Mysig fikastund
Idag när jag vaknade så hade jag fortfarande ångest och jag var trött. Jag hade bestämt möte med en vän, i och för sig inte förrän vid 14, så jag visste att jag fick tid att vila och sova ut trots allt. Men något i mig gnagde och jag ville fly, undvika att behöva göra något annat. Jag ville gärna gräva ner mig i ångesten och slippa vara trevlig och social.
Men, jag tog tag i mig själv och bestämde mig för att den här rösten inte skulle få vinna idag. Jag tog det lugnt tills Christer kom, och sen åkte vi till ett av mina favoritställen på Lidingö - Tindra Loves Coffee. Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle få ta något gott till kaffet och det blev en mumsig chokladboll med pärlsocker på. 
Mums:) Vacker tavla
Christer, kär vän!
Jag njöt verkligen av chokladbollen och vi satt och pratade i flera timmar. Det blev förstås mycket prat om dans eftersom det är Christers specialité, han försökte övertyga mig om att jag också ska börja, men jag sa att jag behöver hitta en partner som vill dansa först...Annars är det både roligt och en bra motionsform.
Jag ångrar verkligen inte att jag bestämde mig för att gå ut iallafall. Det var både härligt och befriande av dåliga tankar, så tack Christer! Kvällen ägnade jag mig åt att läsa Sjöjungfrun, den är såååå bra. En liten recension kommer senare.
Må gott och lev väl, KRAM A
Kan man få må bra???????
Idag är en ny dag och efter gårdagen var jag mycket trött och sliten. Jag sov gott i natt, tacka för det med de medicinerna...
Men jag kände mig tung i sinnet och nere i allmänhet i morse när jag vaknade.
Det har väckts en svår tanke i mig den senaste tiden och den handlar om hur det är att vara psykiskt sjuk och stå inför ett tillfrisknande. Det är en svår balansgång på många sätt, men en viktig komponent här är vad ens omgivning kan stötta med och hjälpa till med.
När man mår dåligt så är det så himla viktigt och läkande att ha människor runtomkring sig som bryr sig och som stöttar då det är tungt för att man ska orka ta ett steg till den dagen. Man blir buren på så många olika sätt av omtanke och medkänsla, viljan att finnas till hands finns där och många vill hjälpa till.
Men det jag märker är att ju bättre jag mår och ju mer jag återhämtar mig så försvinner mycket av det där som var så självklart förrut och det gör mig rädd. Vägen jag vandrar i mitt tillfrisknande till att få ett så bra liv som möjligt är kantat av olika svårigheter och stödet jag har haft på min resa är lika viktigt nu som då.
Det är svårt att leva med att alla har sitt och sina liv och det är svårt att få tid över till någon som faktiskt behöver rätt så mycket kontakt. Jag vet så väl hur det är och jag försöker att inte ta illa vid mig. Men t.ex. så när jag låg på sjukhuset och mådde skitdåligt, så gjordes en besökslista så att jag på något sätt skulle ha en nära kontakt med mina nära och kära. Det var otroligt värdefullt för mig då. Men sen när man kommer hem och återgår till en vardag, så undrar jag plötsligt vart alla tog vägen. Det är så lätt att falla in i fällan att jag får uppmärksamhet och omtanke bara då jag mår dåligt och ingen då jag mår bra, så varför anstränga sig att må bra??? Jag vill absolut inte anklaga någon i det här nu utan jag vet att ni alla finns där ute och tänker på mig ofta. Det är bara så svårt att få detta att gå ihop och fungera, trots att jag nu mår så otroligt mycket bättre än tidigare.
Tråden till det goda är fortfarande så tunn och skör och den kan brista när som helst. Det gör mig också rädd, men jag försöker att hålla fast vid det goda för att få stanna kvar här så länge som möjligt. Jag försöker att lägga på minnet och tydliggöra allt som är bra och som fungerar, men jag har svårt att göra det ensam. Jag behöver fortfarande ett nära stöd och ett engagemang i det som nu går bra och ett deltagande. Det får mig att känna att livet är verkligt och att det verkligen händer goda saker, även för mig.
Det är ju meningen att vården ska ge en behandling som gör att man kan må så bra som möjligt och att man också blir så självständig som möjligt med hjälp av dem. Men det som är så viktigt är att ha kontakt med de nära för det är länken till det normala i livet, det som man tappat bort så mycket av under tiden då man varit sjuk. Det är superviktigt att få den biten att fungera för att kunna återvända till något som iallafall liknar ett normalt liv.
Det jag egentligen vill säga med det här är att jag behöver er, jag behöver det handfasta stödet för att inte falla. Jag klarar det inte själv och jag är tacksam för att ni finns därute. Dessa tankar och känslor föder en ångest i mig, men jag ska klara att hantera den och besegra monstren inom mig. Jag vet att ni tror på mig, och jag ska försöka att tro på mig själv.
Stöd behöver vi alla ha!
STOR KRAM TILL ER ALLA, A
Men jag kände mig tung i sinnet och nere i allmänhet i morse när jag vaknade.
Det har väckts en svår tanke i mig den senaste tiden och den handlar om hur det är att vara psykiskt sjuk och stå inför ett tillfrisknande. Det är en svår balansgång på många sätt, men en viktig komponent här är vad ens omgivning kan stötta med och hjälpa till med.
När man mår dåligt så är det så himla viktigt och läkande att ha människor runtomkring sig som bryr sig och som stöttar då det är tungt för att man ska orka ta ett steg till den dagen. Man blir buren på så många olika sätt av omtanke och medkänsla, viljan att finnas till hands finns där och många vill hjälpa till.
Men det jag märker är att ju bättre jag mår och ju mer jag återhämtar mig så försvinner mycket av det där som var så självklart förrut och det gör mig rädd. Vägen jag vandrar i mitt tillfrisknande till att få ett så bra liv som möjligt är kantat av olika svårigheter och stödet jag har haft på min resa är lika viktigt nu som då.
Det är svårt att leva med att alla har sitt och sina liv och det är svårt att få tid över till någon som faktiskt behöver rätt så mycket kontakt. Jag vet så väl hur det är och jag försöker att inte ta illa vid mig. Men t.ex. så när jag låg på sjukhuset och mådde skitdåligt, så gjordes en besökslista så att jag på något sätt skulle ha en nära kontakt med mina nära och kära. Det var otroligt värdefullt för mig då. Men sen när man kommer hem och återgår till en vardag, så undrar jag plötsligt vart alla tog vägen. Det är så lätt att falla in i fällan att jag får uppmärksamhet och omtanke bara då jag mår dåligt och ingen då jag mår bra, så varför anstränga sig att må bra??? Jag vill absolut inte anklaga någon i det här nu utan jag vet att ni alla finns där ute och tänker på mig ofta. Det är bara så svårt att få detta att gå ihop och fungera, trots att jag nu mår så otroligt mycket bättre än tidigare.
Tråden till det goda är fortfarande så tunn och skör och den kan brista när som helst. Det gör mig också rädd, men jag försöker att hålla fast vid det goda för att få stanna kvar här så länge som möjligt. Jag försöker att lägga på minnet och tydliggöra allt som är bra och som fungerar, men jag har svårt att göra det ensam. Jag behöver fortfarande ett nära stöd och ett engagemang i det som nu går bra och ett deltagande. Det får mig att känna att livet är verkligt och att det verkligen händer goda saker, även för mig.
Det är ju meningen att vården ska ge en behandling som gör att man kan må så bra som möjligt och att man också blir så självständig som möjligt med hjälp av dem. Men det som är så viktigt är att ha kontakt med de nära för det är länken till det normala i livet, det som man tappat bort så mycket av under tiden då man varit sjuk. Det är superviktigt att få den biten att fungera för att kunna återvända till något som iallafall liknar ett normalt liv.
Det jag egentligen vill säga med det här är att jag behöver er, jag behöver det handfasta stödet för att inte falla. Jag klarar det inte själv och jag är tacksam för att ni finns därute. Dessa tankar och känslor föder en ångest i mig, men jag ska klara att hantera den och besegra monstren inom mig. Jag vet att ni tror på mig, och jag ska försöka att tro på mig själv.
Stöd behöver vi alla ha!
STOR KRAM TILL ER ALLA, A
ÅNGEST............
OBS!!! NI SOM INTE VILL LÄSA OM HUR DET ÄR ATT HA ÅNGEST, BLÄDDRA FÖRBI DETTA INLÄGG DÅ!!!!!!!!
Fy fan, vilken ångest jag har just nu. Det är obegripligt hur något som känts så bra i 2 hela dagar så snabbt kan förvandlas till ett helvete och en mardröm. Ni som har erfarenhet av stark ångest vet vad jag pratar om, annars är det svårt att förklara för någon som aldrig upplevt det.
Jag känner mig så liten och värdelös just nu och önskar att någon skulle finnas till hands och bara hålla om mig och trösta. Tänk om det fanns nåt ställe man kunde få ringa till där de visste hur man skulle hantera någon som har svår ångest, men det finns det naturligtvis inte. Bara akut-teamet och de har jag ju ingen särskilt bra erfarenhet av. Folk kommer med så dumma frågor och påståenden när de ska hjälpa, när man egentligen behöver någon som handfast guidar en ur det här tillståndet av bara kaos. Mörker....Jag vill inte vara här och jag har nu tagit 3 ångestdämpande tabletter på en gång bara för att slippa.
Jag sitter och stålsätter mig för att inte gå iväg och fixa cigaretter också som kan dämpa för stunden. Det känns skitjobbigt för jag har inte haft nån ångestattack sen jag slutade röka och det här är inte lätt att hantera. Hur f-n ska jag klara det här då??? Jag vill ju ha godis också som dämpar ångesten, men det har jag inte heller hemma.
Egentligen är det här det bästa, att få rida ut stormen och se att jag klarar det. För det gör jag, det kommer till en topp och sen dalar det ner igen. Men det är så fruktansvärt jobbigt att genomlida toppen. Varför??? Varför ska jag behöva ha det så här??? Vad är det för fel på mig???
Jag försöker med ångesthantering, andas, tänka på annat, jag sitter här och skriver för brinnande livet bara för att få något annat att fokusera på. Det börjar funka, ångesten börjar släppa lite nu. Tack och lov!!! Lugnet börjar infinna sig, äntligen...SKA SOVA NU!
Fy fan, vilken ångest jag har just nu. Det är obegripligt hur något som känts så bra i 2 hela dagar så snabbt kan förvandlas till ett helvete och en mardröm. Ni som har erfarenhet av stark ångest vet vad jag pratar om, annars är det svårt att förklara för någon som aldrig upplevt det.
Jag känner mig så liten och värdelös just nu och önskar att någon skulle finnas till hands och bara hålla om mig och trösta. Tänk om det fanns nåt ställe man kunde få ringa till där de visste hur man skulle hantera någon som har svår ångest, men det finns det naturligtvis inte. Bara akut-teamet och de har jag ju ingen särskilt bra erfarenhet av. Folk kommer med så dumma frågor och påståenden när de ska hjälpa, när man egentligen behöver någon som handfast guidar en ur det här tillståndet av bara kaos. Mörker....Jag vill inte vara här och jag har nu tagit 3 ångestdämpande tabletter på en gång bara för att slippa.
