta och det kommer att vara till en stor hjälp för min nya kontakt med min läkare här uppe då vi nu ska börja samarbeta och hitta en bra modell för mig.
Det ska bli intressant att se vad han kommer fram till då vi ses igen, men jag har fullt förtroende för honom redan och jag tycker mycket om hans sätt att vara, så jag tror att det här kommer att bli riktigt bra.
Efter den här konferensen så var jag riktigt slut. Vi höll ju på i en timme, så det var mycket intryck och information som skulle bearbetas. Jag åkte direkt hem och vilade och drack nutrilett förstås. Guuud så trött jag är på detta nu.
Jag ringde några samtal, bl. a. till Tre, för min faktura hade inte kommit den här månaden. Jag fick alla uppgifter över telefonen, så det är ju tur att man har sån koll för annars skulle det kunna gå illa med betalningar etc.
Sen ringde jag till SonyEricssons support för att få hjälp med min telefon. Jag har varit så irriterad för att det inte har gått att zooma med den, så jag har försökt allt men inte lyckats få igång den funktionen. Till min förvåning så svarade killen att då den står på den högsta upplösningen så kan man inte zooma. VA???!!! Men varför då?? Han hade inget bra svar på det, mer än att det bara funkar så. Hm, nu är jag ju lite ledsen över att jag bytt telefon till faktiskt en sämre än min gamla. Förrut hade jag en k800i och nu har jag k770i, det enda jag kan vara glad över är att min nya telefon är lila, det är jättefint:) Men annars så är den klart sämre och den har inte ens blixt heller. Så, detta börjar likna en ännu större anledning till att köpa en digitalkamera så småningom. Drömmen är ju en Sony Cybershot.
Fin, men sämre...
Åh, en sån här vill jag ha!!!!!!!!!!
En annan dröm jag har, en Sony VAIO Laptop!!! Men då ska man väl vinna på Lotto eller nåt för att få råd med en sån...
Senare på eftermiddagen kom Solveig, min ledsagare. Vi hade ju städning på schemat idag och det var något som jag verkligen inte kände för just då...Men sagt och gjort, jag satte igång och hade bestämt att det var badrummet som skulle städas idag. Vi har ju bestämt att det ska va städning en gång i veckan och då ska jag ta ett rum i taget. Det känns verkligen bra.
Jag tog ut allt från badrummet, mattor, tvättkorg, våg, sopkorg, tvättställning etc. Sen satte jag igång med hyllorna jag har med en massa saker i, pust. Jag torkade precis vartenda grej och hyllorna och det blev så fint. Sen gjorde jag toaletten, blä, men det ska ju göras. Först torka utvändigt och helst därnere där det samlas mycket damm som man inte ser...Sen inuti. Nu glänser den, kan jag säga. Sen var det badrumsskåpet, huga vad det var dammigt uppepå. Tog ut allt och torkade även inuti. Handfatet var en historia för sig, det var smutsigt, kan man säga och badkaret likaså. På ytan ser allt jättefräscht ut, men sen när man börjar med mitt favoritmedel VIM, så lossnar det en hel del. Jag tog t.o.m. fläkten som jag retat mig på så länge, där det har fastnat så mycket damm och äckel. Den var lätt att göra ren, så det ska ske betydligt oftare nu. Listerna fick sitt också.
Dammsög allt, även under badkaret och sen svabbade jag. HURRA, jag hade klarat det!!! Solveig hade suttit på en pall under tiden och tittat på när jag städade, men hon var ett så glatt sällskap vilket gjorde det hela betydligt lättare. Nu GLÄNSER det verkligen i mitt badrum, luktar gott och det är så skönt. Jag bytte även handdukarna så att jag kan tvätta dem nästa vecka. Precis ALLT är städat nu. Bra jobbat, Amari!!!
Efter det här var orken helt slut. Jag bara föll ihop i fåtöljen och satt där en bra stund och bara vilade. Pratade länge med mamma och rapporterade dagens händelser från telefonkonferensen och det är så kul att även hon mår så bra som hon gör nu. Det är naturligtvis för att saker och ting faller på plats och fungerar, jag mår bra och fungerar också. Men det är för att det har börjat skapas en struktur i hela mitt liv och då håller jag ihop mycket bättre, då det inte flyter runt bara. Då drabbas jag av en sån ångest. Det här kommer att ta lite tid och jag behöver vara tålmodig och uthållig, men jag klarar mig bra under tiden för jag har fullt upp med andra aktiviteter som gör att jag mår bra. Tack och lov!
Idag är det då torsdag och idag händer inte så mycket mer än att jag och Solveig ska åka och veckohandla senare i eftermiddag. Så jag har möjlighet att återhämta mig och bara ta det lugnt en stor del av dagen.
Tack och lov så är det sista dagen med nutrilett idag och det är ett under att jag har stått ut. Jag trodde jag skulle bli tokig ett tag för jag längtade så mycket efter MAT. Men imorgon får jag börja äta igen, jippi.
Det verkar som att jag fått svamp på tungan också, för den ser verkligen äcklig ut, ungefär som en tvättsvamp med beläggningar på, urk. Men då fick jag ett gott råd av min vän Carina och det var att gurgla och dricka en liten flaska vischyvatten om dagen, så ska det tydligen försvinna av det. Tyvärr avskyr jag vischyvatten, men jag får ju stå ut med det, bara det försvinner. Kan ju inte komma tillbaka och ska byta piercingen och se ut så där, hihi.
Ja, det var en lååååång rapport från mig idag. Hoppas ni orkar läsa...Må så gott, och stor kram till er alla, A
Trogna läsare
Hej mina käraste vänner, jag är så glad för jag kan följa i statistiken att ni är inne och läser på min blogg. Jag har min trogna skara av läsare och det glädjer mig. Hoppas också att den kommer att sprida sig, för det är roligt att få kommentarer från när och fjärran. Sprid den gärna till era vänner också, det är bara kul.
Trött......
Idag har det varit en händelserik och aktiv dag och nu känner jag att jag är så trött att jag måste vila. Ska gå och lägga mig tidigt också. Jag orkar inte skriva och berätta om dagen, så jag tänkte att jag gör det i morgon istället.
Sådana här stunder som jag har nu så är det jätteviktigt för mig att lyssna på mina signaler som kroppen och sinnet ger mig. Annars är det superlätt att jag kapsejsar och ramlar och då blir det så tungt att ta sig upp därifrån. Jag behöver ha en bra balans på aktivitet och vila, och det får jag lägga ner mycket tid och planering på.
Så, till er alla önskar jag en trevlig kväll, må så gott, KRAM A
Sov gott...:)
Sådana här stunder som jag har nu så är det jätteviktigt för mig att lyssna på mina signaler som kroppen och sinnet ger mig. Annars är det superlätt att jag kapsejsar och ramlar och då blir det så tungt att ta sig upp därifrån. Jag behöver ha en bra balans på aktivitet och vila, och det får jag lägga ner mycket tid och planering på.
Så, till er alla önskar jag en trevlig kväll, må så gott, KRAM A
Sov gott...:)
Kryssning
JIPPI, JIPPI, JIPPI, jag har vunnit en kryssning till Mariehamn med Viking Line!!!! Faktiskt såg jag på deras hemsida att alla kan göra det, men jag hade "turen" att göra det på en dejtingsida där de gjorde reklam.
Sen kom ju den stora frågan, VEM skulle jag kunna ta med mig??? De flesta av mina vänner jobbar ju och har fullt upp med barn, hus, bil, båt, hund, skola etc. etc. etc. Men jag tänkte att jag måste iallafall fråga så jag får se om det funkar.
Jag ringde min äldsta vän Lotta och frågade henne om det skulle funka i hennes annars fulla kalender nu mellan den 1-28/2???? Tänk, hon sa att det skulle funka alldeles utmärkt, för hennes skola har bara vissa tider i veckan. Vi hittade genast två dagar som funkar och nu ska vi åka den 19/2.
Det ska bli sååååå MYSIGT, att bara äta gott, kanske basta (om jag inte får ångest av det förstås...), titta på folk, kanske träffa lite trevliga människor, dansa, PRATA, skratta och ha kul. Bara vi två, det är fantastiskt. Jag är så superglad!!!!
Så nu har jag ju ett mål med viktnedgången också;) haha. Kanske ska försöka gå ut på stan för att hitta nåt fint att sätta på mig. Jag har ju redan köpt fina byxor, fina stövletter har jag, så det ska va en fin topp till det. Jaaaaa, det tror jag att jag ska göra. Känner mig redan förväntansfull.
Tyvärr är det ju så att nu har man inget i taxfreen att göra. Ingen rökning, ingen sprit, inget godis, ingen parfym (pga doftallergin...) Tja, så Viking Line kommer inte att tjäna så mycket på mig, men Lotta kanske kommer att handla nåt iallafall. Ja, vi får se, kul ska det bli iallafall.
Må så gott, KRAMISAR A
Sen kom ju den stora frågan, VEM skulle jag kunna ta med mig??? De flesta av mina vänner jobbar ju och har fullt upp med barn, hus, bil, båt, hund, skola etc. etc. etc. Men jag tänkte att jag måste iallafall fråga så jag får se om det funkar.
Jag ringde min äldsta vän Lotta och frågade henne om det skulle funka i hennes annars fulla kalender nu mellan den 1-28/2???? Tänk, hon sa att det skulle funka alldeles utmärkt, för hennes skola har bara vissa tider i veckan. Vi hittade genast två dagar som funkar och nu ska vi åka den 19/2.
Det ska bli sååååå MYSIGT, att bara äta gott, kanske basta (om jag inte får ångest av det förstås...), titta på folk, kanske träffa lite trevliga människor, dansa, PRATA, skratta och ha kul. Bara vi två, det är fantastiskt. Jag är så superglad!!!!
Så nu har jag ju ett mål med viktnedgången också;) haha. Kanske ska försöka gå ut på stan för att hitta nåt fint att sätta på mig. Jag har ju redan köpt fina byxor, fina stövletter har jag, så det ska va en fin topp till det. Jaaaaa, det tror jag att jag ska göra. Känner mig redan förväntansfull.
Tyvärr är det ju så att nu har man inget i taxfreen att göra. Ingen rökning, ingen sprit, inget godis, ingen parfym (pga doftallergin...) Tja, så Viking Line kommer inte att tjäna så mycket på mig, men Lotta kanske kommer att handla nåt iallafall. Ja, vi får se, kul ska det bli iallafall.
Må så gott, KRAMISAR A
Kroppen
Hej alla fina, hoppas att ni har det bra i gråvädret. Som jag sa till en vän idag, att när det är grått ute ja då får man hitta andra saker att glädjas åt. Annars blir man ju tokig...
Idag har det handlat väldigt mycket om kroppen för mig. Sköööööönt!! Jag fick gå upp jättetidigt i morse för att vara hos sjukgymnasten halv 9, fatta, och jag var sååå trött. Men när jag väl kom dit så kändes det bra. Hon var supergullig och vi satt och pratade om mina mål och önskemål med kroppen. Som ni vet så går jag ju hos en dietist och har fått ett bra matschema. Nu ska jag lägga till att gå hos sjukgymnasten, rörelse på recept, och få igång denna klumpiga kropp igen. Visst är det så att jag behöver och vill gå ner i vikt, men det viktigaste är ändå hälsan. Det är inte bra att ha bukövervikt, som jag börjar få nu, så när jag ska böja mig ner och sätta på mig skorna så pustar jag och stånkar...Jamen hur roligt är det på en skala???
Hon började med att ge mig en stegräknare:
Ja, typ en liknande den här som jag ska ha i byxlinningen nu i 10 dagar för att hon ska få se hur mycket jag i genomsnitt rör på mig. Jamen hjälp, det kommer ju inte se bra ut, hihi. Jag rör mig minsta möjliga då jag är hemma, sitter mycket vid datorn och sen är ju inte lägenheten så värst stor heller. Det är väl de dagar då jag har aktiviteter som det kommer att se något sånär bra ut. Jaja, nu är det iallafall sanningens ögonblick, och hon kan ju inte hjälpa mig om hon inte vet hur det ser ut. Det ska bli en intressant studie.
De har verkligen ett jättefint gym där också, med löpband, cyklar, maskiner etc. och det känns ju betydligt bättre att gå där än på nåt flashigt gym inne i stan som jag iallafall inte kommer att komma iväg till. Nä, det här blir perfekt för mig. Gångavstånd och allt:)
Sen var jag på Qigong. Vi kör i en timme och det är bara några få deltagare så det är helt perfekt. Jag mådde så bra av det och när jag gick därifrån så bannade jag mig själv att jag inte gått på hela hösten. Det är sååååå skönt att göra och man får så mycket energi av det. Så nu kommer jag att köra det varje tisdag. Jag fick också ett träningsprogram av Francisco som visar olika rörelser, om jag skulle få för mig att vilja göra det hemma. Det var gulligt tänkt av honom.
2009 kommer att bli kroppens år för mig, känner jag. Det är verkligen ett måste för att jag ska orka må bra och det är nödvändigt att inkludera kroppen i all behandling som jag får. Annars så håller man sig bara till huvudbehandling och det blir obalans av det. Jag vill ha ett flöde i hela mitt system och det har jag tänkt skaffa mig nu. Påminn mig gärna och peppa mig om ni märker att jag fuskar. Det är en så bra ångesthantering att röra på kroppen att jag behöver verkligen det. Ni får gärna göra mig sällskap om ni vill och kan. Jag är säker på att ni alla skulle vilja och behöver röra mer på er;)
KRAM A
Längre hår
Ja just det, så var det det där med att låta håret växa också...pust, stånk och stön...Det här kommer INTE bli så kul, tror jag, för nu är håret absolut alldeles för långt för min vanliga frisyr, då jag brukar klippa mig för att jag tycker att det är så skönt att ha riktigt kort hår. Sen kan jag tänka mig om en månad, då det är ännu längre och man inte ser klok ut, för det är ingen frisyr alls. HUR SKA JAG STÅ UT???? Det är verkligen prövningens år det här, märker jag. Eller kanske förändringens år?? För er som känner mig vet ju hur svårt jag har för förändringar i allmänhet och prövningar i synnerhet. Ångest, ångest, ångest får jag då. Men jag känner att det är nåt nytt på gång. Jag klarar av att exponeras för ångest på ett mycket bättre sätt nu än tidigare. JIPPI! Kanske är en varaktig förändring på gång, att jag lär mig att handskas med min ångest på ett mycket bättre sätt efter alla behandlingar jag fått? Det vore ett smärre mirakel och fantastiskt sköööönt.
Jag ville iallafall visa er den förändring som skett nu med håret så får ni bedömma vad ni tycker själva. Jag kan ju faktiskt själv tycka att jag ser mycket bättre ut med längre hår, så det är nog rätt beslut jag tar iallafall...
Kort hår...
Lite längre...
Ny bild på mig som jag för övrigt tycker är riktigt bra:) Jag brukar
inte bli bra på kort, så man får vara glad för de få.. KRAM A
Jag ville iallafall visa er den förändring som skett nu med håret så får ni bedömma vad ni tycker själva. Jag kan ju faktiskt själv tycka att jag ser mycket bättre ut med längre hår, så det är nog rätt beslut jag tar iallafall...
Kort hår...
Lite längre...
Ny bild på mig som jag för övrigt tycker är riktigt bra:) Jag brukar
inte bli bra på kort, så man får vara glad för de få.. KRAM A
DATORER.................
Kom på en sak som jag glömde att berätta...Min mamma och Björn skaffade sig dator i somras och framförallt hon är väldigt duktig, bloggar, mailar, håller på med foton, MSN:ar osv. osv. JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER MIN MAMMA!!!! Men, idag skulle jag hjälpa henne med att ladda ner nya messenger och Windows Live, för det tycker jag absolut att hon ska ha på sin dator. Alltså, blir man gaaaaaalen eller? Det funkade inte*SUCK*...Det var något outgrundligt fel som uppstod och vi kunde inte lösa det hur vi än vände och vred på det. Sånt där är verkligen irriterande och jag blir frustrerad. En sån enkel sak skulle bara funka. Men NÄ....Stackars mamma fick hålla på och klicka hit och klicka dit, stänga ner, starta om osv. osv. HAHAHA...Men å andra sidan så lär man sig väldigt mycket på att få hålla på så, så nåt positivt kanske det för med sig iallafall. Vi fick ge upp, pust. Men imorgon kommer deras "data-nisse" som har hjälpt dem med allt vad gäller datorn, så då hoppas jag att han kan lösa detta lilla problem. Det är ju så svårt att göra det via telefonen också då man inte ser vad som sker på skärmen, och mycket går ju bara på rutin också så man kanske glömmer bort att säga nåt på vägen.
