Hm, vem är jag??
Jag kan ju berätta lite om mig själv så att ni får en bild av vem jag är. Jag är som sagt 42 år ung, jag har en dotter som snart fyller 18år.....aaaaaahhhh, hur gick det till??? Vart tog alla åren vägen?? Hon är iallafall det finaste jag har och jag älskar henne så mycket. Hon bor hos sin pappa i Hälsingland, så vi ses inte så ofta, men däremot så msn'ar vi så gott som varje dag med varandra och det är så skönt. Jag tycker om att följa hennes vardag och vill veta så mycket som möjligt om hennes liv förstås.
Något som kanske är lite annorlunda med mig är att jag har Asperger syndrom. Om det kommer jag att berätta mycket mer om sen, men det jag kan säga nu är att jag är så tacksam för att jag äntligen har fått veta min diagnos och varför mitt liv inte har fungerat som andras. Det har varit mycket påfrestande att hela tiden känna sig annorlunda och fel, att bli missförstådd och försök har gjorts att ändra på mig i hela mitt liv. Detta gjorde ju att jag hade väldigt dålig självkänsla och självförtroende under större delen av mitt liv, men det kan jag säga har förbättrats betydligt sedan jag har fått hjälp och stöd av vården. Jag fick min diagnos för 2 år sen och efter det så har mycket förändrats. Jag har fått jobba otroligt mycket bara med att acceptera att jag har något som kallas diagnos, att jag är annorlunda, att det medför en hel del svårigheter i relationer och samtal, men jag har också fått en förklaring och det har varit viktigt för mig för att själv förstå. Jag har gått igenom alla sorters känslor under resans gång, sorg, ilska, frustration, hopplöshet, uppgivenhet mm. men till slut så landade jag i att jag iallafall tycker om mig själv som jag är och att jag ska kämpa för att jag ska få den hjälp jag behöver för att mitt liv ska fungera på bästa sätt.
Jag är sjukskriven och det har jag varit en längre tid pga total psykisk krasch. Jag har legat på psyket ett antal gånger av olika anledningar och det har varit oerhört jobbigt och påfrestande, inte minst för min familj. De har ändå funnits vid min sida under hela resans gång och jag är så oerhört tacksam för deras stöd och hjälp. Utan dem vet jag inte vart jag hade varit...Idag kan jag säga att jag mår bättre än jag någonsin gjort i hela mitt liv, men det är fortfarande så otroligt många saker som jag har att jobba med för att kunna fungera optimalt. Det går långsamt framåt, men jag har bestämt mig för att inte ha bråttom, det får ta den tid det tar och jag ska ta mig dit!!
Något som kanske är lite annorlunda med mig är att jag har Asperger syndrom. Om det kommer jag att berätta mycket mer om sen, men det jag kan säga nu är att jag är så tacksam för att jag äntligen har fått veta min diagnos och varför mitt liv inte har fungerat som andras. Det har varit mycket påfrestande att hela tiden känna sig annorlunda och fel, att bli missförstådd och försök har gjorts att ändra på mig i hela mitt liv. Detta gjorde ju att jag hade väldigt dålig självkänsla och självförtroende under större delen av mitt liv, men det kan jag säga har förbättrats betydligt sedan jag har fått hjälp och stöd av vården. Jag fick min diagnos för 2 år sen och efter det så har mycket förändrats. Jag har fått jobba otroligt mycket bara med att acceptera att jag har något som kallas diagnos, att jag är annorlunda, att det medför en hel del svårigheter i relationer och samtal, men jag har också fått en förklaring och det har varit viktigt för mig för att själv förstå. Jag har gått igenom alla sorters känslor under resans gång, sorg, ilska, frustration, hopplöshet, uppgivenhet mm. men till slut så landade jag i att jag iallafall tycker om mig själv som jag är och att jag ska kämpa för att jag ska få den hjälp jag behöver för att mitt liv ska fungera på bästa sätt.
Jag är sjukskriven och det har jag varit en längre tid pga total psykisk krasch. Jag har legat på psyket ett antal gånger av olika anledningar och det har varit oerhört jobbigt och påfrestande, inte minst för min familj. De har ändå funnits vid min sida under hela resans gång och jag är så oerhört tacksam för deras stöd och hjälp. Utan dem vet jag inte vart jag hade varit...Idag kan jag säga att jag mår bättre än jag någonsin gjort i hela mitt liv, men det är fortfarande så otroligt många saker som jag har att jobba med för att kunna fungera optimalt. Det går långsamt framåt, men jag har bestämt mig för att inte ha bråttom, det får ta den tid det tar och jag ska ta mig dit!!
Kommentarer
Trackback