Jag sitter och stålsätter mig för att inte gå iväg och fixa cigaretter också som kan dämpa för stunden. Det känns skitjobbigt för jag har inte haft nån ångestattack sen jag slutade röka och det här är inte lätt att hantera. Hur f-n ska jag klara det här då??? Jag vill ju ha godis också som dämpar ångesten, men det har jag inte heller hemma.
Egentligen är det här det bästa, att få rida ut stormen och se att jag klarar det. För det gör jag, det kommer till en topp och sen dalar det ner igen. Men det är så fruktansvärt jobbigt att genomlida toppen. Varför??? Varför ska jag behöva ha det så här??? Vad är det för fel på mig???
Jag försöker med ångesthantering, andas, tänka på annat, jag sitter här och skriver för brinnande livet bara för att få något annat att fokusera på. Det börjar funka, ångesten börjar släppa lite nu. Tack och lov!!! Lugnet börjar infinna sig, äntligen...SKA SOVA NU!
"Ledig" dag
Äntligen, en helt "ledig" dag att bara ägna mig åt att vara hemma i min lägenhet och absolut inte sätta foten utanför dörren på hela dagen. Nja, jag kanske ska gå ut med soppåsen iallafall och det är ju några steg som jag måste gå då, men annars så ska jag vara inne hela dagen.
Jag gillar dessa dagar och jag har nu upptäckt att jag kommer att få väldigt lite av dem i framtiden. Det är på både gott och ont, men mest gott känner jag. Hela min kalender är i princip full i februari med aktiviteter varje dag, men trots det så har jag hittat en mycket god balans mellan dessa aktiviteter. Detta är ju en nödvändighet för mig för att livet och jag ska fungera.. Jag ska dessutom in med två mycket viktiga aktiviteter till och det är mina terapitimmar och mina träningsdagar. Ingen av dessa går att skippa, men jag tror att jag har hittat vart jag ska lägga in dem så det är lugnt.
Hörni, kommer ni ihåg vad det är för dag idag annars?? Idag får jag ju börja ÄTA igen:) MAT, MAT, MAT ska det bli, men naturligtvis efter dietistens schema. Inte någon svullo här inte, men det känns så skönt att få stoppa något fast i munnen igen. Dessutom så var jag så besviken då jag ställde mig på vågen i morse och upptäckte att jag bara gått ner 1½ kg på all den här plågan, så det var definitivt inte värt det. Det kan man göra på andra, bättre sätt, så det var sista gången nutrilett ska få ta plats i mitt liv. Så det så!
Jag har dessutom redan, så här tidigt, jobbat med boken en del och det går sakta framåt med den, mycket tillfredsställande. Jag vet ju att det kommer att krävas att jag ska samla ihop material som vi jobbat med, jag och min läkare, för att beskriva vad det var som gjorde att jag har kommit så långt som jag gjort och det är ett litet motstånd i mig att leta igenom alla mina papper för att få alla delar på plats. Ännu så länge skriver jag bara fritt ur minnet, men snart måste jag sätta igång med det. Jag behöver en extra puff i rumpan för att börja leta...Men det ska bli så kul att se allt vi gjorde där nere och återuppleva minnena som är så positiva. Det ger mig kraft och energi tillbaka att bara tänka på min underbara läkare som hjälpt mig så mycket. Tack gode Gud för henne och mina KP's!!!
Igår hände också något mycket positivt. Jag satt här och plötsligt så kände jag mig bara LYCKLIG:) Det kan jag säga var en hel oändlighet sen jag gjorde det sist, om jag nånsin ens har gjort det. Det var bara en sån djup känsla av tacksamhet över allt positivt som sker just nu, alla underbara människor jag har runtomkring mig som jobbar för mitt bästa och för att allt ska bli så bra som möjligt, många positiva aktiviteter, jag mår bra - har väldigt lite ångest just nu, jag har slutat RÖKA, jag KAN, jag VILL och jag SKA klara det här!!! Det ska bli bra till slut.
Jag berättade det för min käraste vän Lotta i telefonen och hon blev så glad när hon hörde detta. Dessutom så kom hon med en jättebra idé, att jag skulle få som hemläxa att skriva ner allt som gör mig lycklig idag på ett papper och göra det lite fint med bilder på som jag tycker om, sen lägga det i byrålådan för att kunna plocka fram det då jag kommer att ha sämre dagar, då allt känns tungt och jobbigt, omöjligt etc. Det var en strålande idé och jag gjorde den naturligtvis glatt. Nu ska jag bara skriva ut den på min mammas skrivare och sen lägga det nånstans att vila tills jag behöver det.
Jag är iallafall uppfylld av denna positiva känsla även idag och jag är så tacksam. Tack snälla Lotta för idén, du är en fantastisk vän och jag älskar DIG!!!
STOR KRAM TILL ER ALLA!!! A
Jag gillar dessa dagar och jag har nu upptäckt att jag kommer att få väldigt lite av dem i framtiden. Det är på både gott och ont, men mest gott känner jag. Hela min kalender är i princip full i februari med aktiviteter varje dag, men trots det så har jag hittat en mycket god balans mellan dessa aktiviteter. Detta är ju en nödvändighet för mig för att livet och jag ska fungera.. Jag ska dessutom in med två mycket viktiga aktiviteter till och det är mina terapitimmar och mina träningsdagar. Ingen av dessa går att skippa, men jag tror att jag har hittat vart jag ska lägga in dem så det är lugnt.
Hörni, kommer ni ihåg vad det är för dag idag annars?? Idag får jag ju börja ÄTA igen:) MAT, MAT, MAT ska det bli, men naturligtvis efter dietistens schema. Inte någon svullo här inte, men det känns så skönt att få stoppa något fast i munnen igen. Dessutom så var jag så besviken då jag ställde mig på vågen i morse och upptäckte att jag bara gått ner 1½ kg på all den här plågan, så det var definitivt inte värt det. Det kan man göra på andra, bättre sätt, så det var sista gången nutrilett ska få ta plats i mitt liv. Så det så!
Jag har dessutom redan, så här tidigt, jobbat med boken en del och det går sakta framåt med den, mycket tillfredsställande. Jag vet ju att det kommer att krävas att jag ska samla ihop material som vi jobbat med, jag och min läkare, för att beskriva vad det var som gjorde att jag har kommit så långt som jag gjort och det är ett litet motstånd i mig att leta igenom alla mina papper för att få alla delar på plats. Ännu så länge skriver jag bara fritt ur minnet, men snart måste jag sätta igång med det. Jag behöver en extra puff i rumpan för att börja leta...Men det ska bli så kul att se allt vi gjorde där nere och återuppleva minnena som är så positiva. Det ger mig kraft och energi tillbaka att bara tänka på min underbara läkare som hjälpt mig så mycket. Tack gode Gud för henne och mina KP's!!!
Igår hände också något mycket positivt. Jag satt här och plötsligt så kände jag mig bara LYCKLIG:) Det kan jag säga var en hel oändlighet sen jag gjorde det sist, om jag nånsin ens har gjort det. Det var bara en sån djup känsla av tacksamhet över allt positivt som sker just nu, alla underbara människor jag har runtomkring mig som jobbar för mitt bästa och för att allt ska bli så bra som möjligt, många positiva aktiviteter, jag mår bra - har väldigt lite ångest just nu, jag har slutat RÖKA, jag KAN, jag VILL och jag SKA klara det här!!! Det ska bli bra till slut.
Jag berättade det för min käraste vän Lotta i telefonen och hon blev så glad när hon hörde detta. Dessutom så kom hon med en jättebra idé, att jag skulle få som hemläxa att skriva ner allt som gör mig lycklig idag på ett papper och göra det lite fint med bilder på som jag tycker om, sen lägga det i byrålådan för att kunna plocka fram det då jag kommer att ha sämre dagar, då allt känns tungt och jobbigt, omöjligt etc. Det var en strålande idé och jag gjorde den naturligtvis glatt. Nu ska jag bara skriva ut den på min mammas skrivare och sen lägga det nånstans att vila tills jag behöver det.
Jag är iallafall uppfylld av denna positiva känsla även idag och jag är så tacksam. Tack snälla Lotta för idén, du är en fantastisk vän och jag älskar DIG!!!
STOR KRAM TILL ER ALLA!!! A
Böcker
Idag fick jag låna dessa två böcker av min ledsagare Solveig:
Det ska bli jättekul att läsa dem och recensioner kommer senare. Jag har inte kunnat läsa en bok på jättelänge, men nu börjar jag känna mig så lugn och stabil att jag kan det. Kom gärna med andra boktips om ni vet några bra böcker, helst svenska deckare då förstås;) KRAM A
Det ska bli jättekul att läsa dem och recensioner kommer senare. Jag har inte kunnat läsa en bok på jättelänge, men nu börjar jag känna mig så lugn och stabil att jag kan det. Kom gärna med andra boktips om ni vet några bra böcker, helst svenska deckare då förstås;) KRAM A
Senaste rapporten
Ja, jag var ju för trött i går för att skriva nåt vettigt, så jag gör ett försök idag då jag är utsövd och utvilad. Jag har just gått upp, för andra gången. Orkade helt enkelt inte tidigare...
Igår hade jag en mycket bra dag. Jag fick otroligt mycket gjort. Det började med att jag åkte till Labbet på min vårdcentral för att äntligen ta det där vanliga sköldkörtelprovet som jag egentligen ska göra varannan månad, men som nu blev lite längre emellan. Kan inte hjälpas, har inte kommit iväg helt enkelt. Jag åkte iväg tidigt för att jag tänkte att det är säkert jättemånga som sitter där i väntrummet och det kommer att ta tid. Men se det gjorde det inte, jag var först och jag var klar på 5 minuter, hihi va skönt. Jag hade dessutom en jättebra tjej som tog provet, det kändes absolut ingenting. Jag har ju för vana att ta med fjärilsnål för att de är de bästa för mina tunna kärl och konstigt nog så är det inte alla där som kan ta med en sån. Den här gången hade jag iallafall tur och fick en supertjej, skönt.
Jaha, vad skulle jag då göra för att slå ihjäl en timme när jag skulle ha nästa möte??? Jag var ju i Lidingö centrum, så jag gick och tog Metro och City, sen gick jag till Princess och köpte mig en kanna te. Men fattar ni, den kostade 25 spänn!!! Det är ju hutlöst tycker jag. Jag kan köpa en hel påse med te nästan för det priset och jag tar ju bara en liten slurk i tesilen, och vattnet kostar inget. Så vad är problemet?? Nåja, jag fick mitt te och det var gott iallafall. Tur det;)
Det var iallafall väldigt vilsamt och trevligt att sitta där och läsa och dricka gott te. En riktig njutningsstund, borde göra oftare.
Sen var det dags att åka upp till öppenvården för telefonkonferens. Jag, min kurator, min nuvarande läkare och min fd läkare skulle ha en telefonkonferens med tanke på att min fd läkare vill ändra mina diagnoser. Hon vill berätta om sina tankar och teorier kring det och då var en telefonkonferens en mycket bra idé. Jag var lite nervös för det är ett viktigt samtal där jag önskar att så mycket information som möjligt ska komma ut, så att jag bättre kan få hjälp med min behandling.
Men jag behövde verkligen inte oroa mig. Min fd läkare, som är underbar för övrigt, hade som vanligt mycket klokt att säga och vi hade en superdialog som nog var nyttig för de andra två att höra och följa för att se hur vi jobbade och hur jag behöver att man pratar till mig för att det ska bli begripligt.