Men GE INTE UPP, mamma! Du kommer att få nya messenger, till slut, det är jag övertygad om. Puss på dig! A
Men GE INTE UPP, mamma! Du kommer att få nya messenger, till slut, det är jag övertygad om. Puss på dig! A
Gå och tugga tuggummi samtidigt:)
Jaha, idag är det en ny vecka och måndag. Jätteskönt tycker jag. Jag tog det lugnt på förmiddagen. Ringde ett samtal till Silja Line, för jag har blivit tillfrågad av min dotter om jag kan tänka mig att åka med några ungdomar som vill åka på kryssning till Helsingfors, men är för unga för att åka själva - det är ju 21års gräns på det... Jag måste säga att jag blev väldigt stolt då min dotter frågade, för det är verkligen inte självklart att fråga "gamla" morsan om nåt sånt, så TACK Caroline, det gör jag gärna!!! Fick reda på vad som gäller för sådana tillfällen av Silja Line och det känns som att det är något jag kan ställa upp på. Det blir säkert jättekul att se hur ungdomarna fyllnar på lite si och lite så, men det är bevismaterial som sedan kan läggas ut på bloggen, hihi...Jag ringde faktiskt syrran och frågade om inte hon kan tänka sig att åka med då, så får jag lite sällskap också. Jag har ju ingen lust att hänga efter ungdomarna och att sitta själv på en Finlandsbåt, det har jag gjort alldeles tillräckligt i mina dar så roligare än så kan man ha. Hon tyckte att det var en jättekul idé så det spikade vi, jippi:)
Ännu en dag av nutrilett...Blä, blä, blä!!!! Jag orkar inte, jag står inte ut, jag vill inte mer nu, jag MÅSTE HA MAT!!!! Men så samlar jag ihop mig och tänker att jo, det ska jag visst göra. JAG SKA KLARA DET I 7 DAGAR!!! Den här gången ska jag inte falla ihop och ge upp bara för att det ger sån ångest. NÄ, jag får köra medveten närvaro helt enkelt och ångesthantering, så ska det nog gå bättre. Håll tummarna för mig och skicka mig goda tankar att jag ska klara det, jag VILL så gärna göra det!!!!
Kan ni tänka er, det är 14 DAGAR idag utan nån rökning!!! Jag är bara bäst - ja Lotta du är bra också!!! Ingen rökning, ingen abstinens, inga vaneproblem:) Det jag har problem med är att det är ju en ångestdämpare, så ångesten får jag kämpa med, men allting som jag håller på med nu går liksom in under samma ångest så det känns iallafall inte oöverstigligt. Jag har en bra lösning som funkar och det är just nu väldigt liten dos ångestdämpande medicin, men det tillåter jag mig faktiskt att ta för att jag ska klara det här. Det får gå i sakta mak och steg för steg, så blir det bra till slut.
Jag hittade dessutom dessa bilder på nätet och de använder jag som avskräckande exempel. SE OCH FÖRUNDRAS:
Usch, äckligt med full askkopp... BRA IDÈ, så gjorde faktiskt jag
också:)
Blä, saknar INTE!!!! SORGLIGT!!!
Hur fan kunde man -
i 30 år?????
Idag blev jag dessutom väldigt glad, för jag fick vänta på bussen i Ropsten och där har de en Pressbyrå. Jag funderade lite på hur det stod till med tungan, men så tänkte jag att jag iallafall skulle testa med att tugga tuggummi. Det är ju jättebra istället för att både äta och inte röka, så sagt och gjort, jag gick in och köpte min nya favorit - Stimorol Strawberry goes Lime, mums! Jag provade först med en bit och det gick väldigt bra. Det var lite svårt att byta sida på det utan att göra illa tungan lite grann, men den tekniken lärde jag mig snabbt:) Sen var det lika bra att ta två på en gång, för egentligen är det så att jag inte kan med att bara tugga på ett tuggummi, det är ju fånigt lite;) Det funkade!!! Dessutom kunde jag gå samtidigt utan att röra till det, så nu har jag lärt mig nåt nytt - jag kan gå och tugga tuggummi samtidigt! Vilken simultanförmåga, hahaha.
Egentligen är det ju så att jag dricker nutrilett för att jag trodde att det skulle vara svårt att äta för piercingens skull. Nu märker jag ju att det går att tugga så jag skulle kunna börja äta idag, men NÄ, jag fortsätter mitt beslut. GUUUUUD, vilken disciplin man har, man blir ju förvånad själv.
Jag har också varit hos min rörelseterapeut Lasse idag och idag hade vi bara samtal om rörelseterapins vara eller icke vara för min del. Vi diskuterade det fram och tillbaka och min bestämda åsikt är att det är bra för mig. Jag lär mig jättemycket, jag kan omsätta träningen i praktisk handling ute i vanliga livet, jag får träna färdigheter och affekter, vilket är precis vad jag behöver. Så spännande fortsättning följer vad som blir beslutat i denna fråga. Jag ska i allafall stå upp för min ÅSIKT och välmående och begära, eller kanske till och med kräva om så behövs, att jag ska få gå kvar hos Lasse.
Ikväll ska jag titta på BRÖLLOPET!! Alltså bröllopet mellan Emma och Magnus i Bonde söker Fru. Det är så fantastiskt tycker jag att de har kommit hit och att det blev så, för de är såååå söta tillsammans. Åh, vad jag önskar att det kunde hända mig också, suck...Men jag är väldigt glad för deras skull och önskar de all lycka till i framtiden.
Ha en skön och underbar kväll, KRAM A
Ännu en dag av nutrilett...Blä, blä, blä!!!! Jag orkar inte, jag står inte ut, jag vill inte mer nu, jag MÅSTE HA MAT!!!! Men så samlar jag ihop mig och tänker att jo, det ska jag visst göra. JAG SKA KLARA DET I 7 DAGAR!!! Den här gången ska jag inte falla ihop och ge upp bara för att det ger sån ångest. NÄ, jag får köra medveten närvaro helt enkelt och ångesthantering, så ska det nog gå bättre. Håll tummarna för mig och skicka mig goda tankar att jag ska klara det, jag VILL så gärna göra det!!!!
Kan ni tänka er, det är 14 DAGAR idag utan nån rökning!!! Jag är bara bäst - ja Lotta du är bra också!!! Ingen rökning, ingen abstinens, inga vaneproblem:) Det jag har problem med är att det är ju en ångestdämpare, så ångesten får jag kämpa med, men allting som jag håller på med nu går liksom in under samma ångest så det känns iallafall inte oöverstigligt. Jag har en bra lösning som funkar och det är just nu väldigt liten dos ångestdämpande medicin, men det tillåter jag mig faktiskt att ta för att jag ska klara det här. Det får gå i sakta mak och steg för steg, så blir det bra till slut.
Jag hittade dessutom dessa bilder på nätet och de använder jag som avskräckande exempel. SE OCH FÖRUNDRAS:
Usch, äckligt med full askkopp... BRA IDÈ, så gjorde faktiskt jag
också:)
Blä, saknar INTE!!!! SORGLIGT!!!
Hur fan kunde man -
i 30 år?????
Idag blev jag dessutom väldigt glad, för jag fick vänta på bussen i Ropsten och där har de en Pressbyrå. Jag funderade lite på hur det stod till med tungan, men så tänkte jag att jag iallafall skulle testa med att tugga tuggummi. Det är ju jättebra istället för att både äta och inte röka, så sagt och gjort, jag gick in och köpte min nya favorit - Stimorol Strawberry goes Lime, mums! Jag provade först med en bit och det gick väldigt bra. Det var lite svårt att byta sida på det utan att göra illa tungan lite grann, men den tekniken lärde jag mig snabbt:) Sen var det lika bra att ta två på en gång, för egentligen är det så att jag inte kan med att bara tugga på ett tuggummi, det är ju fånigt lite;) Det funkade!!! Dessutom kunde jag gå samtidigt utan att röra till det, så nu har jag lärt mig nåt nytt - jag kan gå och tugga tuggummi samtidigt! Vilken simultanförmåga, hahaha.
Egentligen är det ju så att jag dricker nutrilett för att jag trodde att det skulle vara svårt att äta för piercingens skull. Nu märker jag ju att det går att tugga så jag skulle kunna börja äta idag, men NÄ, jag fortsätter mitt beslut. GUUUUUD, vilken disciplin man har, man blir ju förvånad själv.
Jag har också varit hos min rörelseterapeut Lasse idag och idag hade vi bara samtal om rörelseterapins vara eller icke vara för min del. Vi diskuterade det fram och tillbaka och min bestämda åsikt är att det är bra för mig. Jag lär mig jättemycket, jag kan omsätta träningen i praktisk handling ute i vanliga livet, jag får träna färdigheter och affekter, vilket är precis vad jag behöver. Så spännande fortsättning följer vad som blir beslutat i denna fråga. Jag ska i allafall stå upp för min ÅSIKT och välmående och begära, eller kanske till och med kräva om så behövs, att jag ska få gå kvar hos Lasse.
Ikväll ska jag titta på BRÖLLOPET!! Alltså bröllopet mellan Emma och Magnus i Bonde söker Fru. Det är så fantastiskt tycker jag att de har kommit hit och att det blev så, för de är såååå söta tillsammans. Åh, vad jag önskar att det kunde hända mig också, suck...Men jag är väldigt glad för deras skull och önskar de all lycka till i framtiden.
Ha en skön och underbar kväll, KRAM A
Dejtingsidor
Jag har varit med på en del dejtingsidor i nåt år nu och det har varit mycket spännande och lärorikt. Jag har fått lära mig mycket nytt om män, fått se olika sidor av personer - både positiva och negativa. Jag har blivit glatt överraskad över många väldigt spännande och intressanta samtal, även om det nu inte har lett till något seriöst -- ännu:) Sen har jag också blivit negativt överraskad av många män som är inne på sidorna som är både gifta, förlovade och sambosar, vilket jag tycker är helt förkastligt, blä!! Kan man inte göra slut då med sin partner innan man ger sig ut efter någon ny? Tänk vad besviken man skulle bli om man upptäckte att ens partner är ute på nätet och flirtar, förbannade idioter! Sen har jag också blivit förvånad över hur många killar som har så svårt över att beskriva sig själva. De säger att det är svårt, omöjligt, och vet inte alls vem de själva är. Det är oroväckande, tycker jag, när män inte känner sig själva och vet vem de är, vad de vill vid den åldern. Vad har man då gjort i livet??? Något som också stör mig är hur dåligt så många killar stavar. Det är så tråkigt att läsa en presentation där det mesta är felstavat och det är direkt avtändande, iallafall för mig som är väldigt noga över mitt eget språkbruk.
Men det är en intressant värld och fenomen, det här med dejting på nätet, och man hör fler och fler som har hittat en partner på det sättet. Sen kan jag tycka att det är otroligt illa då killar bara är ute efter sex och skriver det ena meddelandet värre än det andra, tur att man kan blockera!
Får se om lyckan en dag infinner sig och jag kommer att hitta en seriös partner nån gång. Jag har en längtan efter att starta en riktig relation där jag finner Kärleken. Jag söker ju en man som är trevlig, snäll, omtänksam och respektfull, någon som känner sig själv väl, vet vad han vill och har humor. Jag vill möta han som jag vill vakna med och somna med, äta med, diska med, leka med, handla med, skratta med....Ja, dela hela livet med i sol eller regn. Finns nån sån där ute??????? Hm, tveksamt...
Ni där ute kanske känner till nån het singelhunk som skulle passa mig??? Glöm inte att säga till då:)
KRAM A
Men det är en intressant värld och fenomen, det här med dejting på nätet, och man hör fler och fler som har hittat en partner på det sättet. Sen kan jag tycka att det är otroligt illa då killar bara är ute efter sex och skriver det ena meddelandet värre än det andra, tur att man kan blockera!
Får se om lyckan en dag infinner sig och jag kommer att hitta en seriös partner nån gång. Jag har en längtan efter att starta en riktig relation där jag finner Kärleken. Jag söker ju en man som är trevlig, snäll, omtänksam och respektfull, någon som känner sig själv väl, vet vad han vill och har humor. Jag vill möta han som jag vill vakna med och somna med, äta med, diska med, leka med, handla med, skratta med....Ja, dela hela livet med i sol eller regn. Finns nån sån där ute??????? Hm, tveksamt...
Ni där ute kanske känner till nån het singelhunk som skulle passa mig??? Glöm inte att säga till då:)
KRAM A
En något effektiv söndag
Hej alla vänner,
Jag sitter nu här och känner mig riktigt nöjd över mig själv. Jag har haft en riktigt effektiv dag och fått mycket gjort. Det känns otroligt skönt.
Dagen började med att jag vaknade otroligt tidigt pga att Carina skulle åka redan halv 7. Jag tog min första nutrilett för dagen, huh, och lite kaffe. Detta är ju för träligt, att inte få äta något:( MAT, jag drömmer om mat...Jag önskar att jag kunde strunta i det här, men jag SKA stå ut och se om det ger något bra resultat. Sen ska jag fortsätta med dieten och nu ska jag lyckas att gå ner. Ni kanske tycker att jag tjatar om det här, men jag mår verkligen dåligt av att ha gått upp 30kg sen min idealvikt...Jag ska inte alls gå ner så mycket utan det räcker med 10kg, men dessa kilon är så evinnerligt svåra att gå ner. Jag vet, godiset...Men det är en sån ångestdämpare för mig och jag önskar jag kunde hitta en bättre lösning.
Nåja, nog tjatat om det, jag gör mitt bästa och ser om jag lyckas. Spännande fortsättning följer:)
Somnade naturligtvis om, för vem vill vara vaken kl 7 en söndagmorgon??? Tog en lugn förmiddag, men sen satte effektiviteten in. Jag fixade upp efter Carina, bäddade nytt i sängen, dammsög och diskade. Sen satte jag mig och skrev i boken och fick ytterligare några sidor skrivna idag. Svarade på lite inlägg på bloggen och kollade mina mail.
Sen bestämde jag mig för att det var dags för en riktig rengöring av kroppen. Så jag gick in i duschen, sen blev det rakning, skrapning av fötter, klippning av naglar, skrubbning, hårtvätt, insmörjning av fötter och kroppen. Guuuuuud, så skönt!!! Bytte sen till ren pyjamas också (jo, jag går fortfarande i pyjamas idag:), så det kommer att bli extra skönt att lägga sig ikväll i rena lakan. Det är det bästa som finns. Så nu mår jag så gott, en bra början på nästa vecka.
Dagen kommer att fortsätta med lite sporttv, ska nog prata lite i telefonen (det gillar jag:), och sen kanske det kommer nån bra film på tv ikväll. Iallafall ska jag gå och lägga mig ganska tidigt idag för att få en bra start på veckan. Det är många aktiviteter på gång inför nästa vecka...
Hoppas att ni har haft en fin helg. Skriv gärna och berätta...
STOR KRAM
A
Jag sitter nu här och känner mig riktigt nöjd över mig själv. Jag har haft en riktigt effektiv dag och fått mycket gjort. Det känns otroligt skönt.
Dagen började med att jag vaknade otroligt tidigt pga att Carina skulle åka redan halv 7. Jag tog min första nutrilett för dagen, huh, och lite kaffe. Detta är ju för träligt, att inte få äta något:( MAT, jag drömmer om mat...Jag önskar att jag kunde strunta i det här, men jag SKA stå ut och se om det ger något bra resultat. Sen ska jag fortsätta med dieten och nu ska jag lyckas att gå ner. Ni kanske tycker att jag tjatar om det här, men jag mår verkligen dåligt av att ha gått upp 30kg sen min idealvikt...Jag ska inte alls gå ner så mycket utan det räcker med 10kg, men dessa kilon är så evinnerligt svåra att gå ner. Jag vet, godiset...Men det är en sån ångestdämpare för mig och jag önskar jag kunde hitta en bättre lösning.
Nåja, nog tjatat om det, jag gör mitt bästa och ser om jag lyckas. Spännande fortsättning följer:)
Somnade naturligtvis om, för vem vill vara vaken kl 7 en söndagmorgon??? Tog en lugn förmiddag, men sen satte effektiviteten in. Jag fixade upp efter Carina, bäddade nytt i sängen, dammsög och diskade. Sen satte jag mig och skrev i boken och fick ytterligare några sidor skrivna idag. Svarade på lite inlägg på bloggen och kollade mina mail.
