amariraphaelis

Nu ska jag berätta något som är så typiskt mig och som också kan vara typiskt för andra aspergare. Det handlar om att handla mat. Det är något som är en stor och besvärlig procedur för mig. Andra människor verkar kunna planera inköpen, variera sig, gå till affären och sen spontant improvisera även andra saker än det som står på listan. Hm, tänker ni då, har inte alla det så???? HAHA, nääää, så är det inte för mig...För det första skulle jag kunna använda samma lista för varje gång jag går och handlar. Jag förändrar mig inte i det jag handlar, så det vore väldigt enkelt att bara använda samma lapp. Så som det funkar för mig är att jag faktiskt äter samma sak varje vecka, hm ja ibland varje dag för att det är det absolut enklaste för mig och det ger mig minst ångest. För mycket förändringar är jobbiga för mig... Så det jag gör är att ha en lapp med mig, utan lapp vore det omöjligt att överhuvudtaget komma ihåg nånting jag ska ha...Jag handlar bara en gång i veckan för det är en så belastande procedur för mig så jag vill undvika att behöva göra det fler gånger. När jag sen kommer in på Willy:s där jag försöker handla allt, onödigt att välja något ställe som är dyrare och där man inte hittar...så fokuserar jag mig bara på lappen och går snabbt igenom dit jag ska. Jag kan ju skoja lite och säga att det finns en upptrampad stig till alla mina saker som jag ska ha där , för jag går ju precis samma väg varje gång:)

Det min mamma har försökt få mig att göra är att gå igenom gång för gång där och titta på varorna ifall att det är något som jag skulle vilja ha utöver det jag har på listan. Hon tycker det är jättekul att handla och kan gå i timmar fram och tillbaka och fantisera om vad hon skulle kunna göra med olika rätter och ingridienser. Aaaaahhhh, nää sån är inte jag och det funkar inte för mig. Jag kan absolut inte komma på nåt som jag skulle kunna göra av olika saker, mer än det jag redan kan. Skulle det vara så att jag skulle hitta på nåt nytt, så behöver jag någon som introducerar tanken och idén och talar om precis hur man gör. Det är ju ett litet störande moment att frångå listan, men det kan gå om jag bara får en bra förklaring.
Jag tycker min mamma är galen som kan gå så länge i affären, men tur är ju att vi är olika:) Jag skulle bli tokig om jag skulle behöva gå med en massa människor och trängas med vagnar, korgar, skrikande barn osv...Det är det värsta jag vet. Att vara i denna miljö kan vara väldigt ångestladdat för mig, stressande, för trångt, för mycket folk, rörigt mm. Då är jag slut i timmar efteråt...

Det finns ju en positiv sak med detta sätt att vara och det är att jag kan ungefär veta exakt hur mycket pengar jag kommer att lägga på min mat varje månad, för det är på ett ungefär samma summa varje vecka. Då kan jag ju iallafall ha en fungerande budget, med tanke på den usla ekonomin som jag har... 

Problemet jag har är att jag nästan alltid är tvungen att köpa godis när jag är och handlar. Det förstör både planeringen och budgeten, men nu har jag och dietisten kommit överens om att jag bara får äta godis en gång i veckan och det är lördag. Jag ska inte handla godiset då jag veckohandlar, utan det ska jag gå och göra på lördagen för att inte riskera att äta upp det innan. Då är det också enkelt att budgetera dels veckohandlingen och godisinköpet, så har jag månadsplaneringen klar. Jag har tänkt att jag ska ha det så här just för att inte riskera att äta alldeles för mycket godis nu när jag slutat röka. Dietisten och jag diskuterade om att det är så lätt att ersätta rökningen med godis och det får bara inte hända. Sen är det ju för tufft att aldrig få äta godis, så då kom vi överens om att lördagen är en bra dag att få vara fri från dieter och regler. JIPPI vad jag ska äta:) Så idag har jag köpt en påse winegums, som är en stor favorit och den tänkte jag att jag skulle äta till Körslaget ikväll och riktigt njuta av smaken. Mums! Men det här ska jag nu försöka hålla mig till för att klara av att inte röka och inte gå upp i vikt. Jag är ju glad bara jag håller mig på samma vikt som jag har nu, det får duga, men skulle jag kunna gå ner i vikt så vore det ett smärre mirakel.