Min fd läkare hade dessutom gjort iordning en rapport om sina betraktelser och berättade hur hon såg på mig, den var på 4 sidor! Men så tacksam jag är att hon fortfarande är engagerad och inblandad i detta och det kommer att vara till en stor hjälp för min nya kontakt med min läkare här uppe då vi nu ska börja samarbeta och hitta en bra modell för mig.
Det ska bli intressant att se vad han kommer fram till då vi ses igen, men jag har fullt förtroende för honom redan och jag tycker mycket om hans sätt att vara, så jag tror att det här kommer att bli riktigt bra.
Efter den här konferensen så var jag riktigt slut. Vi höll ju på i en timme, så det var mycket intryck och information som skulle bearbetas. Jag åkte direkt hem och vilade och drack nutrilett förstås. Guuud så trött jag är på detta nu.
Jag ringde några samtal, bl. a. till Tre, för min faktura hade inte kommit den här månaden. Jag fick alla uppgifter över telefonen, så det är ju tur att man har sån koll för annars skulle det kunna gå illa med betalningar etc.
Sen ringde jag till SonyEricssons support för att få hjälp med min telefon. Jag har varit så irriterad för att det inte har gått att zooma med den, så jag har försökt allt men inte lyckats få igång den funktionen. Till min förvåning så svarade killen att då den står på den högsta upplösningen så kan man inte zooma. VA???!!! Men varför då?? Han hade inget bra svar på det, mer än att det bara funkar så. Hm, nu är jag ju lite ledsen över att jag bytt telefon till faktiskt en sämre än min gamla. Förrut hade jag en k800i och nu har jag k770i, det enda jag kan vara glad över är att min nya telefon är lila, det är jättefint:) Men annars så är den klart sämre och den har inte ens blixt heller. Så, detta börjar likna en ännu större anledning till att köpa en digitalkamera så småningom. Drömmen är ju en Sony Cybershot.
Fin, men sämre...
Åh, en sån här vill jag ha!!!!!!!!!!
En annan dröm jag har, en Sony VAIO Laptop!!! Men då ska man väl vinna på Lotto eller nåt för att få råd med en sån...
Senare på eftermiddagen kom Solveig, min ledsagare. Vi hade ju städning på schemat idag och det var något som jag verkligen inte kände för just då...Men sagt och gjort, jag satte igång och hade bestämt att det var badrummet som skulle städas idag. Vi har ju bestämt att det ska va städning en gång i veckan och då ska jag ta ett rum i taget. Det känns verkligen bra.
Jag tog ut allt från badrummet, mattor, tvättkorg, våg, sopkorg, tvättställning etc. Sen satte jag igång med hyllorna jag har med en massa saker i, pust. Jag torkade precis vartenda grej och hyllorna och det blev så fint. Sen gjorde jag toaletten, blä, men det ska ju göras. Först torka utvändigt och helst därnere där det samlas mycket damm som man inte ser...Sen inuti. Nu glänser den, kan jag säga. Sen var det badrumsskåpet, huga vad det var dammigt uppepå. Tog ut allt och torkade även inuti. Handfatet var en historia för sig, det var smutsigt, kan man säga och badkaret likaså. På ytan ser allt jättefräscht ut, men sen när man börjar med mitt favoritmedel VIM, så lossnar det en hel del. Jag tog t.o.m. fläkten som jag retat mig på så länge, där det har fastnat så mycket damm och äckel. Den var lätt att göra ren, så det ska ske betydligt oftare nu. Listerna fick sitt också.
Dammsög allt, även under badkaret och sen svabbade jag. HURRA, jag hade klarat det!!! Solveig hade suttit på en pall under tiden och tittat på när jag städade, men hon var ett så glatt sällskap vilket gjorde det hela betydligt lättare. Nu GLÄNSER det verkligen i mitt badrum, luktar gott och det är så skönt. Jag bytte även handdukarna så att jag kan tvätta dem nästa vecka. Precis ALLT är städat nu. Bra jobbat, Amari!!!
Efter det här var orken helt slut. Jag bara föll ihop i fåtöljen och satt där en bra stund och bara vilade. Pratade länge med mamma och rapporterade dagens händelser från telefonkonferensen och det är så kul att även hon mår så bra som hon gör nu. Det är naturligtvis för att saker och ting faller på plats och fungerar, jag mår bra och fungerar också. Men det är för att det har börjat skapas en struktur i hela mitt liv och då håller jag ihop mycket bättre, då det inte flyter runt bara. Då drabbas jag av en sån ångest. Det här kommer att ta lite tid och jag behöver vara tålmodig och uthållig, men jag klarar mig bra under tiden för jag har fullt upp med andra aktiviteter som gör att jag mår bra. Tack och lov!
Idag är det då torsdag och idag händer inte så mycket mer än att jag och Solveig ska åka och veckohandla senare i eftermiddag. Så jag har möjlighet att återhämta mig och bara ta det lugnt en stor del av dagen.
Tack och lov så är det sista dagen med nutrilett idag och det är ett under att jag har stått ut. Jag trodde jag skulle bli tokig ett tag för jag längtade så mycket efter MAT. Men imorgon får jag börja äta igen, jippi.
Det verkar som att jag fått svamp på tungan också, för den ser verkligen äcklig ut, ungefär som en tvättsvamp med beläggningar på, urk. Men då fick jag ett gott råd av min vän Carina och det var att gurgla och dricka en liten flaska vischyvatten om dagen, så ska det tydligen försvinna av det. Tyvärr avskyr jag vischyvatten, men jag får ju stå ut med det, bara det försvinner. Kan ju inte komma tillbaka och ska byta piercingen och se ut så där, hihi.
Ja, det var en lååååång rapport från mig idag. Hoppas ni orkar läsa...Må så gott, och stor kram till er alla, A
Igår hade jag en mycket bra dag. Jag fick otroligt mycket gjort. Det började med att jag åkte till Labbet på min vårdcentral för att äntligen ta det där vanliga sköldkörtelprovet som jag egentligen ska göra varannan månad, men som nu blev lite längre emellan. Kan inte hjälpas, har inte kommit iväg helt enkelt. Jag åkte iväg tidigt för att jag tänkte att det är säkert jättemånga som sitter där i väntrummet och det kommer att ta tid. Men se det gjorde det inte, jag var först och jag var klar på 5 minuter, hihi va skönt. Jag hade dessutom en jättebra tjej som tog provet, det kändes absolut ingenting. Jag har ju för vana att ta med fjärilsnål för att de är de bästa för mina tunna kärl och konstigt nog så är det inte alla där som kan ta med en sån. Den här gången hade jag iallafall tur och fick en supertjej, skönt.
Jaha, vad skulle jag då göra för att slå ihjäl en timme när jag skulle ha nästa möte??? Jag var ju i Lidingö centrum, så jag gick och tog Metro och City, sen gick jag till Princess och köpte mig en kanna te. Men fattar ni, den kostade 25 spänn!!! Det är ju hutlöst tycker jag. Jag kan köpa en hel påse med te nästan för det priset och jag tar ju bara en liten slurk i tesilen, och vattnet kostar inget. Så vad är problemet?? Nåja, jag fick mitt te och det var gott iallafall. Tur det;)
Det var iallafall väldigt vilsamt och trevligt att sitta där och läsa och dricka gott te. En riktig njutningsstund, borde göra oftare.
Sen var det dags att åka upp till öppenvården för telefonkonferens. Jag, min kurator, min nuvarande läkare och min fd läkare skulle ha en telefonkonferens med tanke på att min fd läkare vill ändra mina diagnoser. Hon vill berätta om sina tankar och teorier kring det och då var en telefonkonferens en mycket bra idé. Jag var lite nervös för det är ett viktigt samtal där jag önskar att så mycket information som möjligt ska komma ut, så att jag bättre kan få hjälp med min behandling.
Men jag behövde verkligen inte oroa mig. Min fd läkare, som är underbar för övrigt, hade som vanligt mycket klokt att säga och vi hade en superdialog som nog var nyttig för de andra två att höra och följa för att se hur vi jobbade och hur jag behöver att man pratar till mig för att det ska bli begripligt.
Min fd läkare hade dessutom gjort iordning en rapport om sina betraktelser och berättade hur hon såg på mig, den var på 4 sidor! Men så tacksam jag är att hon fortfarande är engagerad och inblandad i detta och det kommer att vara till en stor hjälp för min nya kontakt med min läkare här uppe då vi nu ska börja samarbeta och hitta en bra modell för mig.
Det ska bli intressant att se vad han kommer fram till då vi ses igen, men jag har fullt förtroende för honom redan och jag tycker mycket om hans sätt att vara, så jag tror att det här kommer att bli riktigt bra.
Efter den här konferensen så var jag riktigt slut. Vi höll ju på i en timme, så det var mycket intryck och information som skulle bearbetas. Jag åkte direkt hem och vilade och drack nutrilett förstås. Guuud så trött jag är på detta nu.
Jag ringde några samtal, bl. a. till Tre, för min faktura hade inte kommit den här månaden. Jag fick alla uppgifter över telefonen, så det är ju tur att man har sån koll för annars skulle det kunna gå illa med betalningar etc.
Sen ringde jag till SonyEricssons support för att få hjälp med min telefon. Jag har varit så irriterad för att det inte har gått att zooma med den, så jag har försökt allt men inte lyckats få igång den funktionen. Till min förvåning så svarade killen att då den står på den högsta upplösningen så kan man inte zooma. VA???!!! Men varför då?? Han hade inget bra svar på det, mer än att det bara funkar så. Hm, nu är jag ju lite ledsen över att jag bytt telefon till faktiskt en sämre än min gamla. Förrut hade jag en k800i och nu har jag k770i, det enda jag kan vara glad över är att min nya telefon är lila, det är jättefint:) Men annars så är den klart sämre och den har inte ens blixt heller. Så, detta börjar likna en ännu större anledning till att köpa en digitalkamera så småningom. Drömmen är ju en Sony Cybershot.
Fin, men sämre...
Åh, en sån här vill jag ha!!!!!!!!!!
En annan dröm jag har, en Sony VAIO Laptop!!! Men då ska man väl vinna på Lotto eller nåt för att få råd med en sån...
Senare på eftermiddagen kom Solveig, min ledsagare. Vi hade ju städning på schemat idag och det var något som jag verkligen inte kände för just då...Men sagt och gjort, jag satte igång och hade bestämt att det var badrummet som skulle städas idag. Vi har ju bestämt att det ska va städning en gång i veckan och då ska jag ta ett rum i taget. Det känns verkligen bra.
Jag tog ut allt från badrummet, mattor, tvättkorg, våg, sopkorg, tvättställning etc. Sen satte jag igång med hyllorna jag har med en massa saker i, pust. Jag torkade precis vartenda grej och hyllorna och det blev så fint. Sen gjorde jag toaletten, blä, men det ska ju göras. Först torka utvändigt och helst därnere där det samlas mycket damm som man inte ser...Sen inuti. Nu glänser den, kan jag säga. Sen var det badrumsskåpet, huga vad det var dammigt uppepå. Tog ut allt och torkade även inuti. Handfatet var en historia för sig, det var smutsigt, kan man säga och badkaret likaså. På ytan ser allt jättefräscht ut, men sen när man börjar med mitt favoritmedel VIM, så lossnar det en hel del. Jag tog t.o.m. fläkten som jag retat mig på så länge, där det har fastnat så mycket damm och äckel. Den var lätt att göra ren, så det ska ske betydligt oftare nu. Listerna fick sitt också.