Sen bestämde jag mig för att det var dags för en riktig rengöring av kroppen. Så jag gick in i duschen, sen blev det rakning, skrapning av fötter, klippning av naglar, skrubbning, hårtvätt, insmörjning av fötter och kroppen. Guuuuuud, så skönt!!! Bytte sen till ren pyjamas också (jo, jag går fortfarande i pyjamas idag:), så det kommer att bli extra skönt att lägga sig ikväll i rena lakan. Det är det bästa som finns. Så nu mår jag så gott, en bra början på nästa vecka.
Dagen kommer att fortsätta med lite sporttv, ska nog prata lite i telefonen (det gillar jag:), och sen kanske det kommer nån bra film på tv ikväll. Iallafall ska jag gå och lägga mig ganska tidigt idag för att få en bra start på veckan. Det är många aktiviteter på gång inför nästa vecka...
Hoppas att ni har haft en fin helg. Skriv gärna och berätta...
STOR KRAM
A
En stilla lördag
Idag är det lördag och som vanligt så är det inte mycket som händer då. I och för sig så är det inte riktigt sant, för jag hade planerat att åka till Norrtälje så det skulle ha varit en aktivitet idag, men eftersom jag hade ont i tungan och dricker nutrilett så kändes det som att det var bättre att jag är hemma idag. Det var synd för jag skulle så gärna ha träffat Irene, men som jag sa till henne så får det bli en annan dag, snart då.
Vad har jag då gjort idag??? Jag gick upp tidigt med Carina, som är här den här helgen också. Drack mitt kaffe och nutrilett, väldigt upplyftande...Sen gick jag och la mig igen för jag var som vanligt trött. Jag gick upp vid 11 och sen har det bara varit skidor för hela slanten. Jag tycker det är så roligt att titta på det och nu är det ju kul för det går bra för svenskarna också.
Det var lite tråkigt för min vän Tommy som skulle komma imorgon ringde och berättade att han hade åkt av vägen med bilen. Han hade fastnat i en sån där snömoddsträng och sen halkat av och ner i en slänt. Usch, vad läskigt, det hade ju kunnat gå riktigt illa. Han hade dessutom sina två kära barn i bilen, så det är jag väldigt tacksam för att det mest var bilen som blev skadad. Synd för Tommy med tanke på att det är en förlust med bilen, men han får tacka sin lyckliga stjärna att de inte blev skadade. Så nu blir det ingen träff imorgon som var planerat och det var jättesynd. Vi har inte setts på så länge och jag hade sett fram emot att träffas, men då sa vi att vi ses och käkar middag nästa gång istället. Vi hade ju inte kunnat göra det nu med tanke på nutriletten, så det var kanske lika bra det. Lite trevligt måste vi ju ha.
Vad tycker jag då om helgerna egentligen??? När jag har mitt schema som jag har det, så är det så att veckorna är det bästa för mig, för då har jag mina aktiviteter att gå till och göra. Helgerna blir bara dötid och en längtan till att nästa vecka ska börja. Visst skulle jag kunna göra mer på helgerna och hälsa på vänner och så, men det är ju så att efter att veckan är slut så är jag trött och behöver vila och återhämta krafter till att orka med veckan därpå. Det som är utmaningen är att det är mycket tid att slå ihjäl och det blir ofta tråkigt. Då är det lätt att ångesten kommer krypande och det blir jobbigt. Jag känner mig ofta väldigt ensam och önskar att jag hade mer sällskap än jag har. Det är ju faktiskt också så att de flesta andra när de är lediga oftast är uppbokade på diverse saker på helgerna, om inte annat så försöker man göra det man inte hunnit med hemma under veckorna och vill ogärna åka nånstans utan bara vara med familjen. Då blir det svårt att få till det där att man ska ses och göra något tillsammans. Har man familj så är det ju också ofta så att barnen har någon aktivitet på helgen som man måste ta hänsyn till. Jag är ju ensamstående, och kan för det mesta styra min tid som jag vill, men det är tyvärr svårt att få till det att träffa sina vänner överhuvud taget.
Men idag har jag faktiskt börjat skriva igen på boken så det känns som att nåt nyttigt blev gjort. Jag ska försöka att schemalägga skrivandet nu och ha det som en aktivitet, och vara disciplinerad och skriva en bit varje dag. Jag har kommit halvvägs på boken, så det känns ändå som att den värsta biten är gjord. Det var ju den första halvan som har varit jobbigast i hela processen och jag tror det var just därför jag också fick skrivtorka. Det blev för jobbigt att hantera och återuppleva helt enkelt. Nu ska jag ju skriva om allt positivt som hänt för att jag skulle komma hit där jag står idag, så förhoppningsvis infinner sig en positiv energi som ger mig kraft nu. Sen har jag en hel del drömmar om vad jag vill ska ske efter att boken förhoppningsvis blir utgiven, så jag känner mig lite otålig för jag vill att det ska hända NU. Men en sak i taget, jag har ju en tendens att vara otålig men nu måste jag låta det här ha sin gång. Tålamod, tålamod, tålamod...Det är ju inte riktigt min starkaste sida, men jag gör mitt bästa:)
Må så gott och hoppas er helg är bra, KRAM A
Hoppets strimmor
Vad har jag då gjort idag??? Jag gick upp tidigt med Carina, som är här den här helgen också. Drack mitt kaffe och nutrilett, väldigt upplyftande...Sen gick jag och la mig igen för jag var som vanligt trött. Jag gick upp vid 11 och sen har det bara varit skidor för hela slanten. Jag tycker det är så roligt att titta på det och nu är det ju kul för det går bra för svenskarna också.
Det var lite tråkigt för min vän Tommy som skulle komma imorgon ringde och berättade att han hade åkt av vägen med bilen. Han hade fastnat i en sån där snömoddsträng och sen halkat av och ner i en slänt. Usch, vad läskigt, det hade ju kunnat gå riktigt illa. Han hade dessutom sina två kära barn i bilen, så det är jag väldigt tacksam för att det mest var bilen som blev skadad. Synd för Tommy med tanke på att det är en förlust med bilen, men han får tacka sin lyckliga stjärna att de inte blev skadade. Så nu blir det ingen träff imorgon som var planerat och det var jättesynd. Vi har inte setts på så länge och jag hade sett fram emot att träffas, men då sa vi att vi ses och käkar middag nästa gång istället. Vi hade ju inte kunnat göra det nu med tanke på nutriletten, så det var kanske lika bra det. Lite trevligt måste vi ju ha.
Vad tycker jag då om helgerna egentligen??? När jag har mitt schema som jag har det, så är det så att veckorna är det bästa för mig, för då har jag mina aktiviteter att gå till och göra. Helgerna blir bara dötid och en längtan till att nästa vecka ska börja. Visst skulle jag kunna göra mer på helgerna och hälsa på vänner och så, men det är ju så att efter att veckan är slut så är jag trött och behöver vila och återhämta krafter till att orka med veckan därpå. Det som är utmaningen är att det är mycket tid att slå ihjäl och det blir ofta tråkigt. Då är det lätt att ångesten kommer krypande och det blir jobbigt. Jag känner mig ofta väldigt ensam och önskar att jag hade mer sällskap än jag har. Det är ju faktiskt också så att de flesta andra när de är lediga oftast är uppbokade på diverse saker på helgerna, om inte annat så försöker man göra det man inte hunnit med hemma under veckorna och vill ogärna åka nånstans utan bara vara med familjen. Då blir det svårt att få till det där att man ska ses och göra något tillsammans. Har man familj så är det ju också ofta så att barnen har någon aktivitet på helgen som man måste ta hänsyn till. Jag är ju ensamstående, och kan för det mesta styra min tid som jag vill, men det är tyvärr svårt att få till det att träffa sina vänner överhuvud taget.
Men idag har jag faktiskt börjat skriva igen på boken så det känns som att nåt nyttigt blev gjort. Jag ska försöka att schemalägga skrivandet nu och ha det som en aktivitet, och vara disciplinerad och skriva en bit varje dag. Jag har kommit halvvägs på boken, så det känns ändå som att den värsta biten är gjord. Det var ju den första halvan som har varit jobbigast i hela processen och jag tror det var just därför jag också fick skrivtorka. Det blev för jobbigt att hantera och återuppleva helt enkelt. Nu ska jag ju skriva om allt positivt som hänt för att jag skulle komma hit där jag står idag, så förhoppningsvis infinner sig en positiv energi som ger mig kraft nu. Sen har jag en hel del drömmar om vad jag vill ska ske efter att boken förhoppningsvis blir utgiven, så jag känner mig lite otålig för jag vill att det ska hända NU. Men en sak i taget, jag har ju en tendens att vara otålig men nu måste jag låta det här ha sin gång. Tålamod, tålamod, tålamod...Det är ju inte riktigt min starkaste sida, men jag gör mitt bästa:)
Må så gott och hoppas er helg är bra, KRAM A
Hoppets strimmor
PIERCING:)
Hej alla vänner, Ja, nu är ÄNTLIGEN piercingen gjord!!! Jag var så nervös innan och rädd att det ska göra ont. Jag fick ju vänta tills 12 då dom öppnar, så tiden sniglade sig fram..Jag åkte dit och Tyron var där, som tur var. Vill ju inte att nån annan ska pierca mig, för han är så fantastiskt bra på att ta människor och få en känna sig avslappnad och sen är han väldigt skicklig på det han gör.
Fick sätta mig på britsen, skölja med lite Listerin och sen gjorde han markeringen vart den ska sitta. Aaaahhh, då höll jag på att svimma precis innan. Sen tog han fram instrumenten, och det är faktiskt så att tången som han sätter innan han piercar gör ondare än själva nålsticket. Det var klart på 0.0 sekunder och det gjorde inte alls så ont som jag förväntade mig - tack och lov!! Sen fick jag en ny piercing till naveln också och det blev skitsnyggt:) KUL!!
Jag åkte hem direkt och det gör lite ont, men inte alls så farligt. Jag ska suga på is nu hela dagen idag för att det inte ska bli så svullet. Då jag gör det så gör det ont för isbiten är så stor, men annars går det toppen.
Här är lite bilder:
Tunga före Tunga efter (WOW!!)
Tyron (världens bästa piercare, superskön kille!!)
A.N.T
Tyska Brinken 32
Gamla Stan
Tel: 08-411 33 42
Navel (Schysst att få lite
"bling-bling", haha)
Jag är såååå nöjd att jag gjorde det här och det kommer att vara super då svullnaden har lagt sig. Ökad GLÄDJE, vilket får mig att må så bra:)
Ha det gott,
KRAM A
Fick sätta mig på britsen, skölja med lite Listerin och sen gjorde han markeringen vart den ska sitta. Aaaahhh, då höll jag på att svimma precis innan. Sen tog han fram instrumenten, och det är faktiskt så att tången som han sätter innan han piercar gör ondare än själva nålsticket. Det var klart på 0.0 sekunder och det gjorde inte alls så ont som jag förväntade mig - tack och lov!! Sen fick jag en ny piercing till naveln också och det blev skitsnyggt:) KUL!!
Jag åkte hem direkt och det gör lite ont, men inte alls så farligt. Jag ska suga på is nu hela dagen idag för att det inte ska bli så svullet. Då jag gör det så gör det ont för isbiten är så stor, men annars går det toppen.
Här är lite bilder:
Tunga före Tunga efter (WOW!!)
Tyron (världens bästa piercare, superskön kille!!)
A.N.T
Tyska Brinken 32
Gamla Stan
Tel: 08-411 33 42
Navel (Schysst att få lite
"bling-bling", haha)
Jag är såååå nöjd att jag gjorde det här och det kommer att vara super då svullnaden har lagt sig. Ökad GLÄDJE, vilket får mig att må så bra:)
Ha det gott,
KRAM A
Födelsedagsfirande bl.a.
Hej alla fina, idag har varit ännu en bra dag, full av goda händelser. En kort uppdatering vad gäller rökningen är att idag är det 10 DAGAR som jag inte rökt på och det känns fortfarande som att det funkar bra utan några större utbrott eller fall...Jag är otroligt nöjd med det och stärks för varje dag. Däremot så märker jag redan nu att jag äter mer och kroppen reagerar genast med viktökning, så nu när jag ska böja mig ner så är det tungt och tar emot och det är så ovant för mig. Jag har alltid varit överrörlig och spänstig, så det här känns inte alls bra.
Tack och lov så pratade jag med Björn om att vi ska försöka följas åt och ut och promenera från nästa vecka, så jag ser fram emot det...
Jag hade en lugn förmiddag. Gick länge och grämde mig över disken för den stör mig verkligen om det är för mycket disk eftersom det är så litet kök. Jag AVSKYR att diska så det tar verkligen emot, men till slut så kom jag till skott och fick det gjort. Här är före och efter och jag är mycket nöjd över resultatet:)
Snyggt va???:):):)
Jag åkte senare till mamma och Björn för det är födelsedags-dags nu igen...Det går så fort så man hinner knappt med.
Mamma hade köpt fantastiska bakverk som vi fick välja mellan. Egentligen skulle jag ju inte ha något sånt alls, men det vore ju oförskämt att tacka nej då hon varit så snäll.
Napoleonbakelse, Princessbakelse och Potatisbakelse
Jag fick välja först så jag tog min favorit Princessbakelse. Den var gudomligt god och tack och lov inte så stor, så det var precis lagom. De andra kakorna fick vara för det var iallafall ingen som jag tycker om - jag är väldigt kräsen vad gäller bakverk:) Det vet alla mina nära och kära som försökt att truga i mig så länge jag kan minnas, men utan att lyckas. Är det nej så är det ju, eller hur, hihi...
Jag älskar att vara hos mamma och Björn för det är så enkelt och opretentiöst. Absolut aldrig några krav och det är så skönt, en vila. Dessutom så är det så trevligt att ha våra samtal om allt mellan himmel och jord, som bygger helt och hållet på respekt och ödmjukhet. Det bästa är att jag alltid kan bara vara mig själv och bli helt accepterad. Ni är helt enkelt fantastiska!!!
Vi fikade klart och sen var det presentöppning:
Mamma Björn
Björn 72 år och Mamma 62 år, HURRA, HURRA, HURRA på födelsedan!!!
Björn och Amari
Här är presenterna. Det var två idag och två redan som julklapp. De är inköpta
på Butik Grön på Lidingö och jag tycker att de är fantastiskt vackra, som
karameller. Dessutom har jag fått inside-information av mamma och Björn
att de är underbara att dricka te ur. Kul att man hittar nåt som uppskattas och
kommer till användning.
Jag åt middag lite sent hos dem, självinköpt, färdig micromat men den är faktiskt jättegod, så det är en favorit. Då slapp jag laga mat när jag kom hem.
Jag och mamma satt också en stund vid datorn för att gå igenom lite funktioner på hennes blogg. Bl.a. så ville hon att jag skulle visa hur man lägger in bilder. Självklart måste hon kunna det, för det är ju så mycket roligare om man kan dela med sig av bilder också, det blir mer levande då. Du är jätteduktig, mamma och du lär dig så snabbt! Bra jobbat!!!!!!!!
Det var skönt för Björn skjutsade hem mig så slapp jag ta tåget. Jag avskyr ju att åka det där tåget, så jag är glad så länge jag slipper.
Nu är jag dessutom lite nervös, för imorgon sker det som jag väntat på så länge. PIERCING i tungan:) Jiiiiippppppiiiiii!!!!!
Nog för att jag är glad för det, men som sagt väldigt nervös och lite ångest faktiskt. Jag är mest orolig för hur det ska kännas efteråt och om man kommer att ha ont länge, men det visar sig väl. Och det finns ju Alvedon, hihi...Så sen blir det fasta en vecka, vilket ska bli skönt. Sen börjar mitt nya liv!
Nu ska jag ta och vila för jag blev trött efter hela den här dagen. Jag blir det då det är mycket intryck och samtal att bearbeta och då tar energin slut. Då måste jag ta tid för mig själv för återhämtning, annars blir det lätt till utmattning.
Sen kommer Carina i kväll och ska stanna till på söndag. Hon kommer som vanligt inte att vara här så mycket mer än bara sova, så vi får se hur mycket vi ses den här gången.
Lev väl och må så gott, KRAM A
Tack och lov så pratade jag med Björn om att vi ska försöka följas åt och ut och promenera från nästa vecka, så jag ser fram emot det...
