amariraphaelis

Idag är det lördag och som vanligt så är det inte mycket som händer då. I och för sig så är det inte riktigt sant, för jag hade planerat att åka till Norrtälje så det skulle ha varit en aktivitet idag, men eftersom jag hade ont i tungan och dricker nutrilett så kändes det som att det var bättre att jag är hemma idag. Det var synd för jag skulle så gärna ha träffat Irene, men som jag sa till henne så får det bli en annan dag, snart då.

Vad har jag då gjort idag??? Jag gick upp tidigt med Carina, som är här den här helgen också. Drack mitt kaffe och nutrilett, väldigt upplyftande...Sen gick jag och la mig igen för jag var som vanligt trött. Jag gick upp vid 11 och sen har det bara varit skidor för hela slanten. Jag tycker det är så roligt att titta på det och nu är det ju kul för det går bra för svenskarna också.

Det var lite tråkigt för min vän Tommy som skulle komma imorgon ringde och berättade att han hade åkt av vägen med bilen. Han hade fastnat i en sån där snömoddsträng och sen halkat av och ner i en slänt. Usch, vad läskigt, det hade ju kunnat gå riktigt illa. Han hade dessutom sina två kära barn i bilen, så det är jag väldigt tacksam för att det mest var bilen som blev skadad. Synd för Tommy med tanke på att det är en förlust med bilen, men han får tacka sin lyckliga stjärna att de inte blev skadade. Så nu blir det ingen träff imorgon som var planerat och det var jättesynd. Vi har inte setts på så länge och jag hade sett fram emot att träffas, men då sa vi att vi ses och käkar middag nästa gång istället. Vi hade ju inte kunnat göra det nu med tanke på nutriletten, så det var kanske lika bra det. Lite trevligt måste vi ju ha.

Vad tycker jag då om helgerna egentligen??? När jag har mitt schema som jag har det, så är det så att veckorna är det bästa för mig, för då har jag mina aktiviteter att gå till och göra. Helgerna blir bara dötid och en längtan till att nästa vecka ska börja. Visst skulle jag kunna göra mer på helgerna och hälsa på vänner och så, men det är ju så att efter att veckan är slut så är jag trött och behöver vila och återhämta krafter till att orka med veckan därpå. Det som är utmaningen är att det är mycket tid att slå ihjäl och det blir ofta tråkigt. Då är det lätt att ångesten kommer krypande och det blir jobbigt. Jag känner mig ofta väldigt ensam och önskar att jag hade mer sällskap än jag har. Det är ju faktiskt  också så att de flesta andra när de är lediga oftast är uppbokade på diverse saker på helgerna, om inte annat så försöker man göra det man inte hunnit med hemma under veckorna och vill ogärna åka nånstans utan bara vara med familjen. Då blir det svårt att få till det där att man ska ses och göra något tillsammans. Har man familj så är det ju också ofta så att barnen har någon aktivitet på helgen som man måste ta hänsyn till. Jag är ju ensamstående, och kan för det mesta styra min tid som jag vill, men det är tyvärr svårt att få till det att träffa sina vänner överhuvud taget.

Men idag har jag faktiskt börjat skriva igen på boken så det känns som att nåt nyttigt blev gjort. Jag ska försöka att schemalägga skrivandet nu och ha det som en aktivitet, och vara disciplinerad och skriva en bit varje dag. Jag har kommit halvvägs på boken, så det känns ändå som att den värsta biten är gjord. Det var ju den första halvan som har varit jobbigast i hela processen och jag tror det var just därför jag också fick skrivtorka. Det blev för jobbigt att hantera och återuppleva helt enkelt. Nu ska jag ju skriva om allt positivt som hänt för att jag skulle komma hit där jag står idag, så förhoppningsvis infinner sig en positiv energi som ger mig kraft nu. Sen har jag en hel del drömmar om vad jag vill ska ske efter att boken förhoppningsvis blir utgiven, så jag känner mig lite otålig för jag vill att det ska hända NU. Men en sak i taget, jag har ju en tendens att vara otålig men nu måste jag låta det här ha sin gång. Tålamod, tålamod, tålamod...Det är ju inte riktigt min starkaste sida, men jag gör mitt bästa:)

Må så gott och hoppas er helg är bra, KRAM A


Hoppets strimmor