Dammsög allt, även under badkaret och sen svabbade jag. HURRA, jag hade klarat det!!! Solveig hade suttit på en pall under tiden och tittat på när jag städade, men hon var ett så glatt sällskap vilket gjorde det hela betydligt lättare. Nu GLÄNSER det verkligen i mitt badrum, luktar gott och det är så skönt. Jag bytte även handdukarna så att jag kan tvätta dem nästa vecka. Precis ALLT är städat nu. Bra jobbat, Amari!!!
Efter det här var orken helt slut. Jag bara föll ihop i fåtöljen och satt där en bra stund och bara vilade. Pratade länge med mamma och rapporterade dagens händelser från telefonkonferensen och det är så kul att även hon mår så bra som hon gör nu. Det är naturligtvis för att saker och ting faller på plats och fungerar, jag mår bra och fungerar också. Men det är för att det har börjat skapas en struktur i hela mitt liv och då håller jag ihop mycket bättre, då det inte flyter runt bara. Då drabbas jag av en sån ångest. Det här kommer att ta lite tid och jag behöver vara tålmodig och uthållig, men jag klarar mig bra under tiden för jag har fullt upp med andra aktiviteter som gör att jag mår bra. Tack och lov!
Idag är det då torsdag och idag händer inte så mycket mer än att jag och Solveig ska åka och veckohandla senare i eftermiddag. Så jag har möjlighet att återhämta mig och bara ta det lugnt en stor del av dagen.
Tack och lov så är det sista dagen med nutrilett idag och det är ett under att jag har stått ut. Jag trodde jag skulle bli tokig ett tag för jag längtade så mycket efter MAT. Men imorgon får jag börja äta igen, jippi.
Det verkar som att jag fått svamp på tungan också, för den ser verkligen äcklig ut, ungefär som en tvättsvamp med beläggningar på, urk. Men då fick jag ett gott råd av min vän Carina och det var att gurgla och dricka en liten flaska vischyvatten om dagen, så ska det tydligen försvinna av det. Tyvärr avskyr jag vischyvatten, men jag får ju stå ut med det, bara det försvinner. Kan ju inte komma tillbaka och ska byta piercingen och se ut så där, hihi.
Ja, det var en lååååång rapport från mig idag. Hoppas ni orkar läsa...Må så gott, och stor kram till er alla, A
Trogna läsare
Hej mina käraste vänner, jag är så glad för jag kan följa i statistiken att ni är inne och läser på min blogg. Jag har min trogna skara av läsare och det glädjer mig. Hoppas också att den kommer att sprida sig, för det är roligt att få kommentarer från när och fjärran. Sprid den gärna till era vänner också, det är bara kul.
Trött......
Idag har det varit en händelserik och aktiv dag och nu känner jag att jag är så trött att jag måste vila. Ska gå och lägga mig tidigt också. Jag orkar inte skriva och berätta om dagen, så jag tänkte att jag gör det i morgon istället.
Sådana här stunder som jag har nu så är det jätteviktigt för mig att lyssna på mina signaler som kroppen och sinnet ger mig. Annars är det superlätt att jag kapsejsar och ramlar och då blir det så tungt att ta sig upp därifrån. Jag behöver ha en bra balans på aktivitet och vila, och det får jag lägga ner mycket tid och planering på.
Så, till er alla önskar jag en trevlig kväll, må så gott, KRAM A
Sov gott...:)
Sådana här stunder som jag har nu så är det jätteviktigt för mig att lyssna på mina signaler som kroppen och sinnet ger mig. Annars är det superlätt att jag kapsejsar och ramlar och då blir det så tungt att ta sig upp därifrån. Jag behöver ha en bra balans på aktivitet och vila, och det får jag lägga ner mycket tid och planering på.
Så, till er alla önskar jag en trevlig kväll, må så gott, KRAM A
Sov gott...:)
Kryssning
JIPPI, JIPPI, JIPPI, jag har vunnit en kryssning till Mariehamn med Viking Line!!!! Faktiskt såg jag på deras hemsida att alla kan göra det, men jag hade "turen" att göra det på en dejtingsida där de gjorde reklam.
Sen kom ju den stora frågan, VEM skulle jag kunna ta med mig??? De flesta av mina vänner jobbar ju och har fullt upp med barn, hus, bil, båt, hund, skola etc. etc. etc. Men jag tänkte att jag måste iallafall fråga så jag får se om det funkar.
Jag ringde min äldsta vän Lotta och frågade henne om det skulle funka i hennes annars fulla kalender nu mellan den 1-28/2???? Tänk, hon sa att det skulle funka alldeles utmärkt, för hennes skola har bara vissa tider i veckan. Vi hittade genast två dagar som funkar och nu ska vi åka den 19/2.
Det ska bli sååååå MYSIGT, att bara äta gott, kanske basta (om jag inte får ångest av det förstås...), titta på folk, kanske träffa lite trevliga människor, dansa, PRATA, skratta och ha kul. Bara vi två, det är fantastiskt. Jag är så superglad!!!!
Så nu har jag ju ett mål med viktnedgången också;) haha. Kanske ska försöka gå ut på stan för att hitta nåt fint att sätta på mig. Jag har ju redan köpt fina byxor, fina stövletter har jag, så det ska va en fin topp till det. Jaaaaa, det tror jag att jag ska göra. Känner mig redan förväntansfull.
Tyvärr är det ju så att nu har man inget i taxfreen att göra. Ingen rökning, ingen sprit, inget godis, ingen parfym (pga doftallergin...) Tja, så Viking Line kommer inte att tjäna så mycket på mig, men Lotta kanske kommer att handla nåt iallafall. Ja, vi får se, kul ska det bli iallafall.
Må så gott, KRAMISAR A
Sen kom ju den stora frågan, VEM skulle jag kunna ta med mig??? De flesta av mina vänner jobbar ju och har fullt upp med barn, hus, bil, båt, hund, skola etc. etc. etc. Men jag tänkte att jag måste iallafall fråga så jag får se om det funkar.
Jag ringde min äldsta vän Lotta och frågade henne om det skulle funka i hennes annars fulla kalender nu mellan den 1-28/2???? Tänk, hon sa att det skulle funka alldeles utmärkt, för hennes skola har bara vissa tider i veckan. Vi hittade genast två dagar som funkar och nu ska vi åka den 19/2.
Det ska bli sååååå MYSIGT, att bara äta gott, kanske basta (om jag inte får ångest av det förstås...), titta på folk, kanske träffa lite trevliga människor, dansa, PRATA, skratta och ha kul. Bara vi två, det är fantastiskt. Jag är så superglad!!!!
Så nu har jag ju ett mål med viktnedgången också;) haha. Kanske ska försöka gå ut på stan för att hitta nåt fint att sätta på mig. Jag har ju redan köpt fina byxor, fina stövletter har jag, så det ska va en fin topp till det. Jaaaaa, det tror jag att jag ska göra. Känner mig redan förväntansfull.
Tyvärr är det ju så att nu har man inget i taxfreen att göra. Ingen rökning, ingen sprit, inget godis, ingen parfym (pga doftallergin...) Tja, så Viking Line kommer inte att tjäna så mycket på mig, men Lotta kanske kommer att handla nåt iallafall. Ja, vi får se, kul ska det bli iallafall.
Må så gott, KRAMISAR A
Kroppen
Hej alla fina, hoppas att ni har det bra i gråvädret. Som jag sa till en vän idag, att när det är grått ute ja då får man hitta andra saker att glädjas åt. Annars blir man ju tokig...
Idag har det handlat väldigt mycket om kroppen för mig. Sköööööönt!! Jag fick gå upp jättetidigt i morse för att vara hos sjukgymnasten halv 9, fatta, och jag var sååå trött. Men när jag väl kom dit så kändes det bra. Hon var supergullig och vi satt och pratade om mina mål och önskemål med kroppen. Som ni vet så går jag ju hos en dietist och har fått ett bra matschema. Nu ska jag lägga till att gå hos sjukgymnasten, rörelse på recept, och få igång denna klumpiga kropp igen. Visst är det så att jag behöver och vill gå ner i vikt, men det viktigaste är ändå hälsan. Det är inte bra att ha bukövervikt, som jag börjar få nu, så när jag ska böja mig ner och sätta på mig skorna så pustar jag och stånkar...Jamen hur roligt är det på en skala???
Hon började med att ge mig en stegräknare:
Ja, typ en liknande den här som jag ska ha i byxlinningen nu i 10 dagar för att hon ska få se hur mycket jag i genomsnitt rör på mig. Jamen hjälp, det kommer ju inte se bra ut, hihi. Jag rör mig minsta möjliga då jag är hemma, sitter mycket vid datorn och sen är ju inte lägenheten så värst stor heller. Det är väl de dagar då jag har aktiviteter som det kommer att se något sånär bra ut. Jaja, nu är det iallafall sanningens ögonblick, och hon kan ju inte hjälpa mig om hon inte vet hur det ser ut. Det ska bli en intressant studie.
De har verkligen ett jättefint gym där också, med löpband, cyklar, maskiner etc. och det känns ju betydligt bättre att gå där än på nåt flashigt gym inne i stan som jag iallafall inte kommer att komma iväg till. Nä, det här blir perfekt för mig. Gångavstånd och allt:)
Sen var jag på Qigong. Vi kör i en timme och det är bara några få deltagare så det är helt perfekt. Jag mådde så bra av det och när jag gick därifrån så bannade jag mig själv att jag inte gått på hela hösten. Det är sååååå skönt att göra och man får så mycket energi av det. Så nu kommer jag att köra det varje tisdag. Jag fick också ett träningsprogram av Francisco som visar olika rörelser, om jag skulle få för mig att vilja göra det hemma. Det var gulligt tänkt av honom.
2009 kommer att bli kroppens år för mig, känner jag. Det är verkligen ett måste för att jag ska orka må bra och det är nödvändigt att inkludera kroppen i all behandling som jag får. Annars så håller man sig bara till huvudbehandling och det blir obalans av det. Jag vill ha ett flöde i hela mitt system och det har jag tänkt skaffa mig nu. Påminn mig gärna och peppa mig om ni märker att jag fuskar. Det är en så bra ångesthantering att röra på kroppen att jag behöver verkligen det. Ni får gärna göra mig sällskap om ni vill och kan. Jag är säker på att ni alla skulle vilja och behöver röra mer på er;)
KRAM A
Längre hår
Ja just det, så var det det där med att låta håret växa också...pust, stånk och stön...Det här kommer INTE bli så kul, tror jag, för nu är håret absolut alldeles för långt för min vanliga frisyr, då jag brukar klippa mig för att jag tycker att det är så skönt att ha riktigt kort hår. Sen kan jag tänka mig om en månad, då det är ännu längre och man inte ser klok ut, för det är ingen frisyr alls. HUR SKA JAG STÅ UT???? Det är verkligen prövningens år det här, märker jag. Eller kanske förändringens år?? För er som känner mig vet ju hur svårt jag har för förändringar i allmänhet och prövningar i synnerhet. Ångest, ångest, ångest får jag då. Men jag känner att det är nåt nytt på gång. Jag klarar av att exponeras för ångest på ett mycket bättre sätt nu än tidigare. JIPPI! Kanske är en varaktig förändring på gång, att jag lär mig att handskas med min ångest på ett mycket bättre sätt efter alla behandlingar jag fått? Det vore ett smärre mirakel och fantastiskt sköööönt.