Jag hade en lugn förmiddag. Gick länge och grämde mig över disken för den stör mig verkligen om det är för mycket disk eftersom det är så litet kök. Jag AVSKYR att diska så det tar verkligen emot, men till slut så kom jag till skott och fick det gjort. Här är före och efter och jag är mycket nöjd över resultatet:)
Snyggt va???:):):)Jag åkte senare till mamma och Björn för det är födelsedags-dags nu igen...Det går så fort så man hinner knappt med.
Mamma hade köpt fantastiska bakverk som vi fick välja mellan. Egentligen skulle jag ju inte ha något sånt alls, men det vore ju oförskämt att tacka nej då hon varit så snäll.
Napoleonbakelse, Princessbakelse och Potatisbakelse
Jag fick välja först så jag tog min favorit Princessbakelse. Den var gudomligt god och tack och lov inte så stor, så det var precis lagom. De andra kakorna fick vara för det var iallafall ingen som jag tycker om - jag är väldigt kräsen vad gäller bakverk:) Det vet alla mina nära och kära som försökt att truga i mig så länge jag kan minnas, men utan att lyckas. Är det nej så är det ju, eller hur, hihi...
Jag älskar att vara hos mamma och Björn för det är så enkelt och opretentiöst. Absolut aldrig några krav och det är så skönt, en vila. Dessutom så är det så trevligt att ha våra samtal om allt mellan himmel och jord, som bygger helt och hållet på respekt och ödmjukhet. Det bästa är att jag alltid kan bara vara mig själv och bli helt accepterad. Ni är helt enkelt fantastiska!!!
Vi fikade klart och sen var det presentöppning:
Mamma Björn
Björn 72 år och Mamma 62 år, HURRA, HURRA, HURRA på födelsedan!!!
Björn och Amari
Här är presenterna. Det var två idag och två redan som julklapp. De är inköpta
på Butik Grön på Lidingö och jag tycker att de är fantastiskt vackra, som
karameller. Dessutom har jag fått inside-information av mamma och Björn
att de är underbara att dricka te ur. Kul att man hittar nåt som uppskattas och
kommer till användning.
Jag åt middag lite sent hos dem, självinköpt, färdig micromat men den är faktiskt jättegod, så det är en favorit. Då slapp jag laga mat när jag kom hem.
Jag och mamma satt också en stund vid datorn för att gå igenom lite funktioner på hennes blogg. Bl.a. så ville hon att jag skulle visa hur man lägger in bilder. Självklart måste hon kunna det, för det är ju så mycket roligare om man kan dela med sig av bilder också, det blir mer levande då. Du är jätteduktig, mamma och du lär dig så snabbt! Bra jobbat!!!!!!!!
Det var skönt för Björn skjutsade hem mig så slapp jag ta tåget. Jag avskyr ju att åka det där tåget, så jag är glad så länge jag slipper.
Nu är jag dessutom lite nervös, för imorgon sker det som jag väntat på så länge. PIERCING i tungan:) Jiiiiippppppiiiiii!!!!!
Nog för att jag är glad för det, men som sagt väldigt nervös och lite ångest faktiskt. Jag är mest orolig för hur det ska kännas efteråt och om man kommer att ha ont länge, men det visar sig väl. Och det finns ju Alvedon, hihi...Så sen blir det fasta en vecka, vilket ska bli skönt. Sen börjar mitt nya liv!
Nu ska jag ta och vila för jag blev trött efter hela den här dagen. Jag blir det då det är mycket intryck och samtal att bearbeta och då tar energin slut. Då måste jag ta tid för mig själv för återhämtning, annars blir det lätt till utmattning.
Sen kommer Carina i kväll och ska stanna till på söndag. Hon kommer som vanligt inte att vara här så mycket mer än bara sova, så vi får se hur mycket vi ses den här gången.
Lev väl och må så gott, KRAM A
Kommentarer
Hej alla glada, jag tänkte att jag ska skriva ett kort inlägg för att förtydliga hur jag kommer att hantera alla de kommentarer som jag naturligtvis vill att ni ska skriva, hihi:) Jo, jag kommer att svara på alla kommentarer och då gör jag det i min blogg i samma inlägg som kommentaren är skriven. Så är ni då intresserade av att se vad jag svarar så får ni gå in och kolla lite då och då.
Jag tycker att det är enklare än att gå in på era respektive bloggsidor och skriva svaret där, för en del av mina vänner har ju faktiskt inte någon blogg heller, så då är det här det bästa sättet att alla får sitt. Hoppas det funkar för er, om inte så skriv gärna och kom med idéer. Lev väl, KRAM A
Lite av varje
Hej alla vänner! Hoppas att ni har det bra!!! Idag har varit en mycket bra dag och nu sitter jag här och gör en liten sammanfattning. Det här med bloggandet är ju verkligen bra, för då får man en möjlighet att reflektera mer över det man gör än annars. Det är så mycket vi gör utan att lägga ner nån större vikt på det, så det kan vara nyttigt att tänka över sina dagar på ett närmare sätt.
Jag vaknade först tidigt, gick upp och åt min sedvanliga frukost. Sen somnade jag om, men sov inte så värst länge till utan satte istället igång med att ringa en del samtal som kändes angelägna. Bl.a. ringde jag Irene som hade Walter (alltså min fantastiska nakenhund som jag inte längre har). Jag tycker verkligen om Irene och vill att vi ska fortsätta och ha kontakt, så jag bestämde mig för att åka upp till Norrtälje för att hälsa på henne på lördag. Det blir en liten trevlig utflykt. Det funkar för henne för hon jobbar ändå i affären och då ska hon ha med sig sina nya valpar som nu är 6 veckor. Iiiiiiiii, hjälp, vågar jag se sådana små gull utan att falla dit igen???? Jo, det gör jag, för ska jag ha en hund så ska det vara en vuxen. Men däremot så ska jag ta en massa bilder som jag kommer att lägga upp på bloggen sen, så får ni se sötnosarna.
Sedan ringde jag en annan vän och vi pratade en stund och bestämde att vi eventuellt ska träffas då jag ändå är i Norrtälje, så vi får se om det blir så eller inte.
Förmiddagen bara sprang iväg och plötsligt var klockan 13. Då fick jag samtal från min fina vän Kim om att han var på Lidingö och skulle till Ellinor. Han sa att han bara skulle kolla av med Ellinor om det var ok att jag också skulle komma, för vi bor ju i samma område. Det var helt ok, så jag gjorde mig i ordning och gick över dit sen. Jättekul att äntligen få till det att träffa Ellinor och se hur hon bor också. Tog lite bilder:
Kim i köket hos Ellinor
Kim och Ellinor (Va fina ni är!!!)
Jag var där i två timmar ungefär, sen gick jag hem. Då kom jag ihåg min lilla olycka som jag hade innan jag gick till Ellinor...Jag hällde ut KAFFE på min fina bordsduk och det blev världens fläck på den. Då kan ni ju tänka så här att det är ju enkelt att bara byta, men sörni det är det inte för mig. Jag avskyr fläckar och förändringar, så nu innebär det att duken ska tvättas och jag måste byta stil i mitt rum vilket inte är det enklaste för mig, särskilt inte om det sker så plötsligt så att jag är tvungen till att göra något åt det utan att hunnit vänja mig vid tanken...Nåja, när jag kom hem så dök jag in i garderoben för att titta om jag ens har en duk som skulle passa på köksbordet. Jag hade två att välja mellan, men jag kände mer för den ena så jag tog fram den. Vad händer då, jo, jag måste ju stryka eländet också. Så fram med strykjärn och strykbräda och då blev det ju genast lite rörigt hemma. Det gjorde att jag fick lite ångest, men det var hanterbart. Jag fixade ju faktiskt att göra det här helt på egen hand nu så det är jag väldigt glad över. Annars brukar jag behöva ta hjälp av oftast mamma vid sådana här tillfällen, men då är nackdelen att jag måste vänta tills hon har tid och det blir inte heller bra. Men nu löste det sig på ett bra sätt nu och här är resultatet:
Fläcken (grrrrr) Ny duk (nöjd:)
Sedan så gjorde jag middag. Hade glömt att ta ut pannkakorna från frysen så det var till att tänka om då...Det fick bli nästan det gamla vanliga, men med några tillägg och någon förändring:) Det blev vegetarisk biff med tagliatelle och purjolök. Det blev riktigt mumsigt:
Nu när jag ser det på bild så ser det inte så särskilt aptitligt ut, men det var det faktiskt. Sen en annan sak som är väldigt avslöjande om mig är ju att jag ÄLSKAR ketchup, haha. Det är jättemumsigt! Nu är jag mätt och belåten och det är skönt.
Jag ringde ett "snabbt" samtal till mamsen (nåja, snabbt för att vara oss, hihi) och vi kom då överens om att jag ska komma till dem i morgon för att fira deras födelsedagar. De åker ju upp till syster i helgen, så då blir det inte av. Då skulle jag få något mumsigt till kaffet, vilket jag tackar för, därför att sen fr.o.m. fredag så blir det nutrilett i en vecka för att jag tar piercingen då, aaaaaahhhh. Jag är nervös, men jag bara SKA göra det. Naturligtvis kommer en uppdatering om det i bloggen.
En sak som jag kommer på också när jag skriver om middagen är att jag firar 10 år som vegetarian i år! 10 ÅR!! Det är ju inte klokt vad den tiden har gått. Det är ju så att jag fortfarande kan glömma bort att nämna det för folk om jag ska bort på middag då det är människor som inte känner mig. Fast jag äter ju fortfarande fisk också, så det gör det ju lite enklare för "vanligt" folk;)
Ha en underbar kväll, tänker på er alla!!! KRAM A
Another day
Hej alla kära, nu är det kväll efter en relativt hektisk dag. Men den har dock varit mycket bra. Började dagen med att kliva upp relativt tidigt, för mig alltså, ca 9.15. Gäsp...Men jag ville äta frukost i lugn och ro och göra mig i ordning innan Lotta skulle dyka upp. Hann svara på några kommentarer och skriva lite på Facebook också innan hon kom.
Vi satt och pratade om jättebra saker och drack kaffe i drygt en timme. Jag fick jättebra och värdefulla tips och råd av Lotta, vilket jag uppskattar jättemycket, tack vännen!!! Jag ska verkligen begrunda dem och se vad jag kan göra med dem. Sen satte vi oss i bilen och åkte ner till Willy:s. Där började Lotta med att panta burkar så jag gick in och började. Hade ju en ganska lång lista som jag skulle uträtta. Men när jag hade tagit några saker, så kom Lotta och hämtade mig för det var ju meningen att vi skulle gå TILLSAMMANS så att jag kanske skulle få lite tips på vägen vad det gäller själva handlingen. Sagt och gjort, det gjorde vi och det var ju en upplevelse i sig att se Lottas effektivitet och mängd hon handlade, hjälp...Tack och lov har jag ingen stor familj:) Faktiskt så gick det hela över förväntan och jag ballade inte ur en enda gång av ångest eller stress av situationen, jippi! Vi tog det i sakta mak och sen plötsligt när vi gått halva vägen genom affären så upptäckte vi att klockan sprungit iväg och då var vi tvungna att sätta lite högre fart för att hinna tills jag skulle med bussen. Det var så skönt och trevligt att göra en sån här sak tillsammans med en god vän och det gav mig mycket. Dessutom så fick jag lite mattips som jag ska testa, det behövs ju verkligen, men om det ska jag skriva en annan gång.
Packade upp maten, drack en till kopp kaffe och sen gick jag till bussen. Jag har ju tid hos min nya psykiater idag och det var faktiskt med en viss oro och ångest jag åkte dit, för jag fick sån respekt för honom när jag pratade med honom i telefonen...Men det ska ju göras, så det var bara att pallra sig dit. Jag har ju ändå en känsla av att han är otroligt skicklig och jag har hört bara gott om honom från andra, så det ska bli ett spännande möte.
Min kurator kom också dit för att vi skulle samordna en kalender för ytterligare ett möte, sen när det var gjort så gick han och det var bara jag och läkaren. Det blev ett superbra möte, över förväntan. Han ställde en massa frågor, många som ställts tidigare och som bara känns som en repetition, men jag förstår ju att han måste ställa dem för att lära känna mig på sitt sätt. Sen ställde han några nya frågor som var mycket spännande, som ingen någonsin har frågat mig och det gav mig ju en ordentlig tankeställare på dessa. Det ska jag fundera mer över och se vad jag kommer fram till.
Jag tror att det här kommer att kunna bli jättebra. Vi bestämde redan en tid för nästa möte och trots att det är om en månad, vilket känns oerhört lång tid, så har jag en förhoppning om att han kommer att gå till botten med min problematik och sedan kan vi tillsammans hitta en bra lösning av behandling i framtiden. Vi får se, spännande fortsättning följer...
När jag då var klar på öppenvården så tog jag bussen ner till centrum. Det snöade så vackert ute och jag blev riktigt glad. Tyvärr är det ju så blött så det inte kommer att ligga kvar, men lite vitt på marken blev det ju iallafall:)
Jag gick till en butik där för att inhandla mamma och Björns födelsedagspresenter. De fyller år till helgen, så det var läge att göra det nu. Jag kommer att ta en bild på dem sen för de är så vackra så att ni får se, men jag kan ju inte göra det nu innan de öppnar paketen för då blir det ju inget kul, hihi sorry mamma:)
Därefter åkte jag till apoteket för att hämta ett recept och sen var det skönt att komma hem. Jag var riktigt hungrig efter allt som hänt idag, så jag satte igång med middagen direkt. Det blev receptet som Lotta gav mig i affären idag, lax med pasta och det var såååååååå mumsigt. TACK Lotta, äntligen något nytt att njuta av. Och inte tog det längre tid att göra än min normala middag, så det var ju perfekt.
Recept:
1 pkt pastalax - Köpt på Willy:s - färdigskuren rökt lax.....superbra!!!
purjolök
creme fraiche 2dl - jag tog lättcreme fraiche
citronpeppar
salt
Steka purjon, sen i med laxen, blanda i creme fraiche och kryddor, puttra i några minuter, KLART:)
Till det blev det tagliatelle
Mmmmmm superbt!!!!
Vad jag dessutom gjorde idag i affären var att jag handlade det som dietisten lagt till på min meny och det var broccoli och brysselkål. Tänka sig vad jag gjorde med brysselkålen, jo, det var att koka dem färdiga och sen frysa in dem för att sen bara ta fram några stycken till varje middag. Då är det liksom klart redan och behöver bara värmas. Det är ju perfekt, enkelt och snabbt. Precis det som passar mig. Jag köpte också ett paket med färdiga pannkakor, nu tänker ni men kan inte människan steka egna pannkakor, det är ju mycket billigare!!! NÄ, det kan jag inte, för jag bara misslyckas och då blir jag galen. Så det får bli färdiga och ett sånt där paket räcker till 4 middagar för mig och det är också super. Så köpte jag en burk hallonsylt till det. Det blir morgondagens middag tror jag. Har inte ätit pannkakor på evigheter. Jag skippade glassen för jag tänkte att det är ju inte så bra bantarmat, men gott är det, hihi. Måste ju få unna sig något lite grann iallafall.
Jag känner mig så duktig och effektiv idag och jag är så nöjd över att mötet gick bra. Det ingav ett visst lugn och tillförsikt inför framtiden, så nu kan jag vila lite i det.
Till sist, så kan jag berätta att jag gjorde en god gärning idag också. Jag stod vid busshållplatsen och väntade på bussen. Då kommer två skolflickor och står framför mig och pratar. Mina ögon fastnar på den ena flickan och jag ser hur hon ser ut. Alldeles förtjusande:) Helt underbara kläder, snygg i håret, fina örhängen och fin makeup. Jag bara stod och njöt av att någon kan se ut på det viset. Sen när vi gick på bussen, så kunde jag inte låta bli. Jag knackade henne på axeln och talade om för henne att jag tyckte att hon var så otroligt fin och att jag blev glad av att se henne. Hon tittade först väldigt förvånat på mig, som om jag ungefär var galen, men sen sken hon upp och sa överraskat tack. Hon sa att det gjorde henne på så mycket bättre humör för hon hade precis missat bussen tidigare och fått stå och vänta i eeeeeeevigheter (för henne). Jag sa bara att släpp det, det är inte värt att slösa nån energi på det, det blir ingen glad av. Hon höll med och sen skiljdes vi åt. Det är kul när nåt oväntat inträffar och man kan glädja någon. Det kostar så lite.
