Prat och ord
Nu tänkte jag skriva om något som ställer till en hel del bekymmer för mig både till vardags och till fest. Det är att jag otroligt svårt att vara med flera personer samtidigt i samtal, för att det blir svårt för mig att ta in, tolka, förstå och sammanfatta vad som sägs.
Det blir ofta rörigt och svårbegripligt, och när jag ska delta i samtalen så har man redan hunnit byta ämne innan jag hinner att säga det jag ville säga. Allting går så fort nu för tiden, man pratar fort, bestämmer fort, kommer fort, lämnar fort. Det är något som inte funkar för mig. Jag behöver tid för att bearbeta vad samtalen handlar om och tid att komma på vad jag vill säga, eller fatta beslut om något.
Hur kul är det här då på en skala??? Vilken festprisse man är:) Det här gör att jag känner mig tråkig och ointressant, dum och långsam, vilket naturligtvis inte är sant. Det vet ju jag också, men det känns så och det tar mycket energi åt att delta i några sådana här sammanhang. Det är otroligt svårt att hänga med när orden studsar mellan olika personer, alla verkar förstå och hänga med, skratta på rätt ställe etc. Men jag, jag är fortfarande på att förstå vad som sades först och har inte hängt med att nu pratar vi om nåt helt annat.
Det här gör att jag undviker större sällskap och fester, för det tar så mycket kraft att ta sig igenom en kväll, så trots att det är trevligt att vara med i samvaron, så tackar jag för det mesta nej till det. Är det dessutom barn med som leker, skriker och stojar eller musik så är det stört omöjligt för mig att stanna kvar en lång stund. Det är inte det att jag inte tycker om barn eller musik, men det gör mig oftast helt utmattad.
Det som fungerar allra bäst är om jag själv får styra samtalet i vilken takt det ska gå och prata om något som jag känner till själv. Men då brukar jag se och märka att folk börjar skruva på sig efter ett tag och det funkar ju inte heller att det bara är jag som håller låda. Det kan fungera ett tag om jag får sitta och prata med en och samma person, men oftast är det ju massa prat runtomkring som jag inte kan filtrera bort, så det blir också utmattande.
Det bästa för mig är då jag bara träffar en person i taget. Då kan jag fokusera mig på den och samtalet flyter på mellan oss. Det jag också får att fungera allra bäst det är om jag läser en text, för då kan jag gå tillbaka och titta på det som fattades, men det kan man ju inte göra i samtal. Tyvärr leder detta till en stor isolering, dock självvald, för jag har det trots allt bäst hemma hos mig i lugn och ro.
Det blir ofta rörigt och svårbegripligt, och när jag ska delta i samtalen så har man redan hunnit byta ämne innan jag hinner att säga det jag ville säga. Allting går så fort nu för tiden, man pratar fort, bestämmer fort, kommer fort, lämnar fort. Det är något som inte funkar för mig. Jag behöver tid för att bearbeta vad samtalen handlar om och tid att komma på vad jag vill säga, eller fatta beslut om något.
Hur kul är det här då på en skala??? Vilken festprisse man är:) Det här gör att jag känner mig tråkig och ointressant, dum och långsam, vilket naturligtvis inte är sant. Det vet ju jag också, men det känns så och det tar mycket energi åt att delta i några sådana här sammanhang. Det är otroligt svårt att hänga med när orden studsar mellan olika personer, alla verkar förstå och hänga med, skratta på rätt ställe etc. Men jag, jag är fortfarande på att förstå vad som sades först och har inte hängt med att nu pratar vi om nåt helt annat.
Det här gör att jag undviker större sällskap och fester, för det tar så mycket kraft att ta sig igenom en kväll, så trots att det är trevligt att vara med i samvaron, så tackar jag för det mesta nej till det. Är det dessutom barn med som leker, skriker och stojar eller musik så är det stört omöjligt för mig att stanna kvar en lång stund. Det är inte det att jag inte tycker om barn eller musik, men det gör mig oftast helt utmattad.
Det som fungerar allra bäst är om jag själv får styra samtalet i vilken takt det ska gå och prata om något som jag känner till själv. Men då brukar jag se och märka att folk börjar skruva på sig efter ett tag och det funkar ju inte heller att det bara är jag som håller låda. Det kan fungera ett tag om jag får sitta och prata med en och samma person, men oftast är det ju massa prat runtomkring som jag inte kan filtrera bort, så det blir också utmattande.
Det bästa för mig är då jag bara träffar en person i taget. Då kan jag fokusera mig på den och samtalet flyter på mellan oss. Det jag också får att fungera allra bäst det är om jag läser en text, för då kan jag gå tillbaka och titta på det som fattades, men det kan man ju inte göra i samtal. Tyvärr leder detta till en stor isolering, dock självvald, för jag har det trots allt bäst hemma hos mig i lugn och ro.
Kommentarer
Trackback