Jag ville iallafall visa er den förändring som skett nu med håret så får ni bedömma vad ni tycker själva. Jag kan ju faktiskt själv tycka att jag ser mycket bättre ut med längre hår, så det är nog rätt beslut jag tar iallafall...
Kort hår...
Lite längre...
Ny bild på mig som jag för övrigt tycker är riktigt bra:) Jag brukar
inte bli bra på kort, så man får vara glad för de få.. KRAM A
Jag ville iallafall visa er den förändring som skett nu med håret så får ni bedömma vad ni tycker själva. Jag kan ju faktiskt själv tycka att jag ser mycket bättre ut med längre hår, så det är nog rätt beslut jag tar iallafall...
Kort hår...
Lite längre...
Ny bild på mig som jag för övrigt tycker är riktigt bra:) Jag brukar
inte bli bra på kort, så man får vara glad för de få.. KRAM A
DATORER.................
Kom på en sak som jag glömde att berätta...Min mamma och Björn skaffade sig dator i somras och framförallt hon är väldigt duktig, bloggar, mailar, håller på med foton, MSN:ar osv. osv. JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER MIN MAMMA!!!! Men, idag skulle jag hjälpa henne med att ladda ner nya messenger och Windows Live, för det tycker jag absolut att hon ska ha på sin dator. Alltså, blir man gaaaaaalen eller? Det funkade inte*SUCK*...Det var något outgrundligt fel som uppstod och vi kunde inte lösa det hur vi än vände och vred på det. Sånt där är verkligen irriterande och jag blir frustrerad. En sån enkel sak skulle bara funka. Men NÄ....Stackars mamma fick hålla på och klicka hit och klicka dit, stänga ner, starta om osv. osv. HAHAHA...Men å andra sidan så lär man sig väldigt mycket på att få hålla på så, så nåt positivt kanske det för med sig iallafall. Vi fick ge upp, pust. Men imorgon kommer deras "data-nisse" som har hjälpt dem med allt vad gäller datorn, så då hoppas jag att han kan lösa detta lilla problem. Det är ju så svårt att göra det via telefonen också då man inte ser vad som sker på skärmen, och mycket går ju bara på rutin också så man kanske glömmer bort att säga nåt på vägen.
Men GE INTE UPP, mamma! Du kommer att få nya messenger, till slut, det är jag övertygad om. Puss på dig! A
Men GE INTE UPP, mamma! Du kommer att få nya messenger, till slut, det är jag övertygad om. Puss på dig! A
Gå och tugga tuggummi samtidigt:)
Jaha, idag är det en ny vecka och måndag. Jätteskönt tycker jag. Jag tog det lugnt på förmiddagen. Ringde ett samtal till Silja Line, för jag har blivit tillfrågad av min dotter om jag kan tänka mig att åka med några ungdomar som vill åka på kryssning till Helsingfors, men är för unga för att åka själva - det är ju 21års gräns på det... Jag måste säga att jag blev väldigt stolt då min dotter frågade, för det är verkligen inte självklart att fråga "gamla" morsan om nåt sånt, så TACK Caroline, det gör jag gärna!!! Fick reda på vad som gäller för sådana tillfällen av Silja Line och det känns som att det är något jag kan ställa upp på. Det blir säkert jättekul att se hur ungdomarna fyllnar på lite si och lite så, men det är bevismaterial som sedan kan läggas ut på bloggen, hihi...Jag ringde faktiskt syrran och frågade om inte hon kan tänka sig att åka med då, så får jag lite sällskap också. Jag har ju ingen lust att hänga efter ungdomarna och att sitta själv på en Finlandsbåt, det har jag gjort alldeles tillräckligt i mina dar så roligare än så kan man ha. Hon tyckte att det var en jättekul idé så det spikade vi, jippi:)
Ännu en dag av nutrilett...Blä, blä, blä!!!! Jag orkar inte, jag står inte ut, jag vill inte mer nu, jag MÅSTE HA MAT!!!! Men så samlar jag ihop mig och tänker att jo, det ska jag visst göra. JAG SKA KLARA DET I 7 DAGAR!!! Den här gången ska jag inte falla ihop och ge upp bara för att det ger sån ångest. NÄ, jag får köra medveten närvaro helt enkelt och ångesthantering, så ska det nog gå bättre. Håll tummarna för mig och skicka mig goda tankar att jag ska klara det, jag VILL så gärna göra det!!!!
Kan ni tänka er, det är 14 DAGAR idag utan nån rökning!!! Jag är bara bäst - ja Lotta du är bra också!!! Ingen rökning, ingen abstinens, inga vaneproblem:) Det jag har problem med är att det är ju en ångestdämpare, så ångesten får jag kämpa med, men allting som jag håller på med nu går liksom in under samma ångest så det känns iallafall inte oöverstigligt. Jag har en bra lösning som funkar och det är just nu väldigt liten dos ångestdämpande medicin, men det tillåter jag mig faktiskt att ta för att jag ska klara det här. Det får gå i sakta mak och steg för steg, så blir det bra till slut.
Jag hittade dessutom dessa bilder på nätet och de använder jag som avskräckande exempel. SE OCH FÖRUNDRAS:
Usch, äckligt med full askkopp... BRA IDÈ, så gjorde faktiskt jag
också:)
Blä, saknar INTE!!!! SORGLIGT!!!
Hur fan kunde man -
i 30 år?????
Idag blev jag dessutom väldigt glad, för jag fick vänta på bussen i Ropsten och där har de en Pressbyrå. Jag funderade lite på hur det stod till med tungan, men så tänkte jag att jag iallafall skulle testa med att tugga tuggummi. Det är ju jättebra istället för att både äta och inte röka, så sagt och gjort, jag gick in och köpte min nya favorit - Stimorol Strawberry goes Lime, mums! Jag provade först med en bit och det gick väldigt bra. Det var lite svårt att byta sida på det utan att göra illa tungan lite grann, men den tekniken lärde jag mig snabbt:) Sen var det lika bra att ta två på en gång, för egentligen är det så att jag inte kan med att bara tugga på ett tuggummi, det är ju fånigt lite;) Det funkade!!! Dessutom kunde jag gå samtidigt utan att röra till det, så nu har jag lärt mig nåt nytt - jag kan gå och tugga tuggummi samtidigt! Vilken simultanförmåga, hahaha.
Egentligen är det ju så att jag dricker nutrilett för att jag trodde att det skulle vara svårt att äta för piercingens skull. Nu märker jag ju att det går att tugga så jag skulle kunna börja äta idag, men NÄ, jag fortsätter mitt beslut. GUUUUUD, vilken disciplin man har, man blir ju förvånad själv.
Jag har också varit hos min rörelseterapeut Lasse idag och idag hade vi bara samtal om rörelseterapins vara eller icke vara för min del. Vi diskuterade det fram och tillbaka och min bestämda åsikt är att det är bra för mig. Jag lär mig jättemycket, jag kan omsätta träningen i praktisk handling ute i vanliga livet, jag får träna färdigheter och affekter, vilket är precis vad jag behöver. Så spännande fortsättning följer vad som blir beslutat i denna fråga. Jag ska i allafall stå upp för min ÅSIKT och välmående och begära, eller kanske till och med kräva om så behövs, att jag ska få gå kvar hos Lasse.
Ikväll ska jag titta på BRÖLLOPET!! Alltså bröllopet mellan Emma och Magnus i Bonde söker Fru. Det är så fantastiskt tycker jag att de har kommit hit och att det blev så, för de är såååå söta tillsammans. Åh, vad jag önskar att det kunde hända mig också, suck...Men jag är väldigt glad för deras skull och önskar de all lycka till i framtiden.
Ha en skön och underbar kväll, KRAM A
Ännu en dag av nutrilett...Blä, blä, blä!!!! Jag orkar inte, jag står inte ut, jag vill inte mer nu, jag MÅSTE HA MAT!!!! Men så samlar jag ihop mig och tänker att jo, det ska jag visst göra. JAG SKA KLARA DET I 7 DAGAR!!! Den här gången ska jag inte falla ihop och ge upp bara för att det ger sån ångest. NÄ, jag får köra medveten närvaro helt enkelt och ångesthantering, så ska det nog gå bättre. Håll tummarna för mig och skicka mig goda tankar att jag ska klara det, jag VILL så gärna göra det!!!!
Kan ni tänka er, det är 14 DAGAR idag utan nån rökning!!! Jag är bara bäst - ja Lotta du är bra också!!! Ingen rökning, ingen abstinens, inga vaneproblem:) Det jag har problem med är att det är ju en ångestdämpare, så ångesten får jag kämpa med, men allting som jag håller på med nu går liksom in under samma ångest så det känns iallafall inte oöverstigligt. Jag har en bra lösning som funkar och det är just nu väldigt liten dos ångestdämpande medicin, men det tillåter jag mig faktiskt att ta för att jag ska klara det här. Det får gå i sakta mak och steg för steg, så blir det bra till slut.
Jag hittade dessutom dessa bilder på nätet och de använder jag som avskräckande exempel. SE OCH FÖRUNDRAS:
Usch, äckligt med full askkopp... BRA IDÈ, så gjorde faktiskt jag
också:)
Blä, saknar INTE!!!! SORGLIGT!!!
Hur fan kunde man -
i 30 år?????
Idag blev jag dessutom väldigt glad, för jag fick vänta på bussen i Ropsten och där har de en Pressbyrå. Jag funderade lite på hur det stod till med tungan, men så tänkte jag att jag iallafall skulle testa med att tugga tuggummi. Det är ju jättebra istället för att både äta och inte röka, så sagt och gjort, jag gick in och köpte min nya favorit - Stimorol Strawberry goes Lime, mums! Jag provade först med en bit och det gick väldigt bra. Det var lite svårt att byta sida på det utan att göra illa tungan lite grann, men den tekniken lärde jag mig snabbt:) Sen var det lika bra att ta två på en gång, för egentligen är det så att jag inte kan med att bara tugga på ett tuggummi, det är ju fånigt lite;) Det funkade!!! Dessutom kunde jag gå samtidigt utan att röra till det, så nu har jag lärt mig nåt nytt - jag kan gå och tugga tuggummi samtidigt! Vilken simultanförmåga, hahaha.
Egentligen är det ju så att jag dricker nutrilett för att jag trodde att det skulle vara svårt att äta för piercingens skull. Nu märker jag ju att det går att tugga så jag skulle kunna börja äta idag, men NÄ, jag fortsätter mitt beslut. GUUUUUD, vilken disciplin man har, man blir ju förvånad själv.
Jag har också varit hos min rörelseterapeut Lasse idag och idag hade vi bara samtal om rörelseterapins vara eller icke vara för min del. Vi diskuterade det fram och tillbaka och min bestämda åsikt är att det är bra för mig. Jag lär mig jättemycket, jag kan omsätta träningen i praktisk handling ute i vanliga livet, jag får träna färdigheter och affekter, vilket är precis vad jag behöver. Så spännande fortsättning följer vad som blir beslutat i denna fråga. Jag ska i allafall stå upp för min ÅSIKT och välmående och begära, eller kanske till och med kräva om så behövs, att jag ska få gå kvar hos Lasse.