Nu ska jag ta och vila mig för det har varit en rätt påfrestande dag trots allt. Må så gott och glöm inte att kommentera, jag älskar att läsa vad ni skriver!!!! Det är jättekul:) KRAM A
Vi satt och pratade om jättebra saker och drack kaffe i drygt en timme. Jag fick jättebra och värdefulla tips och råd av Lotta, vilket jag uppskattar jättemycket, tack vännen!!! Jag ska verkligen begrunda dem och se vad jag kan göra med dem. Sen satte vi oss i bilen och åkte ner till Willy:s. Där började Lotta med att panta burkar så jag gick in och började. Hade ju en ganska lång lista som jag skulle uträtta. Men när jag hade tagit några saker, så kom Lotta och hämtade mig för det var ju meningen att vi skulle gå TILLSAMMANS så att jag kanske skulle få lite tips på vägen vad det gäller själva handlingen. Sagt och gjort, det gjorde vi och det var ju en upplevelse i sig att se Lottas effektivitet och mängd hon handlade, hjälp...Tack och lov har jag ingen stor familj:) Faktiskt så gick det hela över förväntan och jag ballade inte ur en enda gång av ångest eller stress av situationen, jippi! Vi tog det i sakta mak och sen plötsligt när vi gått halva vägen genom affären så upptäckte vi att klockan sprungit iväg och då var vi tvungna att sätta lite högre fart för att hinna tills jag skulle med bussen. Det var så skönt och trevligt att göra en sån här sak tillsammans med en god vän och det gav mig mycket. Dessutom så fick jag lite mattips som jag ska testa, det behövs ju verkligen, men om det ska jag skriva en annan gång.
Packade upp maten, drack en till kopp kaffe och sen gick jag till bussen. Jag har ju tid hos min nya psykiater idag och det var faktiskt med en viss oro och ångest jag åkte dit, för jag fick sån respekt för honom när jag pratade med honom i telefonen...Men det ska ju göras, så det var bara att pallra sig dit. Jag har ju ändå en känsla av att han är otroligt skicklig och jag har hört bara gott om honom från andra, så det ska bli ett spännande möte.
Min kurator kom också dit för att vi skulle samordna en kalender för ytterligare ett möte, sen när det var gjort så gick han och det var bara jag och läkaren. Det blev ett superbra möte, över förväntan. Han ställde en massa frågor, många som ställts tidigare och som bara känns som en repetition, men jag förstår ju att han måste ställa dem för att lära känna mig på sitt sätt. Sen ställde han några nya frågor som var mycket spännande, som ingen någonsin har frågat mig och det gav mig ju en ordentlig tankeställare på dessa. Det ska jag fundera mer över och se vad jag kommer fram till.
Jag tror att det här kommer att kunna bli jättebra. Vi bestämde redan en tid för nästa möte och trots att det är om en månad, vilket känns oerhört lång tid, så har jag en förhoppning om att han kommer att gå till botten med min problematik och sedan kan vi tillsammans hitta en bra lösning av behandling i framtiden. Vi får se, spännande fortsättning följer...
När jag då var klar på öppenvården så tog jag bussen ner till centrum. Det snöade så vackert ute och jag blev riktigt glad. Tyvärr är det ju så blött så det inte kommer att ligga kvar, men lite vitt på marken blev det ju iallafall:)
Jag gick till en butik där för att inhandla mamma och Björns födelsedagspresenter. De fyller år till helgen, så det var läge att göra det nu. Jag kommer att ta en bild på dem sen för de är så vackra så att ni får se, men jag kan ju inte göra det nu innan de öppnar paketen för då blir det ju inget kul, hihi sorry mamma:)
Därefter åkte jag till apoteket för att hämta ett recept och sen var det skönt att komma hem. Jag var riktigt hungrig efter allt som hänt idag, så jag satte igång med middagen direkt. Det blev receptet som Lotta gav mig i affären idag, lax med pasta och det var såååååååå mumsigt. TACK Lotta, äntligen något nytt att njuta av. Och inte tog det längre tid att göra än min normala middag, så det var ju perfekt.
Recept:
1 pkt pastalax - Köpt på Willy:s - färdigskuren rökt lax.....superbra!!!
purjolök
creme fraiche 2dl - jag tog lättcreme fraiche
citronpeppar
salt
Steka purjon, sen i med laxen, blanda i creme fraiche och kryddor, puttra i några minuter, KLART:)
Till det blev det tagliatelle
Mmmmmm superbt!!!!
Vad jag dessutom gjorde idag i affären var att jag handlade det som dietisten lagt till på min meny och det var broccoli och brysselkål. Tänka sig vad jag gjorde med brysselkålen, jo, det var att koka dem färdiga och sen frysa in dem för att sen bara ta fram några stycken till varje middag. Då är det liksom klart redan och behöver bara värmas. Det är ju perfekt, enkelt och snabbt. Precis det som passar mig. Jag köpte också ett paket med färdiga pannkakor, nu tänker ni men kan inte människan steka egna pannkakor, det är ju mycket billigare!!! NÄ, det kan jag inte, för jag bara misslyckas och då blir jag galen. Så det får bli färdiga och ett sånt där paket räcker till 4 middagar för mig och det är också super. Så köpte jag en burk hallonsylt till det. Det blir morgondagens middag tror jag. Har inte ätit pannkakor på evigheter. Jag skippade glassen för jag tänkte att det är ju inte så bra bantarmat, men gott är det, hihi. Måste ju få unna sig något lite grann iallafall.
Jag känner mig så duktig och effektiv idag och jag är så nöjd över att mötet gick bra. Det ingav ett visst lugn och tillförsikt inför framtiden, så nu kan jag vila lite i det.
Till sist, så kan jag berätta att jag gjorde en god gärning idag också. Jag stod vid busshållplatsen och väntade på bussen. Då kommer två skolflickor och står framför mig och pratar. Mina ögon fastnar på den ena flickan och jag ser hur hon ser ut. Alldeles förtjusande:) Helt underbara kläder, snygg i håret, fina örhängen och fin makeup. Jag bara stod och njöt av att någon kan se ut på det viset. Sen när vi gick på bussen, så kunde jag inte låta bli. Jag knackade henne på axeln och talade om för henne att jag tyckte att hon var så otroligt fin och att jag blev glad av att se henne. Hon tittade först väldigt förvånat på mig, som om jag ungefär var galen, men sen sken hon upp och sa överraskat tack. Hon sa att det gjorde henne på så mycket bättre humör för hon hade precis missat bussen tidigare och fått stå och vänta i eeeeeeevigheter (för henne). Jag sa bara att släpp det, det är inte värt att slösa nån energi på det, det blir ingen glad av. Hon höll med och sen skiljdes vi åt. Det är kul när nåt oväntat inträffar och man kan glädja någon. Det kostar så lite.
Nu ska jag ta och vila mig för det har varit en rätt påfrestande dag trots allt. Må så gott och glöm inte att kommentera, jag älskar att läsa vad ni skriver!!!! Det är jättekul:) KRAM A
Uppskattning
Åh vad jag uppskattar OMTÄNKSAMHET!!!! Tack kära Lotta för att du tänker på mig och erbjuder att jag får åka med dig till Willy:s när du ska dit och handla!!!!! Det vore ju annars så enkelt att bara åka dit och inte alls komma ihåg att jag har långt att gå och det blir tungt att bära etc.etc. Så det här underlättar verkligen min dag imorgon och dessutom så får jag lite extra tid med min vän, vilket sker alldeles för sällan, kanske kan lära mig något av henne då hon handlar också:) Nya idéer eller recept kanske, vem vet.
Något som jag också uppskattade var att min vän Anneli hade lagt till mig i en applikation på Facebook där man får en tecknad bild av sin profilbild i tre olika upplagor. Det var jättekul att se, så TACK Anneli för att du lade till mig. Jag skickade den ju genast till mina vänner, så maila mig gärna era resultat så att jag får se dem. Jag tycker att det blev jättefint resultat, så ska bli spännande att få se era.
Här är mina:
Sen uppskattar jag naturligtvis mitt besök hos Lasse. Idag kom vi igång med vad vi egentligen slutade med innan jul, men det har varit några saker som behövts hanteras utöver det, så därav kom vi inte vidare som planerat. Men nu satte vi igång med något som för mig är en stor utmaning. Det är att jobba med rösten...Det väcker otroligt mycket i mig och ofta får jag ångest för att det blir väldigt naket och utlämnande att göra ljud högt. Det vi gör är mmmmm-ljud och hååååååå-ljud vilket står för olika känslor och upplevelser, vilket naturligtvis väcker olika saker i mig. Det händer mycket i kroppen då man gör det. Det som är bra är att vi sedan reflekterar över vad det är som händer och på så sätt bearbetar det som kommer upp. Mycket givande! Tack Lasse!!!
Till slut så var det så att jag gick upp till en av avdelningarna på Danderyd för att hälsa på en kompis, men tyvärr var han inte där. Det var ju ett spontant infall att gå dit så det var ju synd nu när jag väl fick till det att komma på besök. Men däremot så träffade jag Katarina, min fd psykolog på vägen och vi stannade för att prata med varandra. Det blev ett riktigt långt samtal och mycket givande som vanligt när jag pratar med henne. Tack snälla Katarina för att du tog dig tid att prata med mig, det är så uppskattat och betydelsefullt!!!
Sen bar det av till tandläkaren...Det blev ju ett mindre uppskattat besök, men det är väl så att det är ett otacksamt jobb att vara just tandläkare. Fast nja, det var ju faktiskt uppskattat på sitt sätt, för Sven hjälpte mig ju att bli av med värken och han är så duktig och skicklig på det han gör. Dessutom är de sååå himla trevliga och gulliga där, att det blir alltid att man har en liten tid att prata om andra saker också. Det som däremot var tråkigt var ju slutnotan, för den blev MYCKET större än jag räknat med, så nu gick budgeten för den här månaden käpprätt åt skogen:( Nåja, jag får väl glädjas iallafall åt att jag tjänar lite på att inte röka och ha plåster istället, så det kunde ju ha varit värre...Gläds gör jag åt att det är 1 VECKA utan rökning nu och jag är så glad och STOLT över mig själv, haha!!!! Det som var lite jobbigt nu på kvällen var ju bedövningen som jag fick hos tandläkaren. Det är ju LIVSFARLIGT, man kan ju bita av sig tungan eller hål i läppen om man har otur och det var lite problematiskt att äta utan att allt skulle hamna utanför..Haha, men det gick bra och nu börjar den släppa, tack och lov.
Nu ska jag titta på slutet på handbollsmatchen Sverige-Spanien. Det ser ut just nu som att Sverige har en chans att vinna och det vore ju en sensation och fantastiskt roligt. Heja Sverige!!!
Må så gott tills nästa gång,
KRAM A
Något som jag också uppskattade var att min vän Anneli hade lagt till mig i en applikation på Facebook där man får en tecknad bild av sin profilbild i tre olika upplagor. Det var jättekul att se, så TACK Anneli för att du lade till mig. Jag skickade den ju genast till mina vänner, så maila mig gärna era resultat så att jag får se dem. Jag tycker att det blev jättefint resultat, så ska bli spännande att få se era.
Här är mina:
Sen uppskattar jag naturligtvis mitt besök hos Lasse. Idag kom vi igång med vad vi egentligen slutade med innan jul, men det har varit några saker som behövts hanteras utöver det, så därav kom vi inte vidare som planerat. Men nu satte vi igång med något som för mig är en stor utmaning. Det är att jobba med rösten...Det väcker otroligt mycket i mig och ofta får jag ångest för att det blir väldigt naket och utlämnande att göra ljud högt. Det vi gör är mmmmm-ljud och hååååååå-ljud vilket står för olika känslor och upplevelser, vilket naturligtvis väcker olika saker i mig. Det händer mycket i kroppen då man gör det. Det som är bra är att vi sedan reflekterar över vad det är som händer och på så sätt bearbetar det som kommer upp. Mycket givande! Tack Lasse!!!
Till slut så var det så att jag gick upp till en av avdelningarna på Danderyd för att hälsa på en kompis, men tyvärr var han inte där. Det var ju ett spontant infall att gå dit så det var ju synd nu när jag väl fick till det att komma på besök. Men däremot så träffade jag Katarina, min fd psykolog på vägen och vi stannade för att prata med varandra. Det blev ett riktigt långt samtal och mycket givande som vanligt när jag pratar med henne. Tack snälla Katarina för att du tog dig tid att prata med mig, det är så uppskattat och betydelsefullt!!!
Sen bar det av till tandläkaren...Det blev ju ett mindre uppskattat besök, men det är väl så att det är ett otacksamt jobb att vara just tandläkare. Fast nja, det var ju faktiskt uppskattat på sitt sätt, för Sven hjälpte mig ju att bli av med värken och han är så duktig och skicklig på det han gör. Dessutom är de sååå himla trevliga och gulliga där, att det blir alltid att man har en liten tid att prata om andra saker också. Det som däremot var tråkigt var ju slutnotan, för den blev MYCKET större än jag räknat med, så nu gick budgeten för den här månaden käpprätt åt skogen:( Nåja, jag får väl glädjas iallafall åt att jag tjänar lite på att inte röka och ha plåster istället, så det kunde ju ha varit värre...Gläds gör jag åt att det är 1 VECKA utan rökning nu och jag är så glad och STOLT över mig själv, haha!!!! Det som var lite jobbigt nu på kvällen var ju bedövningen som jag fick hos tandläkaren. Det är ju LIVSFARLIGT, man kan ju bita av sig tungan eller hål i läppen om man har otur och det var lite problematiskt att äta utan att allt skulle hamna utanför..Haha, men det gick bra och nu börjar den släppa, tack och lov.
Nu ska jag titta på slutet på handbollsmatchen Sverige-Spanien. Det ser ut just nu som att Sverige har en chans att vinna och det vore ju en sensation och fantastiskt roligt. Heja Sverige!!!
Må så gott tills nästa gång,
KRAM A
Ny vecka
Ja, nu är det äntligen en ny vecka igen. Jag har en hel del på programmet och det känns skönt. I morse vaknade jag av att jag har en eländig tandvärk som jag haft i några dagar nu, men som har blivit värre förstås...Jag var ju precis hos tandläkaren och betalade en mindre förmögenhet och nu ska jag behöva gå dit IGEN...Typiskt!! Jag blir så irriterad, för annars såg den här månaden ut att bli rätt så bra ekonomiskt, men det här förstör ju naturligtvis allt. Men jag kan ju inte gå med tandvärk, så det är bara att bita i det sura äpplet och pallra sig dit.
Innan det ska jag gå på rörelseterapin på Danderyd. Min rörelseterapeut Lasse är bara bäst och det är alltid så givande att vara där i en timme. För dig som är intresserad vad rörelseterapi är för något kan läsa mer HÄR . Det är en av de viktigaste delarna i min behandling, för utan kontakt med kroppen så har jag inte kontakt med mig själv. Det hände ju betydligt oftare förr i tiden att jag var totalt bortkopplad från både kropp och själ, men idag har jag en helt annan kontakt och medvetenhet, det med hjälp av rörelseterapin.
Jag känner mig trött idag också. Var ju tvungen att gå upp tidigare än jag tänkt mig för att ringa tandläkaren, så dagen kommer nog att vara rätt så seg. Men jag är iallafall tacksam för att jag får komma idag, så jag slipper gå med värk längre. Skriver mer sen, må så gott idag! KRAM A
Innan det ska jag gå på rörelseterapin på Danderyd. Min rörelseterapeut Lasse är bara bäst och det är alltid så givande att vara där i en timme. För dig som är intresserad vad rörelseterapi är för något kan läsa mer HÄR . Det är en av de viktigaste delarna i min behandling, för utan kontakt med kroppen så har jag inte kontakt med mig själv. Det hände ju betydligt oftare förr i tiden att jag var totalt bortkopplad från både kropp och själ, men idag har jag en helt annan kontakt och medvetenhet, det med hjälp av rörelseterapin.
Jag känner mig trött idag också. Var ju tvungen att gå upp tidigare än jag tänkt mig för att ringa tandläkaren, så dagen kommer nog att vara rätt så seg. Men jag är iallafall tacksam för att jag får komma idag, så jag slipper gå med värk längre. Skriver mer sen, må så gott idag! KRAM A
Mitt käraste hem
Jag har tagit lite bilder för att ni som aldrig varit hos mig ska få se hur jag bor. Det är en liten etta, så det är trångt, men det funkar för det mesta bra ändå. Jag har ju dessutom en fantastisk uteplats med en liten trädgård som jag kan vara i så fort det blir något sånär varmt på våren och då får man liksom ett litet rum till. Ni är hjärtligt välkomna att hälsa på mig!
Lägenhet:
Uteplats och blommor:
Jag kan säga att det är jättehärligt att bo på nedre botten och att ha tillgång till denna ljuvliga uteplats då det är fint väder.
Tyvärr så måste jag erkänna att jag kan absolut ingenting om blommor och är egentligen inte intresserad av att ta hand om dem heller, men däremot så har jag en mamma som ÄLSKAR att hålla på i rabatterna, så tack och lov så hjälper hon mig att designa hur blommorna ska växa, vart de ska sättas, hur de ska skötas osv. TACK MAMMA!!! Sen är det "bara" för mig att ta hand om rabatterna sen, vilket visade sig inte var det enklaste. Det är mycket att bära kanna på kanna vatten, ofta...Iallafall då det är så varmt som det är ibland. Det var ju faktiskt så att jag längtade till att det skulle regna så att jag slapp den där j-la vattningen - förlåt alla soldyrkare...Men fantastiskt nog så har rabatterna prunkat och överlevt min behandling, så lite klarar man väl av iallafall då:) Jag längtar till våren nu då vi får sätta igång igen och då jag kan vara ute mera.
Körslaget
Jag tycker att det är helt fantastiskt att se dessa människor som är med och sjunger i Körslaget på TV4. Det är ju inte några professionella artister och sångare, utan helt vanliga svenskar som varje vecka gör helt makalösa framträdanden i tv tillsammans med sina körledare. Det är otroligt modigt av dem att ge så mycket av sig själva, de sjunger ju jättebra och kan dessutom göra en snygg koreografi till varje låt. Det är beundransvärt!!
Jag önskar att jag själv kunde sjunga och dansa för det verkar vara så ROLIGT! Men tyvärr är det så att jag sjunger hellre än bra..Om jag kunde skulle jag definitivt vara med i en kör av något slag, för det är verkligen en glädje för själen att sjunga.
Tyvärr är det ju det här tråkiga momentet där någon måste åka ut och att det är en tävling. Alla är definitivt värda att få vara kvar, men det går ju inte. Jag tycker det var tråkigt att Team Wells fick åka hem, för de var verkligen jättebra idag. Schysst koreografi och roliga låtar. Jag tyckte nog att Team Magnus var lite sämre idag, men det var ju så jämnt att det blev som det blev. Lycka till nästa vecka till alla och jag ser fram emot att se det igen på lördag.
Nu är det snart dags att sova. Det har varit en givande dag och jag känner mig lite tom i huvet nu efter allt bloggande. Sov så gott och vi hörs snart igen. KRAM A
Jag önskar att jag själv kunde sjunga och dansa för det verkar vara så ROLIGT! Men tyvärr är det så att jag sjunger hellre än bra..Om jag kunde skulle jag definitivt vara med i en kör av något slag, för det är verkligen en glädje för själen att sjunga.
Tyvärr är det ju det här tråkiga momentet där någon måste åka ut och att det är en tävling. Alla är definitivt värda att få vara kvar, men det går ju inte. Jag tycker det var tråkigt att Team Wells fick åka hem, för de var verkligen jättebra idag. Schysst koreografi och roliga låtar. Jag tyckte nog att Team Magnus var lite sämre idag, men det var ju så jämnt att det blev som det blev. Lycka till nästa vecka till alla och jag ser fram emot att se det igen på lördag.
Nu är det snart dags att sova. Det har varit en givande dag och jag känner mig lite tom i huvet nu efter allt bloggande. Sov så gott och vi hörs snart igen. KRAM A
Lite mer fakta
Lite basfakta om mig
Favoritfilmer
Favoritböcker:
Favoritmusik:
Favorit tv-program:
Mannen som talar med hundar
Cesar Millan är fantastisk med sina metoder och sin livsfilosofi, beundransvärd!!!!
CSI
Jag tycker det är så spännande med deckare och kriminalserier, det är favoriter, men
CSI Las Vegas är absolut bäst
Dr Phil
Dr Phil är underbar med sin livsmoral, kunskap och direkta sätt att möta sina gäster,
mycket lärorikt.
Favorit Radio
Rix FM
Speciellt MorronZoo, de är ju för härliga Gert, Titti och Roger:)
Mix Megapol
Adam och Gry är klart bäst:)
Nuvarande favoritlåtar Topp10:
1. Lady Gaga Just Dance
2. Amy Macdonald This is the life
3. Lady Gaga Poker Face
4. Gabriella Cilmi Sweet About me
5. Jill Johnson Top of the world
6. Kevin Borg With every bit of me
7. Agnes On and on
8. Duffy Warwick avenue
9. Sonja Aldén Du får inte
10. Leona Lewis Better in time
Favoritmat:
1. Sushi
2. Lax med potatis och spenat
3. Thai mat
4. All pasta
5. Tonfisk el. vegatrisk pizza
6. Fiskburgarmeny på McDonalds
7. Fisk med äggsås
8. Tonfisklåda
9. Potatisgratäng
10. Vegetariska rätter
Favoritaffärer:
H&M
Gina Tricot
Vero Moda
Stadium
Kappahl
Lindex
Intersport
Favoritdryck:
Kaffe
Coca Cola
Pepsi Max
Fanta
Ramlösa
Cider - alkoholfri
Vatten
Te
Favoritskådespelare:
Johnny Depp
Brad Pitt
Stellan Skarsgård
Christer Henriksson
Peter Haber
Denzel Washington
Viggo Mortensen
Mads Mikkelsen
Tom Cruise
Sean Connery
Susan Sarandon
Julia Roberts
Lena Olin
Liv Tyler
Juliette Binoche
Meg Ryan
Michelle Pfeiffer
Cameron Diaz
Jodie Foster
Jennifer Aniston
Favoritfilmer
| Sagan om Ringen-trilogin | Fantastiskt skådespeleri, story, landskap, spänning, kärlek, Ja den har faktiskt allt man kan önska sig av en film. |
| Beck | Jag älskar kommisarie Beck, men än mer Gunwald Larsson och hans bufflighet. |
| Wallander | Jag älskar även kommisarie Wallander och hans gåtor som han ska lösa. Det är oftast ämnen som berör otroligt starkt. Det är oerhört sorgligt att Johanna Sällström inte finns med oss längre, för hon var en sån stor karaktär i filmerna. |
Favoritböcker:
| Tyskungen m.fl. Författare: Camilla Läckberg | Jag tycker att Camilla Läckberg är en av Sveriges bästa kriminalförfattare och hon skriver på ett fantastiskt sätt. Väldigt spännande och givande läsning! |
| Sagan om Ringen Författare: JRR Tolkien | Tolkien har skapat en helt fantastisk värld som beskriver det onda och det goda i människan. Har ett fantastiskt symbolspråk som om man reflekterar lite extra kan härledas till hur vi är som människor. Jag älskar alverna och deras värld. |
| Samtal med Gud Författare: Neale Donald Walsh | Det är en trilogi som har lärt mig otroligt mycket om att se vår värld och mig själv på ett helt nytt och spännande sätt. Man behöver öppna sitt sinne för att ta den till sig. |
Favoritmusik:
| Sonja Aldén | Sjunger som en ängel och skriver fantastiska texter |
| Christina Aguilera | Hon är så cool och häftig, vacker! Gör jättebra musik! |
| James Blunt | Gör starka texter |
| Leona Lewis | Jag tycker att hon gör fantastisk musik och har en underbar röst! |
Favorit tv-program:
Mannen som talar med hundar
Cesar Millan är fantastisk med sina metoder och sin livsfilosofi, beundransvärd!!!!
CSI
Jag tycker det är så spännande med deckare och kriminalserier, det är favoriter, men
CSI Las Vegas är absolut bäst
Dr Phil
Dr Phil är underbar med sin livsmoral, kunskap och direkta sätt att möta sina gäster,
mycket lärorikt.
Favorit Radio
Rix FM
Speciellt MorronZoo, de är ju för härliga Gert, Titti och Roger:)
Mix Megapol
Adam och Gry är klart bäst:)
Nuvarande favoritlåtar Topp10:
1. Lady Gaga Just Dance
2. Amy Macdonald This is the life
3. Lady Gaga Poker Face
4. Gabriella Cilmi Sweet About me
5. Jill Johnson Top of the world
6. Kevin Borg With every bit of me
7. Agnes On and on
8. Duffy Warwick avenue
9. Sonja Aldén Du får inte
10. Leona Lewis Better in time
Favoritmat:
1. Sushi
2. Lax med potatis och spenat
3. Thai mat
4. All pasta
5. Tonfisk el. vegatrisk pizza
6. Fiskburgarmeny på McDonalds
7. Fisk med äggsås
8. Tonfisklåda
9. Potatisgratäng
10. Vegetariska rätter
Favoritaffärer:
H&M
Gina Tricot
Vero Moda
Stadium
Kappahl
Lindex
Intersport
Favoritdryck:
Kaffe
Coca Cola
Pepsi Max
Fanta
Ramlösa
Cider - alkoholfri
Vatten
Te
Favoritskådespelare:
Johnny Depp
Brad Pitt
Stellan Skarsgård
Christer Henriksson
Peter Haber
Denzel Washington
Viggo Mortensen
Mads Mikkelsen
Tom Cruise
Sean Connery
Susan Sarandon
Julia Roberts
Lena Olin
Liv Tyler
Juliette Binoche
Meg Ryan
Michelle Pfeiffer
Cameron Diaz
Jodie Foster
Jennifer Aniston
Nödvändigt ont - handling
Nu ska jag berätta något som är så typiskt mig och som också kan vara typiskt för andra aspergare. Det handlar om att handla mat. Det är något som är en stor och besvärlig procedur för mig. Andra människor verkar kunna planera inköpen, variera sig, gå till affären och sen spontant improvisera även andra saker än det som står på listan. Hm, tänker ni då, har inte alla det så???? HAHA, nääää, så är det inte för mig...För det första skulle jag kunna använda samma lista för varje gång jag går och handlar. Jag förändrar mig inte i det jag handlar, så det vore väldigt enkelt att bara använda samma lapp. Så som det funkar för mig är att jag faktiskt äter samma sak varje vecka, hm ja ibland varje dag för att det är det absolut enklaste för mig och det ger mig minst ångest. För mycket förändringar är jobbiga för mig... Så det jag gör är att ha en lapp med mig, utan lapp vore det omöjligt att överhuvudtaget komma ihåg nånting jag ska ha...Jag handlar bara en gång i veckan för det är en så belastande procedur för mig så jag vill undvika att behöva göra det fler gånger. När jag sen kommer in på Willy:s där jag försöker handla allt, onödigt att välja något ställe som är dyrare och där man inte hittar...så fokuserar jag mig bara på lappen och går snabbt igenom dit jag ska. Jag kan ju skoja lite och säga att det finns en upptrampad stig till alla mina saker som jag ska ha där , för jag går ju precis samma väg varje gång:)
Det min mamma har försökt få mig att göra är att gå igenom gång för gång där och titta på varorna ifall att det är något som jag skulle vilja ha utöver det jag har på listan. Hon tycker det är jättekul att handla och kan gå i timmar fram och tillbaka och fantisera om vad hon skulle kunna göra med olika rätter och ingridienser. Aaaaahhhh, nää sån är inte jag och det funkar inte för mig. Jag kan absolut inte komma på nåt som jag skulle kunna göra av olika saker, mer än det jag redan kan. Skulle det vara så att jag skulle hitta på nåt nytt, så behöver jag någon som introducerar tanken och idén och talar om precis hur man gör. Det är ju ett litet störande moment att frångå listan, men det kan gå om jag bara får en bra förklaring.
Jag tycker min mamma är galen som kan gå så länge i affären, men tur är ju att vi är olika:) Jag skulle bli tokig om jag skulle behöva gå med en massa människor och trängas med vagnar, korgar, skrikande barn osv...Det är det värsta jag vet. Att vara i denna miljö kan vara väldigt ångestladdat för mig, stressande, för trångt, för mycket folk, rörigt mm. Då är jag slut i timmar efteråt...
Det finns ju en positiv sak med detta sätt att vara och det är att jag kan ungefär veta exakt hur mycket pengar jag kommer att lägga på min mat varje månad, för det är på ett ungefär samma summa varje vecka. Då kan jag ju iallafall ha en fungerande budget, med tanke på den usla ekonomin som jag har...
Problemet jag har är att jag nästan alltid är tvungen att köpa godis när jag är och handlar. Det förstör både planeringen och budgeten, men nu har jag och dietisten kommit överens om att jag bara får äta godis en gång i veckan och det är lördag. Jag ska inte handla godiset då jag veckohandlar, utan det ska jag gå och göra på lördagen för att inte riskera att äta upp det innan. Då är det också enkelt att budgetera dels veckohandlingen och godisinköpet, så har jag månadsplaneringen klar. Jag har tänkt att jag ska ha det så här just för att inte riskera att äta alldeles för mycket godis nu när jag slutat röka. Dietisten och jag diskuterade om att det är så lätt att ersätta rökningen med godis och det får bara inte hända. Sen är det ju för tufft att aldrig få äta godis, så då kom vi överens om att lördagen är en bra dag att få vara fri från dieter och regler. JIPPI vad jag ska äta:) Så idag har jag köpt en påse winegums, som är en stor favorit och den tänkte jag att jag skulle äta till Körslaget ikväll och riktigt njuta av smaken. Mums! Men det här ska jag nu försöka hålla mig till för att klara av att inte röka och inte gå upp i vikt. Jag är ju glad bara jag håller mig på samma vikt som jag har nu, det får duga, men skulle jag kunna gå ner i vikt så vore det ett smärre mirakel.
Det min mamma har försökt få mig att göra är att gå igenom gång för gång där och titta på varorna ifall att det är något som jag skulle vilja ha utöver det jag har på listan. Hon tycker det är jättekul att handla och kan gå i timmar fram och tillbaka och fantisera om vad hon skulle kunna göra med olika rätter och ingridienser. Aaaaahhhh, nää sån är inte jag och det funkar inte för mig. Jag kan absolut inte komma på nåt som jag skulle kunna göra av olika saker, mer än det jag redan kan. Skulle det vara så att jag skulle hitta på nåt nytt, så behöver jag någon som introducerar tanken och idén och talar om precis hur man gör. Det är ju ett litet störande moment att frångå listan, men det kan gå om jag bara får en bra förklaring.
Jag tycker min mamma är galen som kan gå så länge i affären, men tur är ju att vi är olika:) Jag skulle bli tokig om jag skulle behöva gå med en massa människor och trängas med vagnar, korgar, skrikande barn osv...Det är det värsta jag vet. Att vara i denna miljö kan vara väldigt ångestladdat för mig, stressande, för trångt, för mycket folk, rörigt mm. Då är jag slut i timmar efteråt...
Det finns ju en positiv sak med detta sätt att vara och det är att jag kan ungefär veta exakt hur mycket pengar jag kommer att lägga på min mat varje månad, för det är på ett ungefär samma summa varje vecka. Då kan jag ju iallafall ha en fungerande budget, med tanke på den usla ekonomin som jag har...
Problemet jag har är att jag nästan alltid är tvungen att köpa godis när jag är och handlar. Det förstör både planeringen och budgeten, men nu har jag och dietisten kommit överens om att jag bara får äta godis en gång i veckan och det är lördag. Jag ska inte handla godiset då jag veckohandlar, utan det ska jag gå och göra på lördagen för att inte riskera att äta upp det innan. Då är det också enkelt att budgetera dels veckohandlingen och godisinköpet, så har jag månadsplaneringen klar. Jag har tänkt att jag ska ha det så här just för att inte riskera att äta alldeles för mycket godis nu när jag slutat röka. Dietisten och jag diskuterade om att det är så lätt att ersätta rökningen med godis och det får bara inte hända. Sen är det ju för tufft att aldrig få äta godis, så då kom vi överens om att lördagen är en bra dag att få vara fri från dieter och regler. JIPPI vad jag ska äta:) Så idag har jag köpt en påse winegums, som är en stor favorit och den tänkte jag att jag skulle äta till Körslaget ikväll och riktigt njuta av smaken. Mums! Men det här ska jag nu försöka hålla mig till för att klara av att inte röka och inte gå upp i vikt. Jag är ju glad bara jag håller mig på samma vikt som jag har nu, det får duga, men skulle jag kunna gå ner i vikt så vore det ett smärre mirakel.