Ikväll ska jag titta på BRÖLLOPET!! Alltså bröllopet mellan Emma och Magnus i Bonde söker Fru. Det är så fantastiskt tycker jag att de har kommit hit och att det blev så, för de är såååå söta tillsammans. Åh, vad jag önskar att det kunde hända mig också, suck...Men jag är väldigt glad för deras skull och önskar de all lycka till i framtiden.
Ha en skön och underbar kväll, KRAM A
Dejtingsidor
Jag har varit med på en del dejtingsidor i nåt år nu och det har varit mycket spännande och lärorikt. Jag har fått lära mig mycket nytt om män, fått se olika sidor av personer - både positiva och negativa. Jag har blivit glatt överraskad över många väldigt spännande och intressanta samtal, även om det nu inte har lett till något seriöst -- ännu:) Sen har jag också blivit negativt överraskad av många män som är inne på sidorna som är både gifta, förlovade och sambosar, vilket jag tycker är helt förkastligt, blä!! Kan man inte göra slut då med sin partner innan man ger sig ut efter någon ny? Tänk vad besviken man skulle bli om man upptäckte att ens partner är ute på nätet och flirtar, förbannade idioter! Sen har jag också blivit förvånad över hur många killar som har så svårt över att beskriva sig själva. De säger att det är svårt, omöjligt, och vet inte alls vem de själva är. Det är oroväckande, tycker jag, när män inte känner sig själva och vet vem de är, vad de vill vid den åldern. Vad har man då gjort i livet??? Något som också stör mig är hur dåligt så många killar stavar. Det är så tråkigt att läsa en presentation där det mesta är felstavat och det är direkt avtändande, iallafall för mig som är väldigt noga över mitt eget språkbruk.
Men det är en intressant värld och fenomen, det här med dejting på nätet, och man hör fler och fler som har hittat en partner på det sättet. Sen kan jag tycka att det är otroligt illa då killar bara är ute efter sex och skriver det ena meddelandet värre än det andra, tur att man kan blockera!
Får se om lyckan en dag infinner sig och jag kommer att hitta en seriös partner nån gång. Jag har en längtan efter att starta en riktig relation där jag finner Kärleken. Jag söker ju en man som är trevlig, snäll, omtänksam och respektfull, någon som känner sig själv väl, vet vad han vill och har humor. Jag vill möta han som jag vill vakna med och somna med, äta med, diska med, leka med, handla med, skratta med....Ja, dela hela livet med i sol eller regn. Finns nån sån där ute??????? Hm, tveksamt...
Ni där ute kanske känner till nån het singelhunk som skulle passa mig??? Glöm inte att säga till då:)
KRAM A
Men det är en intressant värld och fenomen, det här med dejting på nätet, och man hör fler och fler som har hittat en partner på det sättet. Sen kan jag tycka att det är otroligt illa då killar bara är ute efter sex och skriver det ena meddelandet värre än det andra, tur att man kan blockera!
Får se om lyckan en dag infinner sig och jag kommer att hitta en seriös partner nån gång. Jag har en längtan efter att starta en riktig relation där jag finner Kärleken. Jag söker ju en man som är trevlig, snäll, omtänksam och respektfull, någon som känner sig själv väl, vet vad han vill och har humor. Jag vill möta han som jag vill vakna med och somna med, äta med, diska med, leka med, handla med, skratta med....Ja, dela hela livet med i sol eller regn. Finns nån sån där ute??????? Hm, tveksamt...
Ni där ute kanske känner till nån het singelhunk som skulle passa mig??? Glöm inte att säga till då:)
KRAM A
En något effektiv söndag
Hej alla vänner,
Jag sitter nu här och känner mig riktigt nöjd över mig själv. Jag har haft en riktigt effektiv dag och fått mycket gjort. Det känns otroligt skönt.
Dagen började med att jag vaknade otroligt tidigt pga att Carina skulle åka redan halv 7. Jag tog min första nutrilett för dagen, huh, och lite kaffe. Detta är ju för träligt, att inte få äta något:( MAT, jag drömmer om mat...Jag önskar att jag kunde strunta i det här, men jag SKA stå ut och se om det ger något bra resultat. Sen ska jag fortsätta med dieten och nu ska jag lyckas att gå ner. Ni kanske tycker att jag tjatar om det här, men jag mår verkligen dåligt av att ha gått upp 30kg sen min idealvikt...Jag ska inte alls gå ner så mycket utan det räcker med 10kg, men dessa kilon är så evinnerligt svåra att gå ner. Jag vet, godiset...Men det är en sån ångestdämpare för mig och jag önskar jag kunde hitta en bättre lösning.
Nåja, nog tjatat om det, jag gör mitt bästa och ser om jag lyckas. Spännande fortsättning följer:)
Somnade naturligtvis om, för vem vill vara vaken kl 7 en söndagmorgon??? Tog en lugn förmiddag, men sen satte effektiviteten in. Jag fixade upp efter Carina, bäddade nytt i sängen, dammsög och diskade. Sen satte jag mig och skrev i boken och fick ytterligare några sidor skrivna idag. Svarade på lite inlägg på bloggen och kollade mina mail.
Sen bestämde jag mig för att det var dags för en riktig rengöring av kroppen. Så jag gick in i duschen, sen blev det rakning, skrapning av fötter, klippning av naglar, skrubbning, hårtvätt, insmörjning av fötter och kroppen. Guuuuuud, så skönt!!! Bytte sen till ren pyjamas också (jo, jag går fortfarande i pyjamas idag:), så det kommer att bli extra skönt att lägga sig ikväll i rena lakan. Det är det bästa som finns. Så nu mår jag så gott, en bra början på nästa vecka.
Dagen kommer att fortsätta med lite sporttv, ska nog prata lite i telefonen (det gillar jag:), och sen kanske det kommer nån bra film på tv ikväll. Iallafall ska jag gå och lägga mig ganska tidigt idag för att få en bra start på veckan. Det är många aktiviteter på gång inför nästa vecka...
Hoppas att ni har haft en fin helg. Skriv gärna och berätta...
STOR KRAM
A
Jag sitter nu här och känner mig riktigt nöjd över mig själv. Jag har haft en riktigt effektiv dag och fått mycket gjort. Det känns otroligt skönt.
Dagen började med att jag vaknade otroligt tidigt pga att Carina skulle åka redan halv 7. Jag tog min första nutrilett för dagen, huh, och lite kaffe. Detta är ju för träligt, att inte få äta något:( MAT, jag drömmer om mat...Jag önskar att jag kunde strunta i det här, men jag SKA stå ut och se om det ger något bra resultat. Sen ska jag fortsätta med dieten och nu ska jag lyckas att gå ner. Ni kanske tycker att jag tjatar om det här, men jag mår verkligen dåligt av att ha gått upp 30kg sen min idealvikt...Jag ska inte alls gå ner så mycket utan det räcker med 10kg, men dessa kilon är så evinnerligt svåra att gå ner. Jag vet, godiset...Men det är en sån ångestdämpare för mig och jag önskar jag kunde hitta en bättre lösning.
Nåja, nog tjatat om det, jag gör mitt bästa och ser om jag lyckas. Spännande fortsättning följer:)
Somnade naturligtvis om, för vem vill vara vaken kl 7 en söndagmorgon??? Tog en lugn förmiddag, men sen satte effektiviteten in. Jag fixade upp efter Carina, bäddade nytt i sängen, dammsög och diskade. Sen satte jag mig och skrev i boken och fick ytterligare några sidor skrivna idag. Svarade på lite inlägg på bloggen och kollade mina mail.
Sen bestämde jag mig för att det var dags för en riktig rengöring av kroppen. Så jag gick in i duschen, sen blev det rakning, skrapning av fötter, klippning av naglar, skrubbning, hårtvätt, insmörjning av fötter och kroppen. Guuuuuud, så skönt!!! Bytte sen till ren pyjamas också (jo, jag går fortfarande i pyjamas idag:), så det kommer att bli extra skönt att lägga sig ikväll i rena lakan. Det är det bästa som finns. Så nu mår jag så gott, en bra början på nästa vecka.
Dagen kommer att fortsätta med lite sporttv, ska nog prata lite i telefonen (det gillar jag:), och sen kanske det kommer nån bra film på tv ikväll. Iallafall ska jag gå och lägga mig ganska tidigt idag för att få en bra start på veckan. Det är många aktiviteter på gång inför nästa vecka...
Hoppas att ni har haft en fin helg. Skriv gärna och berätta...
STOR KRAM
A
En stilla lördag
Idag är det lördag och som vanligt så är det inte mycket som händer då. I och för sig så är det inte riktigt sant, för jag hade planerat att åka till Norrtälje så det skulle ha varit en aktivitet idag, men eftersom jag hade ont i tungan och dricker nutrilett så kändes det som att det var bättre att jag är hemma idag. Det var synd för jag skulle så gärna ha träffat Irene, men som jag sa till henne så får det bli en annan dag, snart då.
Vad har jag då gjort idag??? Jag gick upp tidigt med Carina, som är här den här helgen också. Drack mitt kaffe och nutrilett, väldigt upplyftande...Sen gick jag och la mig igen för jag var som vanligt trött. Jag gick upp vid 11 och sen har det bara varit skidor för hela slanten. Jag tycker det är så roligt att titta på det och nu är det ju kul för det går bra för svenskarna också.
Det var lite tråkigt för min vän Tommy som skulle komma imorgon ringde och berättade att han hade åkt av vägen med bilen. Han hade fastnat i en sån där snömoddsträng och sen halkat av och ner i en slänt. Usch, vad läskigt, det hade ju kunnat gå riktigt illa. Han hade dessutom sina två kära barn i bilen, så det är jag väldigt tacksam för att det mest var bilen som blev skadad. Synd för Tommy med tanke på att det är en förlust med bilen, men han får tacka sin lyckliga stjärna att de inte blev skadade. Så nu blir det ingen träff imorgon som var planerat och det var jättesynd. Vi har inte setts på så länge och jag hade sett fram emot att träffas, men då sa vi att vi ses och käkar middag nästa gång istället. Vi hade ju inte kunnat göra det nu med tanke på nutriletten, så det var kanske lika bra det. Lite trevligt måste vi ju ha.
Vad tycker jag då om helgerna egentligen??? När jag har mitt schema som jag har det, så är det så att veckorna är det bästa för mig, för då har jag mina aktiviteter att gå till och göra. Helgerna blir bara dötid och en längtan till att nästa vecka ska börja. Visst skulle jag kunna göra mer på helgerna och hälsa på vänner och så, men det är ju så att efter att veckan är slut så är jag trött och behöver vila och återhämta krafter till att orka med veckan därpå. Det som är utmaningen är att det är mycket tid att slå ihjäl och det blir ofta tråkigt. Då är det lätt att ångesten kommer krypande och det blir jobbigt. Jag känner mig ofta väldigt ensam och önskar att jag hade mer sällskap än jag har. Det är ju faktiskt också så att de flesta andra när de är lediga oftast är uppbokade på diverse saker på helgerna, om inte annat så försöker man göra det man inte hunnit med hemma under veckorna och vill ogärna åka nånstans utan bara vara med familjen. Då blir det svårt att få till det där att man ska ses och göra något tillsammans. Har man familj så är det ju också ofta så att barnen har någon aktivitet på helgen som man måste ta hänsyn till. Jag är ju ensamstående, och kan för det mesta styra min tid som jag vill, men det är tyvärr svårt att få till det att träffa sina vänner överhuvud taget.