Lördag
Här sitter jag nu igen och brinner av längtan att blogga:) Funderar lite på vad jag ska skriva om idag, men det kommer nog allt eftersom. Jag låter liksom fingrarna skriva på bara, så får vi se vad det blir.
Jag hade lite svårt att somna igår. Det är lite ovant när man har besök och det blir ändå ett visst störningsmoment i de vanliga rutinerna, men det är bra träning för mig som annars är väldigt fast i mina rutiner. Men det som var bra var att Carina gick upp halv 8, jag hörde bara klockan och sen somnade jag om. Hörde inte ens att hon var där och det är väldigt ovanligt. Jag som måste ha mörkt, tyst och lugnt när jag ska sova...Jag vaknade då hon stängde dörren och gick och då gick jag upp och åt frukost, störthungrig som vanligt på morgonen:) Frukosten består av en tallrik fil med linfrön och havregryn och en macka med ost och kaviar + 2 koppar kaffe, mums!
Mätt och belåten gick jag tillbaka till sängen och somnade om, vaknade sen halv 12. Åååå, va skönt! Sen gick jag och satte mig vid datorn och skulle genast börja skriva på bloggen. Men, vad hände?? Det gick inte att logga in.......VA, vad är felet???? Jag som sitter här och är redo! Det visade sig sen att blogg.se höll på med nåt arbete med sin server, så det gick inte att logga in under en stund. Pust, jag trodde det var nåt fel på min dator, hjälp om det skulle hända...
Men nu är arbetet klart, så nu kan jag sätta igång, JA!
Ja, jag var ner till Willy:s en sväng också medans datorn inte funkade. Det var en skön, frisk promenad. Vackert med sol och frost. Kommer ner till Willy:s och vad märker jag, jo att ungefär hela Lidingö är där och ska handla samtidigt, storhandla också för säkerhets skull. Jag skulle ha 3 saker som jag hade glömt att köpa och vart jag än tittade så var det överfulla vagnar i köerna. PUST! Ja, det var bara att ställa sig i en och se glad ut, och vänta, och vänta, och vänta. Sen när det var personens tur framför mig, så tänkte jag att det var ju bra för de hade inte sååå mycket. Men vad händer???? Kvinnan är helt otroligt långsam, aaaaahhh. Hon står och plockar upp en sak i taget i lugn takt, står och tänker vilket hon ska ta först, vilket som är tungt etc. etc. står och knyter påsar med frukt och grönt innan hon lägger det på bandet. MEN VA FAAAAAAN!!! Tjejen i kassan satt och väntade på att en sak i taget kom rullande på bandet och där stod vi andra och trampade. Kan man inte vara lite mer effektiv och ha en tanke på alla andra som faktiskt också vill komma snabbt därifrån och hem på en lördag. Nä, hon stod där i sin egen lilla värld. Nåja, till slut så fick jag komma fram med mina tre saker och det gick med en väldig fart. Jag var klar på några sekunder:) Sen vandrade jag hemåt med en viss irritation i kroppen om hur vissa människor är och helt uppe bara i sin egen lilla värld med noll tanke på andra. TRÖTT blir jag...
Ja, det var dagens gnäll, inget mer av den varan kommer, lovar:)
Jag kommer troligtvis att ägna lördagen åt att sitta och skriva. Robert är borta i helgen, så vi kommer inte att ses nåt, vilket är tråkigt. Saknar honom...Carina kommer inte förrän sent i kväll, så det blir nog bara att säga hej och sen gå och lägga sig då. Men tur är att jag har hittat mitt nya intresse då, så behöver jag inte ha tråkigt. Må så gott och ha en underbar helg!!! KRAM
Jag hade lite svårt att somna igår. Det är lite ovant när man har besök och det blir ändå ett visst störningsmoment i de vanliga rutinerna, men det är bra träning för mig som annars är väldigt fast i mina rutiner. Men det som var bra var att Carina gick upp halv 8, jag hörde bara klockan och sen somnade jag om. Hörde inte ens att hon var där och det är väldigt ovanligt. Jag som måste ha mörkt, tyst och lugnt när jag ska sova...Jag vaknade då hon stängde dörren och gick och då gick jag upp och åt frukost, störthungrig som vanligt på morgonen:) Frukosten består av en tallrik fil med linfrön och havregryn och en macka med ost och kaviar + 2 koppar kaffe, mums!
Mätt och belåten gick jag tillbaka till sängen och somnade om, vaknade sen halv 12. Åååå, va skönt! Sen gick jag och satte mig vid datorn och skulle genast börja skriva på bloggen. Men, vad hände?? Det gick inte att logga in.......VA, vad är felet???? Jag som sitter här och är redo! Det visade sig sen att blogg.se höll på med nåt arbete med sin server, så det gick inte att logga in under en stund. Pust, jag trodde det var nåt fel på min dator, hjälp om det skulle hända...
Men nu är arbetet klart, så nu kan jag sätta igång, JA!
Ja, jag var ner till Willy:s en sväng också medans datorn inte funkade. Det var en skön, frisk promenad. Vackert med sol och frost. Kommer ner till Willy:s och vad märker jag, jo att ungefär hela Lidingö är där och ska handla samtidigt, storhandla också för säkerhets skull. Jag skulle ha 3 saker som jag hade glömt att köpa och vart jag än tittade så var det överfulla vagnar i köerna. PUST! Ja, det var bara att ställa sig i en och se glad ut, och vänta, och vänta, och vänta. Sen när det var personens tur framför mig, så tänkte jag att det var ju bra för de hade inte sååå mycket. Men vad händer???? Kvinnan är helt otroligt långsam, aaaaahhh. Hon står och plockar upp en sak i taget i lugn takt, står och tänker vilket hon ska ta först, vilket som är tungt etc. etc. står och knyter påsar med frukt och grönt innan hon lägger det på bandet. MEN VA FAAAAAAN!!! Tjejen i kassan satt och väntade på att en sak i taget kom rullande på bandet och där stod vi andra och trampade. Kan man inte vara lite mer effektiv och ha en tanke på alla andra som faktiskt också vill komma snabbt därifrån och hem på en lördag. Nä, hon stod där i sin egen lilla värld. Nåja, till slut så fick jag komma fram med mina tre saker och det gick med en väldig fart. Jag var klar på några sekunder:) Sen vandrade jag hemåt med en viss irritation i kroppen om hur vissa människor är och helt uppe bara i sin egen lilla värld med noll tanke på andra. TRÖTT blir jag...
Ja, det var dagens gnäll, inget mer av den varan kommer, lovar:)
Jag kommer troligtvis att ägna lördagen åt att sitta och skriva. Robert är borta i helgen, så vi kommer inte att ses nåt, vilket är tråkigt. Saknar honom...Carina kommer inte förrän sent i kväll, så det blir nog bara att säga hej och sen gå och lägga sig då. Men tur är att jag har hittat mitt nya intresse då, så behöver jag inte ha tråkigt. Må så gott och ha en underbar helg!!! KRAM
Fredag
Ja, idag är det fredag och vad händer då?? Nja, inte särskilt mycket faktiskt...Jag ska ta hand om mitt hem lite, vilket har försummats oerhört på senaste tiden, tyvärr. Jag kan liksom inte komma till skott med att städa, för det är absolut det tråkigaste jag vet. Men nu tänkte jag ta tag i det iallafall. Sen ska jag gå till Willy:s och handla, för jag får besök ikväll. Det är min kära vän Carina från Skåne som kommer och ska bo hos mig över helgen. Det ska bli jättetrevligt, trots att vi inte kommer att ses så mycket eftersom hon kommer att vara borta mestadels för att hålla sin kurs. Vi får iallafall fredag-kvällen tillsammans och det är jag glad för. Vi har alltid så spännande och intressanta saker att prata om, så det är verkligen givande. Det är kul också, för vi har kommit överens om att hon får bo här då hon har sina kurser under hela våren, så vi kommer att ses mer än nånsin. Det blir ju tyvärr så sällan annars då man bor långt borta från varandra.
Just det, sen kom jag på att de stackars blommorna behöver omvårdnad, vilket jag också har en tendens att glömma bort. De ser ju ut därefter också, men nu ska de få lite vatten så att de överlever en vecka till. Det blev så fint i fönstret då jag satte upp krukorna som jag fick av mamma i julklapp. De är lite annorlunda, vilket ger ett helt annat intryck. Mycket snyggt:) Så därför är det ju extra viktigt att jag tar hand om blommorna nu när jag har så fint.
Min stackars mamma ligger sjuk, fick plötsligt illamående och blev helt däckad. Skulle så gärna vilja åka och muntra upp henne, men det är nog bäst att hålla sig borta så att man inte själv får det. Jag sänder henne iallafall en värmande tanke med en önskan om att hon snart ska krya på sig igen.
Ja, det är väl på ett ungefär vad som kommer att hända idag. Jag önskar er alla en trevlig helg och hoppas ni får många goda stunder tillsammans. KRAM
Just det, sen kom jag på att de stackars blommorna behöver omvårdnad, vilket jag också har en tendens att glömma bort. De ser ju ut därefter också, men nu ska de få lite vatten så att de överlever en vecka till. Det blev så fint i fönstret då jag satte upp krukorna som jag fick av mamma i julklapp. De är lite annorlunda, vilket ger ett helt annat intryck. Mycket snyggt:) Så därför är det ju extra viktigt att jag tar hand om blommorna nu när jag har så fint.
Min stackars mamma ligger sjuk, fick plötsligt illamående och blev helt däckad. Skulle så gärna vilja åka och muntra upp henne, men det är nog bäst att hålla sig borta så att man inte själv får det. Jag sänder henne iallafall en värmande tanke med en önskan om att hon snart ska krya på sig igen.
Ja, det är väl på ett ungefär vad som kommer att hända idag. Jag önskar er alla en trevlig helg och hoppas ni får många goda stunder tillsammans. KRAM
Min älskade dator!
Min älskade laptop♥
Det här är min allra käraste ägodel och jag är så otroligt tacksam att jag har en dator. Trots att den är av en äldre modell, så fungerar den alldeles utmärkt för mina behov. Jag använder den till så mycket, men främst för kommunikation med nära och kära, vilket är en viktig del av min vardag. Det är så roligt att chatta, gå in på Facebook och se alla kommentarer där och följa alla andras liv lite på avstånd, men ändå nära. Det som också är så himla kul är att lägga upp alla foton som man tar, som man sen kan publicera på alla möjliga vis så att andra kan ta del av dem. Fast jag har märkt att jag måste skärpa mig lite med att ta kort i alla möjliga situtationer, för jag märker att jag glömmer bort att jag har kameran i mobilen. Det är ju så kul att ha minnen från möten, händelser, situationer som betyder nåt och att kunna gå in och titta på en bild då man saknar någon.
Dessutom så har jag skaffat mig mobilt bredband, så nu kan jag ta med mig datorn vart som helst och kan surfa när jag vill. Då kan jag ju dessutom blogga vart jag än befinner mig och det är jättekul. Då kan man t.o.m. skriva live, in the moment och det är spännande... Eftersom jag har ganska mycket tid ensam, så är det också ett bra sätt att få kontakt med människor trots att vi inte ses. Då känns ni närmare och det är skönt.
Visst önskar jag att jag skulle ha råd att uppgradera min dator till en nyare variant, men det får nog vänta ett bra tag. Tills vidare håller jag tillgodo med min älskade Dell och hoppas att den ska fortsätta att tjäna mig så troget som den gör:)
Nytt utseende 2009
Ja, faktiskt är det så att jag har bestämt mig nu för att gå ifrån min korta frisyr och låta håret växa igen. Det behövs lite förändring och jag tror att det kan vara kul att ha lite längre hår igen. Tyvärr är det ju så att det kommer säkert att vara förskräckligt under tiden det växer, för det kommer att se konstigt ut med alla olika etapper innan det får nån riktig frisyr.
Men då har jag iallafall kommit på idén att köpa diadem, så att jag åtminstone ser lite proper ut under tiden;) Det ska bli spännande att se vad resultatet kommer att bli, för det var så länge sen jag hade längre hår.
Det jag också håller på att kämpa med är ju min vikt. Jag har gått upp 30kg!!!! sen jag blev sjuk delvis av alla mediciner jag ätit, men också för att jag har tröstätit godis, glass, kaffebröd mm då jag har haft ångest. Det är ett mycket gott sätt att dämpa ångesten med och nu kämpar jag hårt med att hantera ångesten på annat sätt än att äta. Det är klart att jag inte har som ambition att gå ner 30kg för då var jag alldeles för smal, men iallafall 7-10kg ska bort för att jag ska känna att jag trivs med mig själv. Det var ju så när jag var smal att man kunde sätta på sig precis vad som helst och vara snygg, men det är lite annorlunda nu när man är en hel del rundare...hm...
Jag har kämpat jättemycket med min depression för att jag ser ut som jag gör, men ändå kommit fram till nu att jag ska tycka om mig själv som jag är. Jag KAN göra något åt det och det är bara jag som väljer vad jag stoppar i mig, så det gäller att vara uthållig. Alla tycker att jag ser så sund och frisk ut nu när jag är rundare, och det stämmer nog och man kan faktiskt inte tro att det är så mycket som 30kg som det handlar om...
Men jag ska försöka att börja träna och sen gå på dieten som dietisten har givit mig, så går jag förhoppningsvis ner de där överflödiga kilona som jag vill bli av med för att trivas bättre med mig själv. Men åh, vad tråkigt det är att inte kunna äta vad som helst. Det är ju så GOTT!!!! Varför ska allt gott vara fettbildande??? Det är typiskt:) Men kanske är det så att om man tränar, så kan man faktiskt unna sig att äta lite då och då, så att man inte slutar helt för då blir det ju för tråkigt det också och så misslyckas man bara därför. NÄ, lagom är bäst!!!! Så håll tummarna för att jag ska lyckas med detta nu under det här året. Jag har inte bråttom, men jag SKA klara det!
Men då har jag iallafall kommit på idén att köpa diadem, så att jag åtminstone ser lite proper ut under tiden;) Det ska bli spännande att se vad resultatet kommer att bli, för det var så länge sen jag hade längre hår.
Det jag också håller på att kämpa med är ju min vikt. Jag har gått upp 30kg!!!! sen jag blev sjuk delvis av alla mediciner jag ätit, men också för att jag har tröstätit godis, glass, kaffebröd mm då jag har haft ångest. Det är ett mycket gott sätt att dämpa ångesten med och nu kämpar jag hårt med att hantera ångesten på annat sätt än att äta. Det är klart att jag inte har som ambition att gå ner 30kg för då var jag alldeles för smal, men iallafall 7-10kg ska bort för att jag ska känna att jag trivs med mig själv. Det var ju så när jag var smal att man kunde sätta på sig precis vad som helst och vara snygg, men det är lite annorlunda nu när man är en hel del rundare...hm...
Jag har kämpat jättemycket med min depression för att jag ser ut som jag gör, men ändå kommit fram till nu att jag ska tycka om mig själv som jag är. Jag KAN göra något åt det och det är bara jag som väljer vad jag stoppar i mig, så det gäller att vara uthållig. Alla tycker att jag ser så sund och frisk ut nu när jag är rundare, och det stämmer nog och man kan faktiskt inte tro att det är så mycket som 30kg som det handlar om...
Men jag ska försöka att börja träna och sen gå på dieten som dietisten har givit mig, så går jag förhoppningsvis ner de där överflödiga kilona som jag vill bli av med för att trivas bättre med mig själv. Men åh, vad tråkigt det är att inte kunna äta vad som helst. Det är ju så GOTT!!!! Varför ska allt gott vara fettbildande??? Det är typiskt:) Men kanske är det så att om man tränar, så kan man faktiskt unna sig att äta lite då och då, så att man inte slutar helt för då blir det ju för tråkigt det också och så misslyckas man bara därför. NÄ, lagom är bäst!!!! Så håll tummarna för att jag ska lyckas med detta nu under det här året. Jag har inte bråttom, men jag SKA klara det!
GRATTIS!!!!
Idag är det min kära vän Annas födelsedag och jag skickar ett stort GRATTIS och en varm kram!!!! Jag tänker på dig och önskar att jag kunde vara tillsammans med dig idag. Hoppas du får en fin födelsedag. KRAM vännen!!!!
Filmintervju
Jag blev även tillfrågad av Aleris om jag skulle kunna tänka mig att vara med på en kort filmintervju om mig själv och min historia. Den kan du hitta HÄR . Klicka på mitt foto och Spela film.