Men idag har jag faktiskt börjat skriva igen på boken så det känns som att nåt nyttigt blev gjort. Jag ska försöka att schemalägga skrivandet nu och ha det som en aktivitet, och vara disciplinerad och skriva en bit varje dag. Jag har kommit halvvägs på boken, så det känns ändå som att den värsta biten är gjord. Det var ju den första halvan som har varit jobbigast i hela processen och jag tror det var just därför jag också fick skrivtorka. Det blev för jobbigt att hantera och återuppleva helt enkelt. Nu ska jag ju skriva om allt positivt som hänt för att jag skulle komma hit där jag står idag, så förhoppningsvis infinner sig en positiv energi som ger mig kraft nu. Sen har jag en hel del drömmar om vad jag vill ska ske efter att boken förhoppningsvis blir utgiven, så jag känner mig lite otålig för jag vill att det ska hända NU. Men en sak i taget, jag har ju en tendens att vara otålig men nu måste jag låta det här ha sin gång. Tålamod, tålamod, tålamod...Det är ju inte riktigt min starkaste sida, men jag gör mitt bästa:)
Må så gott och hoppas er helg är bra, KRAM A
Hoppets strimmor
Vad har jag då gjort idag??? Jag gick upp tidigt med Carina, som är här den här helgen också. Drack mitt kaffe och nutrilett, väldigt upplyftande...Sen gick jag och la mig igen för jag var som vanligt trött. Jag gick upp vid 11 och sen har det bara varit skidor för hela slanten. Jag tycker det är så roligt att titta på det och nu är det ju kul för det går bra för svenskarna också.
Det var lite tråkigt för min vän Tommy som skulle komma imorgon ringde och berättade att han hade åkt av vägen med bilen. Han hade fastnat i en sån där snömoddsträng och sen halkat av och ner i en slänt. Usch, vad läskigt, det hade ju kunnat gå riktigt illa. Han hade dessutom sina två kära barn i bilen, så det är jag väldigt tacksam för att det mest var bilen som blev skadad. Synd för Tommy med tanke på att det är en förlust med bilen, men han får tacka sin lyckliga stjärna att de inte blev skadade. Så nu blir det ingen träff imorgon som var planerat och det var jättesynd. Vi har inte setts på så länge och jag hade sett fram emot att träffas, men då sa vi att vi ses och käkar middag nästa gång istället. Vi hade ju inte kunnat göra det nu med tanke på nutriletten, så det var kanske lika bra det. Lite trevligt måste vi ju ha.
Vad tycker jag då om helgerna egentligen??? När jag har mitt schema som jag har det, så är det så att veckorna är det bästa för mig, för då har jag mina aktiviteter att gå till och göra. Helgerna blir bara dötid och en längtan till att nästa vecka ska börja. Visst skulle jag kunna göra mer på helgerna och hälsa på vänner och så, men det är ju så att efter att veckan är slut så är jag trött och behöver vila och återhämta krafter till att orka med veckan därpå. Det som är utmaningen är att det är mycket tid att slå ihjäl och det blir ofta tråkigt. Då är det lätt att ångesten kommer krypande och det blir jobbigt. Jag känner mig ofta väldigt ensam och önskar att jag hade mer sällskap än jag har. Det är ju faktiskt också så att de flesta andra när de är lediga oftast är uppbokade på diverse saker på helgerna, om inte annat så försöker man göra det man inte hunnit med hemma under veckorna och vill ogärna åka nånstans utan bara vara med familjen. Då blir det svårt att få till det där att man ska ses och göra något tillsammans. Har man familj så är det ju också ofta så att barnen har någon aktivitet på helgen som man måste ta hänsyn till. Jag är ju ensamstående, och kan för det mesta styra min tid som jag vill, men det är tyvärr svårt att få till det att träffa sina vänner överhuvud taget.
Men idag har jag faktiskt börjat skriva igen på boken så det känns som att nåt nyttigt blev gjort. Jag ska försöka att schemalägga skrivandet nu och ha det som en aktivitet, och vara disciplinerad och skriva en bit varje dag. Jag har kommit halvvägs på boken, så det känns ändå som att den värsta biten är gjord. Det var ju den första halvan som har varit jobbigast i hela processen och jag tror det var just därför jag också fick skrivtorka. Det blev för jobbigt att hantera och återuppleva helt enkelt. Nu ska jag ju skriva om allt positivt som hänt för att jag skulle komma hit där jag står idag, så förhoppningsvis infinner sig en positiv energi som ger mig kraft nu. Sen har jag en hel del drömmar om vad jag vill ska ske efter att boken förhoppningsvis blir utgiven, så jag känner mig lite otålig för jag vill att det ska hända NU. Men en sak i taget, jag har ju en tendens att vara otålig men nu måste jag låta det här ha sin gång. Tålamod, tålamod, tålamod...Det är ju inte riktigt min starkaste sida, men jag gör mitt bästa:)
Må så gott och hoppas er helg är bra, KRAM A
Hoppets strimmor
PIERCING:)
Hej alla vänner, Ja, nu är ÄNTLIGEN piercingen gjord!!! Jag var så nervös innan och rädd att det ska göra ont. Jag fick ju vänta tills 12 då dom öppnar, så tiden sniglade sig fram..Jag åkte dit och Tyron var där, som tur var. Vill ju inte att nån annan ska pierca mig, för han är så fantastiskt bra på att ta människor och få en känna sig avslappnad och sen är han väldigt skicklig på det han gör.
Fick sätta mig på britsen, skölja med lite Listerin och sen gjorde han markeringen vart den ska sitta. Aaaahhh, då höll jag på att svimma precis innan. Sen tog han fram instrumenten, och det är faktiskt så att tången som han sätter innan han piercar gör ondare än själva nålsticket. Det var klart på 0.0 sekunder och det gjorde inte alls så ont som jag förväntade mig - tack och lov!! Sen fick jag en ny piercing till naveln också och det blev skitsnyggt:) KUL!!
Jag åkte hem direkt och det gör lite ont, men inte alls så farligt. Jag ska suga på is nu hela dagen idag för att det inte ska bli så svullet. Då jag gör det så gör det ont för isbiten är så stor, men annars går det toppen.
Här är lite bilder:
Tunga före Tunga efter (WOW!!)
Tyron (världens bästa piercare, superskön kille!!)
A.N.T
Tyska Brinken 32
Gamla Stan
Tel: 08-411 33 42
Navel (Schysst att få lite
"bling-bling", haha)
Jag är såååå nöjd att jag gjorde det här och det kommer att vara super då svullnaden har lagt sig. Ökad GLÄDJE, vilket får mig att må så bra:)
Ha det gott,
KRAM A
Fick sätta mig på britsen, skölja med lite Listerin och sen gjorde han markeringen vart den ska sitta. Aaaahhh, då höll jag på att svimma precis innan. Sen tog han fram instrumenten, och det är faktiskt så att tången som han sätter innan han piercar gör ondare än själva nålsticket. Det var klart på 0.0 sekunder och det gjorde inte alls så ont som jag förväntade mig - tack och lov!! Sen fick jag en ny piercing till naveln också och det blev skitsnyggt:) KUL!!
Jag åkte hem direkt och det gör lite ont, men inte alls så farligt. Jag ska suga på is nu hela dagen idag för att det inte ska bli så svullet. Då jag gör det så gör det ont för isbiten är så stor, men annars går det toppen.
Här är lite bilder:
Tunga före Tunga efter (WOW!!)
Tyron (världens bästa piercare, superskön kille!!)
A.N.T
Tyska Brinken 32
Gamla Stan
Tel: 08-411 33 42
Navel (Schysst att få lite
"bling-bling", haha)
Jag är såååå nöjd att jag gjorde det här och det kommer att vara super då svullnaden har lagt sig. Ökad GLÄDJE, vilket får mig att må så bra:)
Ha det gott,
KRAM A
Födelsedagsfirande bl.a.
Hej alla fina, idag har varit ännu en bra dag, full av goda händelser. En kort uppdatering vad gäller rökningen är att idag är det 10 DAGAR som jag inte rökt på och det känns fortfarande som att det funkar bra utan några större utbrott eller fall...Jag är otroligt nöjd med det och stärks för varje dag. Däremot så märker jag redan nu att jag äter mer och kroppen reagerar genast med viktökning, så nu när jag ska böja mig ner så är det tungt och tar emot och det är så ovant för mig. Jag har alltid varit överrörlig och spänstig, så det här känns inte alls bra.
Tack och lov så pratade jag med Björn om att vi ska försöka följas åt och ut och promenera från nästa vecka, så jag ser fram emot det...
Jag hade en lugn förmiddag. Gick länge och grämde mig över disken för den stör mig verkligen om det är för mycket disk eftersom det är så litet kök. Jag AVSKYR att diska så det tar verkligen emot, men till slut så kom jag till skott och fick det gjort. Här är före och efter och jag är mycket nöjd över resultatet:)
Snyggt va???:):):)
Jag åkte senare till mamma och Björn för det är födelsedags-dags nu igen...Det går så fort så man hinner knappt med.
Mamma hade köpt fantastiska bakverk som vi fick välja mellan. Egentligen skulle jag ju inte ha något sånt alls, men det vore ju oförskämt att tacka nej då hon varit så snäll.
Napoleonbakelse, Princessbakelse och Potatisbakelse
Jag fick välja först så jag tog min favorit Princessbakelse. Den var gudomligt god och tack och lov inte så stor, så det var precis lagom. De andra kakorna fick vara för det var iallafall ingen som jag tycker om - jag är väldigt kräsen vad gäller bakverk:) Det vet alla mina nära och kära som försökt att truga i mig så länge jag kan minnas, men utan att lyckas. Är det nej så är det ju, eller hur, hihi...
Jag älskar att vara hos mamma och Björn för det är så enkelt och opretentiöst. Absolut aldrig några krav och det är så skönt, en vila. Dessutom så är det så trevligt att ha våra samtal om allt mellan himmel och jord, som bygger helt och hållet på respekt och ödmjukhet. Det bästa är att jag alltid kan bara vara mig själv och bli helt accepterad. Ni är helt enkelt fantastiska!!!
Vi fikade klart och sen var det presentöppning:
Mamma Björn
Björn 72 år och Mamma 62 år, HURRA, HURRA, HURRA på födelsedan!!!
Björn och Amari
Här är presenterna. Det var två idag och två redan som julklapp. De är inköpta
på Butik Grön på Lidingö och jag tycker att de är fantastiskt vackra, som
karameller. Dessutom har jag fått inside-information av mamma och Björn
att de är underbara att dricka te ur. Kul att man hittar nåt som uppskattas och
kommer till användning.
Jag åt middag lite sent hos dem, självinköpt, färdig micromat men den är faktiskt jättegod, så det är en favorit. Då slapp jag laga mat när jag kom hem.