Dikt-Änglaljus
Ängeln kommer med Kärlek
Ängeln kommer med Ljus
Ängeln viskar i ditt öra
allt det du behöver på din väg
Ängeln står vid din sida
hjälper dig att vara stark
Ängeln ger dig mod
att vara den du är
Ta den i din hand och gör den till din
Du får en gåva som kan göra dig hel
Våga älska, våga ta emot
Öppna ditt hjärta och sjung en sång
Möt din Ängel och bli ett med den
Ni vandrar på livets stig
och uppnår glädjen i att vara Du
Ängeln kommer med Ljus
Ängeln viskar i ditt öra
allt det du behöver på din väg
Ängeln står vid din sida
hjälper dig att vara stark
Ängeln ger dig mod
att vara den du är
Ta den i din hand och gör den till din
Du får en gåva som kan göra dig hel
Våga älska, våga ta emot
Öppna ditt hjärta och sjung en sång
Möt din Ängel och bli ett med den
Ni vandrar på livets stig
och uppnår glädjen i att vara Du
God morgon!!!
Ja, här sitter jag nu igen och klockan är bara 6.43 på morgonen...Jag kan inte sova, har legat och vridit och vänt mig nu i en timme och det bara snurrar runt en massa idéer och tankar om min nya blogg och vad jag ska skriva om här. Detta är en av mina små egenheter som kan ställa till en hel del besvär. När jag hittat något som intresserar mig så startar det som en motor i mig och jag har svårt att släppa taget och vila. Så är det att ha asperger och visst är det väl så att det är positivt att få en massa energi att lägga ner på ett nytt intresse, men det är också väldigt utmattande i längden. Nu skulle jag t.ex. behöva sova för att jag satt uppe så sent i natt, men då kan jag inte få ro i kroppen...Så jag bestämde mig iallafall att jag skulle gå upp och skriva lite, så kanske det släpper och jag kan sova om en stund.
Det här är ju så ovanligt för mig att inte kunna sova för är det något jag gör så är det sover. Jag behöver jättemycket sömn, just för att det tar så otroligt mycket kraft att bara hantera min vardag. Jag kan bli jätteirriterad över när folk ringer halv 9 på morgonen säger att "men gud, låg du och sov???" med en nästan anklagande ton i rösten som om det är helt konstigt och fel av mig att sova när jag behöver det??? Nä, jag har bestämt mig för att tillåta mig att sova så mycket jag nu behöver och sen får folk tycka vad de vill. De lever inte i min kropp med mina egenheter, så de har ingen aning om vad som krävs av mig varje dag för att fungera.
En annan sak som jag gjorde för att tömma mina tankar var att påbörja en lista över ämnen som jag vill skriva om här på bloggen. Tänkte att då kanske tankarna inte snurrar runt hela tiden om jag har tömt ut dem, så får se om det funkar. Det är annars väldigt bra att just skriva ner sådant man kommer på, för när man väl sitter ner och ska skriva så kanske det är tomt på idéer och då kan man bara plocka ett ämne från listan och sätta igång och skriva.
Det jag märker nu är också att det kommer en massa ny inspiration att börja skriva på min bok igen. Jag har haft skrivtorka så länge nu och bara inte kunnat skriva någonting, vilket har varit en stor frustration för mig. Jag vill ju så gärna bli klar med den så att den förhoppningsvis kan ges ut, för mitt mål är ju att kanske kunna hjälpa någon människa därute som har liknande problem och egenheter som jag har och som kan inspireras av min historia för att läka sig själv. Jag har ju inte nått riktigt fram hela vägen ännu, men jag är på god väg och det är vad jag skriver om i boken. Min väg mot läkning och ett bra liv där jag kan få må så bra jag bara kan. Det har varit en mycket bumpig väg hit där jag står idag, men så här i efterhand så kan jag säga att jag ändå känner en tacksamhet och ödmjukhet att jag fått gå igenom allt det jag gjort, för det har gjort mig till en helt ny människa. Jag var helt vilsen i mig själv och livet då jag kraschade, men idag kan jag säga att jag lärt mig så mycket om mig själv och andra vilket gör att jag lever på ett helt annat sätt nu som får mig att må så mycket bättre.
Nu känner jag att jag vill börja skriva igen och det kommer en massa nya idéer om vad och hur jag ska skriva, så det är bara att tacka och ta emot och börja igen.
Det här är ju så ovanligt för mig att inte kunna sova för är det något jag gör så är det sover. Jag behöver jättemycket sömn, just för att det tar så otroligt mycket kraft att bara hantera min vardag. Jag kan bli jätteirriterad över när folk ringer halv 9 på morgonen säger att "men gud, låg du och sov???" med en nästan anklagande ton i rösten som om det är helt konstigt och fel av mig att sova när jag behöver det??? Nä, jag har bestämt mig för att tillåta mig att sova så mycket jag nu behöver och sen får folk tycka vad de vill. De lever inte i min kropp med mina egenheter, så de har ingen aning om vad som krävs av mig varje dag för att fungera.
En annan sak som jag gjorde för att tömma mina tankar var att påbörja en lista över ämnen som jag vill skriva om här på bloggen. Tänkte att då kanske tankarna inte snurrar runt hela tiden om jag har tömt ut dem, så får se om det funkar. Det är annars väldigt bra att just skriva ner sådant man kommer på, för när man väl sitter ner och ska skriva så kanske det är tomt på idéer och då kan man bara plocka ett ämne från listan och sätta igång och skriva.
Det jag märker nu är också att det kommer en massa ny inspiration att börja skriva på min bok igen. Jag har haft skrivtorka så länge nu och bara inte kunnat skriva någonting, vilket har varit en stor frustration för mig. Jag vill ju så gärna bli klar med den så att den förhoppningsvis kan ges ut, för mitt mål är ju att kanske kunna hjälpa någon människa därute som har liknande problem och egenheter som jag har och som kan inspireras av min historia för att läka sig själv. Jag har ju inte nått riktigt fram hela vägen ännu, men jag är på god väg och det är vad jag skriver om i boken. Min väg mot läkning och ett bra liv där jag kan få må så bra jag bara kan. Det har varit en mycket bumpig väg hit där jag står idag, men så här i efterhand så kan jag säga att jag ändå känner en tacksamhet och ödmjukhet att jag fått gå igenom allt det jag gjort, för det har gjort mig till en helt ny människa. Jag var helt vilsen i mig själv och livet då jag kraschade, men idag kan jag säga att jag lärt mig så mycket om mig själv och andra vilket gör att jag lever på ett helt annat sätt nu som får mig att må så mycket bättre.
Nu känner jag att jag vill börja skriva igen och det kommer en massa nya idéer om vad och hur jag ska skriva, så det är bara att tacka och ta emot och börja igen.
Inspirerad
Hm, jag blev så inspirerad av att skriva i bloggen så jag märkte inte att klockan drog iväg...Ser nu att det är långt efter läggdags, så jag måste avsluta mitt skrivande för idag. Sov gott och vi hörs snart igen:)
Artikel
I höstas blev jag tillfrågad av chefen på behandlingshemmet som jag varit på, om jag ville ställa upp på en intervju om mig själv och min historia. Det blev jag självklart väldigt glad över och artikeln kom ut i Aleris Magazine i december-numret. Titta på länken och bläddra till sidan 12, så hittar du artikeln. HÄR Detta blev resultatet och jag är själv väldigt nöjd med innehållet som berättar mycket om mig. Tyvärr är det så att underbara Walter inte finns med mig längre, men det är en annan historia...
ÄNTLIGEN!!!!!!
Jag har äntligen slutat röka!!!! Kan ni tänka er, efter 30år av förgiftning så har jag nu bestämt mig för att det får vara slut. Jag vill inte tänka på vad det har gjort med min kropp, kondition, hy, doft etc. Dessutom så har man bränt upp en masssssa pengar under åren som man definitivt kunde gjort en massa annat kul för. Så nu är det slut!
Jag slutade kvällen den 12 januari och tog då mitt sista bloss. Jag har bestämt mig för att använda NiQuitin plåster under tiden som en hjälp och det tar 10 veckor som man ska använda dem och trappa ner. Det går förvånansvärt bra och jag har väldigt lite abstinens. Men en orsak kan vara att jag har bestämt mig för att ta en piercing i tungan och då får man inte röka på en vecka. Det är en bra motivationsgrej och då tänkte jag att jag slutar lite innan för att inte ha de värsta problemen då jag tar piercingen. Det jag är mest rädd för är att jag kommer att gå upp mycket i vikt, för det har jag redan gjort så det räcker, så det vill jag verkligen inte. Men som tur är så går jag redan hos en dietist pga min övervikt, så jag ska ta hjälp av henne att hålla maten på en bra nivå. Det som är svårt är ju allt småätande som är risken att man gör då man är röksugen, men jag ska försöka att hålla mig ifrån det. Jag har ju en hög ambition att börja med stavgång också, men konstigt nog så har jag så svårt att komma ut när jag är själv. Det är ju så tråååååååkigt att gå ensam...
Jag är iallafall sååååå glad och stolt över mig själv att nu har jag klarat den svåraste tredje dagen utan att ta ett bloss, så nu hoppas jag att det kommer att fortsätta att vara så här för då kommer det inte att vara några som helst problem att sluta för gott. Hurra för mig!!!!!
Jag slutade kvällen den 12 januari och tog då mitt sista bloss. Jag har bestämt mig för att använda NiQuitin plåster under tiden som en hjälp och det tar 10 veckor som man ska använda dem och trappa ner. Det går förvånansvärt bra och jag har väldigt lite abstinens. Men en orsak kan vara att jag har bestämt mig för att ta en piercing i tungan och då får man inte röka på en vecka. Det är en bra motivationsgrej och då tänkte jag att jag slutar lite innan för att inte ha de värsta problemen då jag tar piercingen. Det jag är mest rädd för är att jag kommer att gå upp mycket i vikt, för det har jag redan gjort så det räcker, så det vill jag verkligen inte. Men som tur är så går jag redan hos en dietist pga min övervikt, så jag ska ta hjälp av henne att hålla maten på en bra nivå. Det som är svårt är ju allt småätande som är risken att man gör då man är röksugen, men jag ska försöka att hålla mig ifrån det. Jag har ju en hög ambition att börja med stavgång också, men konstigt nog så har jag så svårt att komma ut när jag är själv. Det är ju så tråååååååkigt att gå ensam...
Jag är iallafall sååååå glad och stolt över mig själv att nu har jag klarat den svåraste tredje dagen utan att ta ett bloss, så nu hoppas jag att det kommer att fortsätta att vara så här för då kommer det inte att vara några som helst problem att sluta för gott. Hurra för mig!!!!!
Min kära familj
Min kära familj är jätteviktig för mig och de får mig att må så bra. Jag trivs tillsammans med dem och har jättekul när vi ses. Det är klart att vi har som alla andra saker i vår historia som har varit jobbiga, men vi har tagit oss igenom de flesta av dessa och på det viset kommit varandra så mycket närmare. Det jag uppskattar främst är att numera pratar vi om saker som de är, inte stoppar under mattan allt obehagligt, vi stöttar varandra, ger varandra kärlek och omtanke och vi finns här för varandra. Det är fantastiskt att vi nått hit där vi är idag, tack till er alla!!!
Min familj består av följande personer:
Mamma och Björn
Dotter Caroline och pojkvän Albert
Lillasyster Yvette, Christian och Dennis
Mormor Dagmar och Morfar Sture
Min familj består av följande personer:
Mamma och Björn
Dotter Caroline och pojkvän Albert
Lillasyster Yvette, Christian och Dennis
Mormor Dagmar och Morfar Sture
Hm, vem är jag??
Jag kan ju berätta lite om mig själv så att ni får en bild av vem jag är. Jag är som sagt 42 år ung, jag har en dotter som snart fyller 18år.....aaaaaahhhh, hur gick det till??? Vart tog alla åren vägen?? Hon är iallafall det finaste jag har och jag älskar henne så mycket. Hon bor hos sin pappa i Hälsingland, så vi ses inte så ofta, men däremot så msn'ar vi så gott som varje dag med varandra och det är så skönt. Jag tycker om att följa hennes vardag och vill veta så mycket som möjligt om hennes liv förstås.
Något som kanske är lite annorlunda med mig är att jag har Asperger syndrom. Om det kommer jag att berätta mycket mer om sen, men det jag kan säga nu är att jag är så tacksam för att jag äntligen har fått veta min diagnos och varför mitt liv inte har fungerat som andras. Det har varit mycket påfrestande att hela tiden känna sig annorlunda och fel, att bli missförstådd och försök har gjorts att ändra på mig i hela mitt liv. Detta gjorde ju att jag hade väldigt dålig självkänsla och självförtroende under större delen av mitt liv, men det kan jag säga har förbättrats betydligt sedan jag har fått hjälp och stöd av vården. Jag fick min diagnos för 2 år sen och efter det så har mycket förändrats. Jag har fått jobba otroligt mycket bara med att acceptera att jag har något som kallas diagnos, att jag är annorlunda, att det medför en hel del svårigheter i relationer och samtal, men jag har också fått en förklaring och det har varit viktigt för mig för att själv förstå. Jag har gått igenom alla sorters känslor under resans gång, sorg, ilska, frustration, hopplöshet, uppgivenhet mm. men till slut så landade jag i att jag iallafall tycker om mig själv som jag är och att jag ska kämpa för att jag ska få den hjälp jag behöver för att mitt liv ska fungera på bästa sätt.
Jag är sjukskriven och det har jag varit en längre tid pga total psykisk krasch. Jag har legat på psyket ett antal gånger av olika anledningar och det har varit oerhört jobbigt och påfrestande, inte minst för min familj. De har ändå funnits vid min sida under hela resans gång och jag är så oerhört tacksam för deras stöd och hjälp. Utan dem vet jag inte vart jag hade varit...Idag kan jag säga att jag mår bättre än jag någonsin gjort i hela mitt liv, men det är fortfarande så otroligt många saker som jag har att jobba med för att kunna fungera optimalt. Det går långsamt framåt, men jag har bestämt mig för att inte ha bråttom, det får ta den tid det tar och jag ska ta mig dit!!
Något som kanske är lite annorlunda med mig är att jag har Asperger syndrom. Om det kommer jag att berätta mycket mer om sen, men det jag kan säga nu är att jag är så tacksam för att jag äntligen har fått veta min diagnos och varför mitt liv inte har fungerat som andras. Det har varit mycket påfrestande att hela tiden känna sig annorlunda och fel, att bli missförstådd och försök har gjorts att ändra på mig i hela mitt liv. Detta gjorde ju att jag hade väldigt dålig självkänsla och självförtroende under större delen av mitt liv, men det kan jag säga har förbättrats betydligt sedan jag har fått hjälp och stöd av vården. Jag fick min diagnos för 2 år sen och efter det så har mycket förändrats. Jag har fått jobba otroligt mycket bara med att acceptera att jag har något som kallas diagnos, att jag är annorlunda, att det medför en hel del svårigheter i relationer och samtal, men jag har också fått en förklaring och det har varit viktigt för mig för att själv förstå. Jag har gått igenom alla sorters känslor under resans gång, sorg, ilska, frustration, hopplöshet, uppgivenhet mm. men till slut så landade jag i att jag iallafall tycker om mig själv som jag är och att jag ska kämpa för att jag ska få den hjälp jag behöver för att mitt liv ska fungera på bästa sätt.
Jag är sjukskriven och det har jag varit en längre tid pga total psykisk krasch. Jag har legat på psyket ett antal gånger av olika anledningar och det har varit oerhört jobbigt och påfrestande, inte minst för min familj. De har ändå funnits vid min sida under hela resans gång och jag är så oerhört tacksam för deras stöd och hjälp. Utan dem vet jag inte vart jag hade varit...Idag kan jag säga att jag mår bättre än jag någonsin gjort i hela mitt liv, men det är fortfarande så otroligt många saker som jag har att jobba med för att kunna fungera optimalt. Det går långsamt framåt, men jag har bestämt mig för att inte ha bråttom, det får ta den tid det tar och jag ska ta mig dit!!
Här är jag:)
Välkommen till min nya blogg!
Här är jag nu och ska börja att blogga för första gången i mitt liv:) Det ska bli spännande och givande att skriva av sig och att förhoppningsvis få många kommentarer från er där ute. Jag kommer att skriva om mig själv, tankar, åsikter, drömmar, kärlek, livet mm. Jag vill höra era tankar om dessa ämnen så skriv gärna en rad om jag berör ett ämne som intresserar. Må så gott, Amari