Jag och mamma satt också en stund vid datorn för att gå igenom lite funktioner på hennes blogg. Bl.a. så ville hon att jag skulle visa hur man lägger in bilder. Självklart måste hon kunna det, för det är ju så mycket roligare om man kan dela med sig av bilder också, det blir mer levande då. Du är jätteduktig, mamma och du lär dig så snabbt! Bra jobbat!!!!!!!!
Det var skönt för Björn skjutsade hem mig så slapp jag ta tåget. Jag avskyr ju att åka det där tåget, så jag är glad så länge jag slipper.
Nu är jag dessutom lite nervös, för imorgon sker det som jag väntat på så länge. PIERCING i tungan:) Jiiiiippppppiiiiii!!!!!
Nog för att jag är glad för det, men som sagt väldigt nervös och lite ångest faktiskt. Jag är mest orolig för hur det ska kännas efteråt och om man kommer att ha ont länge, men det visar sig väl. Och det finns ju Alvedon, hihi...Så sen blir det fasta en vecka, vilket ska bli skönt. Sen börjar mitt nya liv!
Nu ska jag ta och vila för jag blev trött efter hela den här dagen. Jag blir det då det är mycket intryck och samtal att bearbeta och då tar energin slut. Då måste jag ta tid för mig själv för återhämtning, annars blir det lätt till utmattning.
Sen kommer Carina i kväll och ska stanna till på söndag. Hon kommer som vanligt inte att vara här så mycket mer än bara sova, så vi får se hur mycket vi ses den här gången.
Lev väl och må så gott, KRAM A
Tack och lov så pratade jag med Björn om att vi ska försöka följas åt och ut och promenera från nästa vecka, så jag ser fram emot det...
Jag hade en lugn förmiddag. Gick länge och grämde mig över disken för den stör mig verkligen om det är för mycket disk eftersom det är så litet kök. Jag AVSKYR att diska så det tar verkligen emot, men till slut så kom jag till skott och fick det gjort. Här är före och efter och jag är mycket nöjd över resultatet:)
Snyggt va???:):):)Jag åkte senare till mamma och Björn för det är födelsedags-dags nu igen...Det går så fort så man hinner knappt med.
Mamma hade köpt fantastiska bakverk som vi fick välja mellan. Egentligen skulle jag ju inte ha något sånt alls, men det vore ju oförskämt att tacka nej då hon varit så snäll.
Napoleonbakelse, Princessbakelse och Potatisbakelse
Jag fick välja först så jag tog min favorit Princessbakelse. Den var gudomligt god och tack och lov inte så stor, så det var precis lagom. De andra kakorna fick vara för det var iallafall ingen som jag tycker om - jag är väldigt kräsen vad gäller bakverk:) Det vet alla mina nära och kära som försökt att truga i mig så länge jag kan minnas, men utan att lyckas. Är det nej så är det ju, eller hur, hihi...
Jag älskar att vara hos mamma och Björn för det är så enkelt och opretentiöst. Absolut aldrig några krav och det är så skönt, en vila. Dessutom så är det så trevligt att ha våra samtal om allt mellan himmel och jord, som bygger helt och hållet på respekt och ödmjukhet. Det bästa är att jag alltid kan bara vara mig själv och bli helt accepterad. Ni är helt enkelt fantastiska!!!
Vi fikade klart och sen var det presentöppning:
Mamma Björn
Björn 72 år och Mamma 62 år, HURRA, HURRA, HURRA på födelsedan!!!
Björn och Amari
Här är presenterna. Det var två idag och två redan som julklapp. De är inköpta
på Butik Grön på Lidingö och jag tycker att de är fantastiskt vackra, som
karameller. Dessutom har jag fått inside-information av mamma och Björn
att de är underbara att dricka te ur. Kul att man hittar nåt som uppskattas och
kommer till användning.
Jag åt middag lite sent hos dem, självinköpt, färdig micromat men den är faktiskt jättegod, så det är en favorit. Då slapp jag laga mat när jag kom hem.
Jag och mamma satt också en stund vid datorn för att gå igenom lite funktioner på hennes blogg. Bl.a. så ville hon att jag skulle visa hur man lägger in bilder. Självklart måste hon kunna det, för det är ju så mycket roligare om man kan dela med sig av bilder också, det blir mer levande då. Du är jätteduktig, mamma och du lär dig så snabbt! Bra jobbat!!!!!!!!
Det var skönt för Björn skjutsade hem mig så slapp jag ta tåget. Jag avskyr ju att åka det där tåget, så jag är glad så länge jag slipper.
Nu är jag dessutom lite nervös, för imorgon sker det som jag väntat på så länge. PIERCING i tungan:) Jiiiiippppppiiiiii!!!!!
Nog för att jag är glad för det, men som sagt väldigt nervös och lite ångest faktiskt. Jag är mest orolig för hur det ska kännas efteråt och om man kommer att ha ont länge, men det visar sig väl. Och det finns ju Alvedon, hihi...Så sen blir det fasta en vecka, vilket ska bli skönt. Sen börjar mitt nya liv!
Nu ska jag ta och vila för jag blev trött efter hela den här dagen. Jag blir det då det är mycket intryck och samtal att bearbeta och då tar energin slut. Då måste jag ta tid för mig själv för återhämtning, annars blir det lätt till utmattning.
Sen kommer Carina i kväll och ska stanna till på söndag. Hon kommer som vanligt inte att vara här så mycket mer än bara sova, så vi får se hur mycket vi ses den här gången.
Lev väl och må så gott, KRAM A
Kommentarer
Hej alla glada, jag tänkte att jag ska skriva ett kort inlägg för att förtydliga hur jag kommer att hantera alla de kommentarer som jag naturligtvis vill att ni ska skriva, hihi:) Jo, jag kommer att svara på alla kommentarer och då gör jag det i min blogg i samma inlägg som kommentaren är skriven. Så är ni då intresserade av att se vad jag svarar så får ni gå in och kolla lite då och då.
Jag tycker att det är enklare än att gå in på era respektive bloggsidor och skriva svaret där, för en del av mina vänner har ju faktiskt inte någon blogg heller, så då är det här det bästa sättet att alla får sitt. Hoppas det funkar för er, om inte så skriv gärna och kom med idéer. Lev väl, KRAM A
Lite av varje
Hej alla vänner! Hoppas att ni har det bra!!! Idag har varit en mycket bra dag och nu sitter jag här och gör en liten sammanfattning. Det här med bloggandet är ju verkligen bra, för då får man en möjlighet att reflektera mer över det man gör än annars. Det är så mycket vi gör utan att lägga ner nån större vikt på det, så det kan vara nyttigt att tänka över sina dagar på ett närmare sätt.
Jag vaknade först tidigt, gick upp och åt min sedvanliga frukost. Sen somnade jag om, men sov inte så värst länge till utan satte istället igång med att ringa en del samtal som kändes angelägna. Bl.a. ringde jag Irene som hade Walter (alltså min fantastiska nakenhund som jag inte längre har). Jag tycker verkligen om Irene och vill att vi ska fortsätta och ha kontakt, så jag bestämde mig för att åka upp till Norrtälje för att hälsa på henne på lördag. Det blir en liten trevlig utflykt. Det funkar för henne för hon jobbar ändå i affären och då ska hon ha med sig sina nya valpar som nu är 6 veckor. Iiiiiiiii, hjälp, vågar jag se sådana små gull utan att falla dit igen???? Jo, det gör jag, för ska jag ha en hund så ska det vara en vuxen. Men däremot så ska jag ta en massa bilder som jag kommer att lägga upp på bloggen sen, så får ni se sötnosarna.
Sedan ringde jag en annan vän och vi pratade en stund och bestämde att vi eventuellt ska träffas då jag ändå är i Norrtälje, så vi får se om det blir så eller inte.
Förmiddagen bara sprang iväg och plötsligt var klockan 13. Då fick jag samtal från min fina vän Kim om att han var på Lidingö och skulle till Ellinor. Han sa att han bara skulle kolla av med Ellinor om det var ok att jag också skulle komma, för vi bor ju i samma område. Det var helt ok, så jag gjorde mig i ordning och gick över dit sen. Jättekul att äntligen få till det att träffa Ellinor och se hur hon bor också. Tog lite bilder:
Kim i köket hos Ellinor
Kim och Ellinor (Va fina ni är!!!)
Jag var där i två timmar ungefär, sen gick jag hem. Då kom jag ihåg min lilla olycka som jag hade innan jag gick till Ellinor...Jag hällde ut KAFFE på min fina bordsduk och det blev världens fläck på den. Då kan ni ju tänka så här att det är ju enkelt att bara byta, men sörni det är det inte för mig. Jag avskyr fläckar och förändringar, så nu innebär det att duken ska tvättas och jag måste byta stil i mitt rum vilket inte är det enklaste för mig, särskilt inte om det sker så plötsligt så att jag är tvungen till att göra något åt det utan att hunnit vänja mig vid tanken...Nåja, när jag kom hem så dök jag in i garderoben för att titta om jag ens har en duk som skulle passa på köksbordet. Jag hade två att välja mellan, men jag kände mer för den ena så jag tog fram den. Vad händer då, jo, jag måste ju stryka eländet också. Så fram med strykjärn och strykbräda och då blev det ju genast lite rörigt hemma. Det gjorde att jag fick lite ångest, men det var hanterbart. Jag fixade ju faktiskt att göra det här helt på egen hand nu så det är jag väldigt glad över. Annars brukar jag behöva ta hjälp av oftast mamma vid sådana här tillfällen, men då är nackdelen att jag måste vänta tills hon har tid och det blir inte heller bra. Men nu löste det sig på ett bra sätt nu och här är resultatet:
Fläcken (grrrrr) Ny duk (nöjd:)
Sedan så gjorde jag middag. Hade glömt att ta ut pannkakorna från frysen så det var till att tänka om då...Det fick bli nästan det gamla vanliga, men med några tillägg och någon förändring:) Det blev vegetarisk biff med tagliatelle och purjolök. Det blev riktigt mumsigt:
Nu när jag ser det på bild så ser det inte så särskilt aptitligt ut, men det var det faktiskt. Sen en annan sak som är väldigt avslöjande om mig är ju att jag ÄLSKAR ketchup, haha. Det är jättemumsigt! Nu är jag mätt och belåten och det är skönt.
Jag ringde ett "snabbt" samtal till mamsen (nåja, snabbt för att vara oss, hihi) och vi kom då överens om att jag ska komma till dem i morgon för att fira deras födelsedagar. De åker ju upp till syster i helgen, så då blir det inte av. Då skulle jag få något mumsigt till kaffet, vilket jag tackar för, därför att sen fr.o.m. fredag så blir det nutrilett i en vecka för att jag tar piercingen då, aaaaaahhhh. Jag är nervös, men jag bara SKA göra det. Naturligtvis kommer en uppdatering om det i bloggen.
En sak som jag kommer på också när jag skriver om middagen är att jag firar 10 år som vegetarian i år! 10 ÅR!! Det är ju inte klokt vad den tiden har gått. Det är ju så att jag fortfarande kan glömma bort att nämna det för folk om jag ska bort på middag då det är människor som inte känner mig. Fast jag äter ju fortfarande fisk också, så det gör det ju lite enklare för "vanligt" folk;)
Ha en underbar kväll, tänker på er alla!!! KRAM A
